Bottenviken

​Bottenvikens vattendistrikt är Sveriges nordligaste vattendistrikt och omfattar hela Norrbottens län och större delen av Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbottens län har utsetts till vattenmyndighet i distriktet.

Foto över Torneälven som är bred som en sjö under vårfloden. Solen skyms av mörka moln, men skymtar som ljusare fläckar på himlen. Dessa reflekteras också i den blanka vattenytan.

Vårflod Torneälven. Foto: Erika Filppa

Kontakta oss

Bottenvikens vattendistrikt

Vattenvårdsdirektör: Johanna Söderasp

Länsstyrelsen Norrbottens län
971 86 Luleå

E-post till kansliet: vattenmyndigheten.norrbotten@lansstyrelsen.se

Telefon: 010-225 50 000

Bottenvikens vattendistrikt omfattar 30 huvudavrinningsområden från Torneälven ner till Ume- och Öreälvens avrinningsområden som gränsar mot Bottenhavets vattendistrikt. I vattendistriktet finns de fyra stora nationalälvarna Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven vilka är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Torneälvens avrinningsområde sträcker sig över både Sverige och Finland samt en liten del av Norge varför detta utpekats som ett internationellt vattendistrikt som länderna ska samarbeta kring.

Distriktet karakteriseras av många sjöar, landhöjningskust, bräckt havsvatten, stor och tung basindustri samt gles befolkning. Bottenvikens vattendistrikt är störst till ytan av de fem distrikten i Sverige samtidigt som det har det lägsta befolkningsantalet. Totalt finns cirka 42 000 sjöar och kusten omfattar närmare 7 000 öar. Här finns cirka 500 000 invånare som i huvudsak är bosatta i kustområdet och älvdalarna.

Utmaningar

I jämförelse med både övriga Sverige och Europa har distriktet stora vattenresurser av god kvalitet. Men helt opåverkat av mänskliga aktiviteter är vattnet inte utan det finns flera särskilda utmaningar:

  • Fysiska förändringar. Många vattendrag är påverkade av forna tiders rensningar och dammbyggen för flottning. Tre stora älvar är utbyggda för vattenkraft.
  • Läckage av metaller och sura ämnen från sulfidjordar i kustområden under högsta kustlinjen.
  • Storskalig påverkan från areella näringar, framför allt skogsbruket, genom till exempel dikning, körskador och gödsling.
  • Läckage av metaller från avslutad och pågående gruvverksamhet.
  • Dricksvattenförsörjningen behöver säkras. Bara drygt 10 procent av de allmänna vattentäkterna har fullgott skydd.