Miljökvalitetsnormer för vatten

En miljökvalitetsnorm är en bestämmelse om kvaliteten i luft, vatten, mark eller miljön i övrigt. Miljökvalitetsnormer för vatten omfattar ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten. Syftet med normerna är att säkra Sveriges vattenkvalitet.

Illustration som visar förhållandet mellan statusklassning åtgärdsbehov och miljökvalitetsnorm.

Miljökvalitetsnormen är målet med arbetet för varje vattenförekomst. Vilken status ska vattnet ha i framtiden? Och när ska målet vara uppnått? Utifrån nuläget och vad som behövs för att förbättra vattnet beslutar vattendelegationerna vilka miljökvalitetsnormer som gäller. Illustration: Vattenmyndigheterna, Sylvia Kinberg

En miljökvalitetsnorm för vatten beskriver den kvalitet en så kallad vattenförekomst ska ha nått vid en viss tidpunkt. Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå det som inom vattenförvaltning kallas god status.

En norm anger en lägstanivå. Vattenförekomsten får alltså inte påverkas av en verksamhet på så sätt att kvaliteten blir sämre än den status som anges i normen.

Det är vattendelegationen vid Vattenmyndigheten i respektive distrikt som beslutar om miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Genom normerna ställer delegationerna krav på ekologisk och kemisk kvalitet i ytvatten, och krav på kemisk kvalitet och vattentillgång för grundvatten.

Vattenförekomster

Statusklassning av vattenförekomster

Huvudregeln inom vattenförvaltning är att kvaliteten på en vattenförekomst ska uppnå en miljökvalitetsnorm vid en bestämd tidpunkt. Men i vissa fall kan vattendelegationen i ett distrikt besluta om undantag.

En vattenförekomst kan ha påverkats så mycket av mänsklig verksamhet att den inte kan uppnå miljökvalitetsnormen god status, även om alla rimliga åtgärder genomförs. Det kan också finnas naturliga förhållanden som gör det svårt att nå upp till normen. Då finns möjlighet att besluta om två typer av undantag:

  1. Beslut om undantag i form av tidsfrist.
    Tiden när kvalitetskravet ska vara uppfyllt skjuts fram.
  2. Beslut om undantag i form av mindre stränga kvalitetskrav.
    Vattnet behöver inte uppnå god status.

Det finns olika förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en vattendelegation ska kunna fatta beslut om undantag:

Förutsättningar för tidsfrist

Om en vattenförekomst inte kan uppnå god status till en bestämd tidpunkt, på grund av att det inte är möjligt av tekniska eller ekonomiska skäl, är det möjligt för vattendelegationen att besluta om undantag i form av tidsfrist.

Tidsfrist kan motiveras med att det inte är tekniskt möjligt att inom en viss tidsperiod genomföra de åtgärder som krävs för att vattnet ska nå god status. Det kan bero på att

  • orsaken till de negativa effekterna är okänd,
  • det finns administrativa begränsningar,
  • det inte finns en känd teknisk lösning eller
  • problemet inte kan lösas på grund av bristen på åtgärder i andra länder.

Tidsfrist kan också motiveras av att det medför orimliga kostnader att genomföra åtgärder för att nå god status inom en alltför begränsad tid.

Förutsättning för beslut om mindre stränga kvalitetskrav

Det går att fastställa ett mindre strängt kvalitetskrav om det är omöjligt att uppnå god status för vattenförekomsten. Anledningen kan till exempel vara påverkan från en verksamhet som uppfyller särskilda behov för samhället eller miljön, och att det skulle medföra orimliga kostnader att uppfylla samma behov på annat sätt som är bättre för miljön.

I detta sammanhang betyder begreppet omöjligt att det bedöms omöjligt att lösa problemen även om det fanns mer tid och

  • orsaken till de negativa effekterna är okänd,
  • ingen känd teknisk lösning finns eller
  • problemet kan inte lösas på grund av bristen på åtgärder i andra länder.

Administrativa hinder bör inte kunna ligga till grund för mindre stränga krav eftersom EU:s medlemsstater förväntas lösa sådana hinder i tid för att nå god status.

Naturliga förhållanden kan vara skäl till beslut om undantag

Naturliga förhållanden används framförallt som skäl för undantag i form av en tidsfrist. Det kan vara nödvändigt att flytta fram tidpunkten för att uppnå miljökvalitetsnormen på grund av den tid det tar för naturlig återhämtning efter att alla nödvändiga åtgärder är genomförda. Naturliga förhållanden kan i vissa fall också ligga till grund för beslut om ett mindre strängt krav.

Vissa vatten, till exempel dricksvatten, badvatten och vatten i Natura 2000-områden, är skyddade av särskilda EU-direktiv. Här gäller kvalitetskraven som finns i direktivet för det skyddade området i första hand. Strängaste kravet gäller när flera direktiv om skydd överlappar varandra. Därefter, om det inte motverkar direktivets krav, ska miljökvalitetsnormerna som anges i vattenförvaltningsförordningen uppfyllas.

Vattendelegationen får inte besluta om undantag som gör att det till exempel inte går att uppfylla ett områdesskydd för ett Natura 2000-område.

Miljökvalitetsnormerna styr miljöarbetet

Normerna används till exempel av myndigheter och kommuner vid tillståndsprövningar och vid tillsyn av så kallade vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter. Kommunerna ska också se till att normerna följs till exempel när de planerar för användningen av mark och vatten.

Åtgärdsprogram för att uppfylla normerna

I vattenmyndigheternas åtgärdsprogram finns beskrivningar av det som myndigheter och kommuner behöver göra för att nå miljökvalitetsnormerna. Det kan handla om att förstärka tillsyn och rådgivning inom olika områden. Det kan också handla om att ställa krav på verksamhetsutövare att förbättra vattenmiljön på lämpliga sätt, till exempel genom att minska ett utsläpp eller skapa bra miljöer för fisk.

Åtgärdsprogram

Underlag för beslut om normer

Vattendelegationernas beslut om miljökvalitetsnormer bygger på de statusklassningar som gjorts för varje vattenförekomst.

Inför beslut om nya normer bjuder vattenmyndigheterna in till samråd. Vattendelegationens beslut om en miljökvalitetsnorm går inte att överklaga, det är en föreskrift.

Kontakt