God status är målet

Skillnaden är stor och värdefull. Miljöstatusen i vatten går inte alltid att se med blotta ögat. Miljögifter, försurning eller störda vattenflöden kräver ett tränat öga eller vattenanalyser, medan till exempel övergödning ofta syns tydligare. Skillnaden mellan god och dålig status är stor. Och varje förbättring är värdefull.

Övergödning och näringsläckage till kustvatten är ett omfattande problem, framförallt i södra Sverige, och effekten syns som ökad mängd plankton och fintrådiga alger. Vattnet blir grumligt, syrehalten sjunker och siktdjupet minskar.

Friska bälten av blåstång är livsviktiga gömställen för småfisk och andra arter i Östersjön och har därför stor betydelse för den biologiska mångfalden. Eftersom blåstång också är en vanlig art undersöks den för att bedöma den ekologiska statusen i kustvatten. Det är ett bra sätt att bedöma vattenkvaliteten eftersom blåstången är beroende av klart vatten med bra siktdjup.

I friska vatten kan blåstång växa ner till tio meters djup, men när vattnet är grumligt och mindre ljus når botten krymper tångbältet och blir bara kvar i grundare områden. Samtidigt gynnas ettåriga, fintrådiga alger av övergödningen. De fastnar på blåstången och både skuggar och tynger ner den, vilket kan slå ut tången helt.

Bilderna nedan visar hur blåstången kan se ut i vatten med olika ekologisk status. Övergödningseffekterna är typiska för Östersjön.

Östersjön utan övergödning är värd nästan 35 miljarder

2014 gjorde forskare en stor studie om hur mycket befolkningarna var villiga att betala för att uppnå målen för god havsmiljö i Östersjön. I Sverige uppskattas betalningsviljan vara 5,5 miljarder kronor 2019, och för alla nio länder kring Östersjön är betalningsviljan hela 34,9 miljarder kronor. Det fina är att själva åtgärderna ”bara” skulle kosta mellan 23 och 28 miljarder kronor att genomföra, enligt BalticSTERNs uppskattningar.

Människors betalningsvilja ett mått på värdet

Naturvårdsverket har en databas med schablonvärden för miljö-förbättringar. Enligt databasen är det värt mellan 1,7 och 1,9 miljarder kronor att minska övergödningen och nå god fosforstatus i svenska sjöar och vattendrag. Värdet är baserat på så kallad betalningsvilja – ett vanligt sätt att mäta värden i miljöekonomin.

Ålgräs är havsbottnens vattenrenare

På Västkusten drabbar övergödningen i stället ålgräset. Mattor av brunalger som driver omkring skapar problem och påverkar vattnens miljöstatus. I södra Bohuslän har närmare 80 procent av allt ålgräs försvunnit de senaste tio åren och sedan 1980-­talet över 12 000 hektar. Ålgräsängar är viktiga uppväxtmiljöer för fiskar och de stabiliserar även bottnarna och gör vattnet klart. Trots att övergödningen minskat har ålgräset inte kommit tillbaka. Grumligt vatten i kombination med drivande algmattor gör att ålgräset inte längre kan växa.
Med ålgräset försvinner viktiga livsmiljöer för fisk och när mjukbotten blir exponerad kan stora mängder kol och kväve frigöras i stället för att tas upp av ålgräset. Därmed har samhället förlorat bland annat 9 000 ton torskfiskar. Havs-­ och vattenmyndigheten har räknat ut att den samhällsekonomiska förlusten av ålgräs är mellan 3,7 och 21 miljarder kronor.