EU:s vattendirektiv

EU:s vattendirektiv har tagits fram av EU för att skapa en likadan förvaltning av medlemsländernas vatten. Syftet är att vi ska ta hand om våra vattenresurser så att kommande generationer ska få tillgång till vatten av bra kvalitet i tillräcklig mängd.

Illustration: En symbolisk bild med paragraftecken som ser ut att rinna ur en vattenkanna.

EU:s vattendirektiv styr arbetet med vattenförvaltning och utgår ifrån hur vattnet rinner. Illustration: Vattenmyndigheterna, Sylvia Kinberg.

Vatten är en gemensam resurs som inte följer de administrativa gränser som människan har skapat. Floder rinner genom flera länder på sin väg ut till havet. Sjöar ingår i omfattande vattensystem. Grundvattnet följer också bara naturens gränser. EU:s vattendirektiv slår därför fast att arbetet med vattenförvaltning behöver utgå från hur vattnet rinner, så kallade avrinningsområden. EU har delats in i 110 vattendistrikt, som avgränsas av hur vattendragen rinner utan hänsyn till administrativa gränser.

Med EU:s vattendirektiv från år 2000 har vi ett gemensamt regelverk som gäller för alla vattendistrikt i Europa. Det innebär att samma regler gäller och att alla bedömningar görs på samma sätt för att säkra en god vattenkvalitet i europeiska vatten. Även om det var EU som införde direktivet så ingår förutom alla EU-länder även Norge i arbetet. EU:s vattendirektiv infördes i svensk lagstiftning år 2004 genom bland annat vattenförvaltningsförordningen.

Sveriges vattenmyndigheter och vattendistrikt

Sverige är uppdelat i fem vattendistrikt och en länsstyrelse i varje vattendistrikt är utsedd att vara vattenmyndighet. Län och kommuner kan tillhöra mer än ett vattendistrikt. Det finns fem vattendistrikt i Sverige: Bottenhavets vattendistrikt, Bottenvikens vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt.

Vattendistrikt i Sverige

I Bottenvikens, Bottenhavets och Västerhavets vattendistrikt finns internationella avrinningsområden som delas med Norge. Bottenviken delar dessutom ett avrinningsområde med Finland. För dessa så kallade internationella vattendistrikt har vattenmyndigheterna ett ansvar att samordna arbetet med grannländerna.

Andra EU-direktiv som har koppling till vatten

EU:s vattendirektiv har kompletterats med ett direktiv om grundvatten, ett om miljögifter och ett om kemiska analyser. Dessutom finns ytterligare direktiv som handlar om bland annat avloppsvatten, badvatten, Natura 2000-områden, dricksvatten, översvämning, havsmiljö och havsplanering. All lagstiftning har samma syfte – att skydda och förvalta våra vattenmiljöer. För att arbetet ska fungera krävs bred kunskap och att myndigheter, organisationer, näringsliv och andra intressenter samverkar och tar ansvar för de uppdrag de har.

Vi har alltid skyddat vårt vatten

Arbetet med att skydda vatten har pågått länge, både nationellt och i ett europeiskt perspektiv. Redan i det antika Rom var det en självklarhet att myndigheterna bar ansvaret för vattenförsörjningen.

I Sverige trädde miljöskyddslagen i kraft år 1969 som gjorde det möjligt att ställa krav på verksamheter med utsläpp till vatten. De första EG-direktiven om vattenvård kom i slutet av 1970-talet. En långsiktigt hållbar vattenförvaltning har varit en del av de svenska miljökvalitetsmålen sedan 1999 och samma år trädde miljöbalken i kraft. Där samlades bestämmelser som tidigare varit spridda i flera olika lagar. Miljöbalken innehåller bland annat bestämmelser om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram och reglerar hur verksamheter som påverkar miljön får bedrivas.

Kontakt