2.2 Vattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt

För att kunna beskriva vattenmiljöernas tillstånd och definiera ändamålsenliga miljökvalitetsnormer behöver alla vatten delas in i enheter som är så likartade som möjligt när det gäller typ, status och påverkanstryck. Enheterna kallas vattenförekomster och definieras bland annat utifrån storlek. Kriterierna för hur indelningen görs beskrivs i bilaga 5.

Stenhäll ner mot ett vatten. Blommande ljung sticker upp från spricka i stenhällen.

Foto: Sara Peilot

Ytvattenförekomster som är betydligt hydromorfologiskt påverkade kan enligt vattenförvaltningsförordningen under vissa förutsättningar förklaras som kraftigt modifierade eller konstgjorda. Det kan till exempel vara dammar eller kanaler. För kraftigt modifierade vatten (KMV) och konstgjorda vatten (KV) tillämpas inte samma kvalitetskrav som för ”naturliga” vattenförekomster. Vattnet i dessa vattenförekomster ska uppnå så god kvalitet som är möjligt utan att det har för stor inverkan på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har fastställts som KMV eller KV. Verksamheter som kan anges som skäl för att förklara vattenförekomster som KMV är bland annat kraftproduktion, dricksvattenförsörjning och markavvattning.

Distriktet omfattar 832 sjöar, 1 909 vattendrag, 111 kustvatten och 596 grundvatten som är utpekade som vattenförekomster. Vattenmyndigheten arbetar för att alla vattenmiljöer ska nå en god vattenkvalitet och för att säkra vattentillgången för alla tänkbara behov.

I Västerhavets vattendistrikt har 2 852 ytvattenförekomster och 596 grundvattenförekomster avgränsats (Tabell 2). Av dessa är 51 vattenförekomster fastställda som KMV och 10 vattenförekomster fastställda som KV.

Vattenförekomster i distriktet

Tabell 4 Antal vattenförekomster fördelade på olika kategorier i Södra Östersjöns vattendistrikt (VISS, 2020)

Vattenkategori

Antal

Grundvatten

596

Ytvatten

2852

Naturliga vatten

- sjöar

- vattendrag

- kustvatten


819

1861

111

Kraftigt modifierade vatten, vattendrag

13 sjöar, 38 vattendrag

Konstgjorda vatten, vattendrag

10 vattendrag

Vattenanvändning

I Sverige använder varje person cirka 140 liter vatten per dygn. Det motsvarar ungefär ett fullt badkar per person. Vi använder vatten till mycket mer än att bara dricka. Det mesta går åt till industrin, men vatten används också inom jordbruket och till personlig hygien, se vattenanvändningen i Västerhavets vattendistrikt i Tabell 3.

Vattenanvändning 2015

Tabell 3 Vattenanvändning i Västerhavets vattendistrikt 2015 efter typ av användare, mätt i tusentals kubikmeter (SCB, 2017).

Kommunalt vatten

Enskilt vatten

Industri

Jordbruk

Övrig använd-ning

Total sötvatten-användning

Total vatten-användning

142 559

25641

592453

18 082

80 844

571 451

 833 938

I ”kommunalt vatten”, ingår hushåll, fastigheter och arbetsplatser inom andra näringsgrenar än tillverkningsindustrin. I Västerhavets vattendistrikt är 84 procent av hushållen anslutna till den kommunala vattenförsörjningen (SCB, 2017c) (SCB. I ”industri” ingår samtliga arbetsställen med minst tio anställda inom gruv-, mineral- och tillverkningsindustrin och energisektorn. I ”jordbruk” ingår samtliga jordbruksföretag och husdjur enligt lantbruksregistret. I ”övrig användning” ingår tjänstesektors och den offentliga förvaltningens vattenanvändning (SCB, 2017c).

Hydrologiska förhållanden

Jämfört med de andra distrikten i södra Sverige regnar det relativt mycket i Västerhavets distrikt. Normal årsnederbörd i varierar mellan 600 - 800 mm. Såväl nederbörden som avrinningen skiljer sig dock en hel del mellan olika delar av distriktet. Högst avrinning har vi i de inre delarna av Halland medan de mest nederbördsfattiga områdena återfinns i Skaraborgsbygden, se Karta 3. Med klimatförändringarna förutspås det i distriktet mer intensiva regnperioder som medför höga vattennivåer och flöden. Samtidigt förväntas årstidsvariationen när det gäller vattentillgången att öka – vi får våtare vintrar och torrare somrar. Omfattningen av dessa förändringar och hur de kommer att påverka vattenresurser, vattenkvalitet, biologisk mångfald och vegetation är svårt att förutspå.

Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen

I vattendirektivet och vattenförvaltningsförordningen pekas vissa typer av vattenanknutna områden ut som särskilt skyddsvärda i ett EU-perspektiv. Skyddsarbetet för dessa områden ska samordnas med vattenförvaltningsarbetet. Det rör sig bland annat om dricksvattenförekomster, vattenrelaterade Natura 2000-områden och större badplatser (EU-bad).

Begreppet skyddade områden enligt VFF är inte samma sak som områden som omfattas av områdesskydd enligt miljöbalk (1998:808) (MB) 7 kap. Områden skyddade enligt MB 7 kap. har ett formellt skydd, till exempel i form av ett vattenskyddsområde, naturreservat eller nationalpark. Detta gäller inte för skyddade områden enligt VFF. De kan omfattas av formella skydd enligt MB 7 kap., men gör inte alltid det. Omvänt kan ett område ha ett formellt skydd enligt MB, men inte definieras som skyddat område enligt VFF. Mer information om skydd enligt vattenförvaltningsförordningen finns i bilaga 7e.

Ekosystem knutna till grundvatten

Enligt vattendirektivet (2000/60/EG) och grundvattendirektivet (2006/118/EG) ska så kallade grundvattenberoende ekosystem ingå i vattenförvaltningsarbetet. Grundvattenberoende ekosystem finns vid markytan både på land och i vatten (SGU, 2019). På land kallas de för grundvattenberoende terrestra ekosystem och i vatten för anslutna akvatiska ekosystem. Ett grundvattenberoende terrestert ekosystem är beroende av en viss mängd utflödande vatten eller viss nivå av vatten i en grundvattenförekomst (SGU-FS 2013:1). Ett exempel på detta är en våtmark med utträngande grundvatten. Ett anslutet akvatiskt ekosystem kan exempelvis vara en sjö eller en å, som utbyter betydande mängder vatten med en grundvattenförekomst. Inom Västerhavets vattendistrikt finns 221 identifierade grundvattenberoende terrestra ekosystem (VISS)2020-03-12) och en (VISS 2020-03-25) ytvattenförekomst som är anslutet akvatiskt ekosystem. Mer om resultatet av arbetet med grundvattenberoende ekosystem går att läsa i Kapitel 3.

Arbetet med grundvattenberoende ekosystem kommer att fortsätta i nästa vattenförvaltningscykel och metoderna för arbetet kommer att förbättras ytterligare. Kartläggningen av grundvattenberoende ekosystem är alltså inte komplett och antalet identifierade ekosystem kommer att öka under arbetets gång.

Utmaningar i Västerhavets vattendistrikt

Västerhavets vattendistrikt påverkas av i stort sett alla utmaningar som finns i Sverige. Övergödning från framför allt jordbruk påverkar både sjöar och hav. Den leder i förlängningen till grumligt vatten, syrebrist och bottendöd, vilket i sin tur försämrar förutsättningarna för många fiskarter och andra djur. Tio procent av sjöarna och tjugofem procent av vattendragen och kustvattnen i distriktet har problem med övergödning.
I kustvattnen kan också övergödningens effekt förstärkas av att det numera bara finns kvar en spillra av de forna bestånden av rovfisk, främst kusttorsk. Detta beror i sin tur på att allt fiske inte sker på ett hållbart sätt. Exempelvis har undersökningar av fiskbestånden i Kattegatt visat att exempelvis bestånden av torsk minskat i huvudsak på grund av ett allt intensivare fiske. Den snabba tekniska utvecklingen inom yrkes- och fritidsfisket visade sig vara oförenlig med ett hållbart nyttjande av fiskresursen.

Fysiska förändringar av vattenmiljöer genom exempelvis dämning, markavvattning och regleringar av vattendrag är också en viktig del. Det finns ett stort antal dammar och andra vandringshinder i distriktet som gör att de naturliga vandringsmöjligheterna för vattendragens fiskbestånd skurits av. Vattenkraftsanläggningar ska nu prövas och ges moderna miljövillkor i och med att den nationella planen för omprövning av vattenkraft är antagen. Det finns också stora jordbruksområden som dikats och där man rätat vattendragen. Över hälften av sjöarna och 70 procent av vattendragen är påverkade av fysiska förändringar.

Miljögifter är ett annat bekymmer som är påtagligt i flera områden. Förekomsten av äldre miljögifter minskar men nya ämnen med okända effekter upptäcks kontinuerligt. Båtarnas bottenfärger påverkar i hamnområden längs kusten samtidigt som halterna av tungmetaller och vissa svårnedbrytbara ämnen är högre i Västerhavets fisk än i andra havsområden. Exempel är perfluorerade ämnen som finns i bland annat brandskum och impregneringsmedel. Men även en del äldre industri har påverkat vattenkvaliteten, exempelvis har delar av Västra Götaland länge haft textilindustri. I Boråstrakten har Viskan fått ta emot omfattande utsläpp av både tungmetaller och organiska ämnen som lagrats i bottensedimenten nedströms. Åtgärder för att sanera hamnar i storleksordningen 100-tals miljoner kronor. Även längs Göta älv och i bruksorter i Värmland och Dalsland finns det mycket miljögifter i sjöarnas sediment eller förorenad mark som riskerar att läcka miljögifter.

