Vattenmyndighetens roll vid tillståndsprövning
I varje vattendistrikt finns en vattendelegation som är utsedd av regeringen och fattar vattenmyndigheternas beslut. Det är vattendelegationerna som beslutar vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla vid tillståndsprövning.
En utgångspunkt för domstolens tillståndsbeslut är de miljökvalitetsnormer som gäller enligt föreskrift om kvalitetskrav på vatten. Föreskrifter med kvalitetskrav beslutas av vattendelegationer, som är tillsatta av regeringen. Underlagen till vattendelegationernas beslut tas fram av vattenmyndigheternas kanslier i de fem vattendistrikten.
En miljökvalitetsnorm för vatten beskriver miniminivåer för kvaliteten på vattenmiljön i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten, med en sammanvägd bedömning av mänsklig påverkan på vattenkvaliteten.
Huvudregeln är att alla vatten ska uppnå minst god status, men ibland finns skäl för undantag från huvudregeln och då kan normens kravnivå vara lägre än god status. Domstolens beslut om tillstånd och villkor ska utgå från vad som krävs för att följa gällande miljökvalitetsnorm.
Vattenmyndigheterna kan ändra felaktig norm
Vid en enskild miljöprövning kan det komma fram ny kunskap, som visar att miljökvalitetsnormen för vatten som berörs av prövningen har beslutats på felaktiga grunder. Domstolen kan då begära ett yttrande från vattenmyndigheten i distriktet och redovisa skillnaden mellan nuvarande status och den status som legat till grund för miljökvalitetsnormen. Det innebär att det i samband med prövningen finns utrymme för vattenmyndigheten att justera felaktigheter.
Domstolen kan i vissa fall tillåta försämring eller äventyrande
Domstolen kan överväga att tillåta försämring eller äventyrande av möjligheten till förbättring av vattnets status. Då är det obligatoriskt att först begära yttrande från vattenmyndigheten i distriktet. Villkoren som måste vara uppfyllda för ett sådant tillstånd beskrivs på sidan Försämringsförbud.