Den svenska västkusten har ett enormt värde för rekreation men detta har också en baksida, inte minst när det gäller fritidsbåtar. Dessa ger upphov till flera typer av negativa effekter på miljön. Utbredningen av bryggor och småbåtshamnar ökar ständigt vilket påverkar den fysiska miljön och ställer krav på att grunda områden muddras med ökad grumling som följd. Småbåtshamnarna byggs också ofta på grunda områden där de viktiga ålgräsängarna finns och som är viktiga barnkammare för fisk. Mängden motorbåtar med allt större motorer som saknar avgasrening medför också att fritidsbåtar släpper ut stora mängder föroreningar. Utsläppen av giftiga ämnen från fritidsbåtars bottenfärger är också betydande.

Försurningen är ett annat problem. Nedfall av svavelföreningar och andra försurande ämnen har minskat sedan 90-talet. I takt med det har behovet av kalkning minskat. Men den omfattande markförsurningen medför ändå att behovet av miljöövervakning och kalkning kommer att kvarstå under lång tid framöver. Berggrunden har överlag dålig buffertkapacitet så den naturliga motståndskraften mot försurning är låg.

Historiskt har torka och vattenbrist inte varit så stora problem i Västerhavet, men med ändrade klimatförutsättningar blir dessa problem mer aktuella. Sommaren 2018 var extremt torr även i Västerhavets vattendistrikt. Vissa områden har dock länge haft återkommande problem med torka och vattenbrist. Exempel på detta är Bohuskusten, där kombinationen av hårt berg och stor sommarbefolkning leder till överhängande risk för saltvatteninträngning i vattentäkter. Samtidigt så ökar några av de värst utsatta områdena, såsom kusten, ständigt sin befolkning.

Skaraslätten är ett annat exempel där lantbruket under torra somrar behöver bevattning men där det finns få vattendrag. Flera kommuner tar vatten ur Göta Älv eller Vänern, och där är situationen förstås en annan.

Klimatförändringarna kommer sannolikt att påverka Västerhavets vattendistrikt på flera sätt. Förutom att torka och vattenbrist blir vanligare, så förväntas ökande nederbördsmängder. När varmare vintertemperaturer leder till att nederbörden dessutom kommer som regn istället för som snö så ökar risken för översvämningar, något som tydligt märktes vintern 2019/2020. Vissa områden, exempelvis Göta Älvdalen och Säveån, har hög risk för skred, vilket kan leda till att ändrade nederbördsförhållanden kan utgöra en extra risk.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har pekat ut några av de mest tätbefolkade områdena som särskilt känsliga för översvämning, till exempel delar av Göteborg, Kungsbacka, Halmstad och Borås. Samtliga dessa påverkas av ökande vattenflöden i vattendragen, såsom Säveån, Mölndalsån, Kungsbackaån, Viskan och Nissan. För de orter som ligger vid kusten tillkommer riskerna med stigande havsnivåer. Detta kan orsaka översvämningar av kustområden som då dränks av havsvatten, Även uppströms liggande områden kan översvämmas när vattnet från vattendragen möter de stigande havsnivåerna och hindras från att rinna ut i havet.

Det finns flera orsaker till spridning av invasiva arter såsom ökad båttrafik, akvarieodling mm, men klimateffekterna kan påverka även här. Exempelvis kan en ökad medeltemperatur i vattnet göra livsbetingelserna gynnsammare för en invasiv art, samtidigt som det befintliga ekosystemet stressas. Som så ofta kan flera miljöproblem samverka och förstärka varandras effekter. I Västerhavet finns bland annat svartmunnad smörbult, en fisk som har mycket lätt för att anpassa sig. Den trivs lika bra i Östersjöns bräckta vatten som i salta Nordsjön eller i sötvatten i sjöar och flodmynningar och sprider sig därför mycket lätt. Eftersom den dessutom äter andra fiskars rom, ses den som en risk mot inhemska fiskar, även om effekterna inte ännu är kända. Spridningen av signalkräfta och den utslagning av flodkräftbestånd det leder till genom spridning av kräftpest måste också bromsas. Illegala utsättningar av signalkräfta är tyvärr den vanligaste orsaken till utbrott av kräftpest.

Kontakt