4.3 – Kraftigt modifierade vatten

Vattenförekomster som har väsentligt förändrade hydromorfologiska förhållanden till följd av mänsklig verksamhet som bedöms ha stor samhällsnytta, kan pekas ut som KMV. Syftet med detta är att säkerställa att den samhällsnyttiga verksamheten inte äventyras, samtidigt som alla genomförbara åtgärder vidtas för att uppnå så stor nytta för vattenmiljön som möjligt.

Vattenkraftstation

KMV är inte ett undantag, utan en annan kategori av vattenförekomst jämfört med en konstgjord eller naturlig vattenförekomst. Istället för god ekologisk status ska dessa vattenförekomster istället uppnå god ekologisk potential (GEP).

För att en vattenförekomst ska kunna förklaras som KMV behöver kraven i 4 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen vara uppfyllda. Vad detta innebär för vattenkraftverksamheter förklaras ytterligare i Havs- och vattenmyndighetens vägledning om fastställande av kraftigt modifierade vatten i vattenförekomster med vattenkraft (Havs- och vattenmyndigheten, 2016, under revision).


Vägen till att förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierad följer ett antal steg, med utgångspunkt i lagstiftningen:

  • vattendirektivet (2000/60/EG) artikel 4.3
  • vattenförvaltningsförordningen (2004:660) 4:3
  • Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) och (HVMFS 2017:20)
  • CIS guidance 4 och 37 (CIS Guidance No.4, 2003; CIS Guidance No.37, 2020)
  • Vägledning från Havs-och vattenmyndigheten om kraftigt modifierat vatten för vattenkraft 2016 (under revision)

Nedan följer en beskrivning av de viktigaste momenten i arbetet med att förklara vattenförekomster som KMV och normsättning för sådana vatten, och vilken bedömning vattenmyndigheten gjort i den nu aktuella översynen av vattenförekomster påverkade av vattenkraft som ska prövas under perioden 2022–2024.

Preliminär identifiering av kraftigt modifierade vatten

I första steget bedömer vattenmyndigheterna om vattenförekomstens fysiska karaktär är väsentligt förändrad (VÄFK) på grund av vattenkraft. Vi gör också en bedömning av om det är troligt att vattenförekomsten kan uppnå god ekologisk status trots de väsentliga förändringarna. I bedömningen av om en vattenförekomst har en väsentligt förändrad fysisk karaktär ingår bedömning av kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd.

I bilaga A beskriver vi hur bedömningen av VÄFK går till samt metoden för expertbedömning av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer för VÄFK.

Bedömning av åtgärder för att förbättra den fysiska karaktären för att nå god ekologisk status


I nästa steg identifieras först vilka hydromorfologiska åtgärder som är nödvändiga för att uppnå god ekologisk status. Detta görs inom ramen för åtgärdsanalysen.
Vidare analyserar vattenmyndigheterna om dessa åtgärder kan antas få en negativ påverkan på verksamheten, det vill säga på vattenkraftens nyttor, och i så fall om påverkan är betydande. Det är samhällets behov, inte den enskilda verksamhetens ekonomiska möjligheter, som avgör om vi bedömer att påverkan är betydande eller inte. Avgörande för den här bedömningen är alltså om miljöåtgärderna kan antas påverka den nytta som verksamheten bidrar med i samhället, för vattenkraftens del i form av elproduktion, reglerförmåga och elberedskap, på ett betydande sätt. Om bedömningen är att miljöåtgärderna inte kan förväntas få en sådan betydande negativ påverkan, ska vattenförekomsten inte förklaras som KMV.

Om miljöåtgärder kan förväntas innebära en betydande negativ påverkan på nyttan med verksamheten, ska det också analyseras om nyttan som den aktuella verksamheten fyller kan uppnås på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön, till rimliga kostnader. Om det bedöms vara möjligt ska vattenförekomsten inte heller förklaras som KMV. Går till exempel en viss mängd elproduktion från vattenkraften att ersätta med något annat energislag som kan anses vara bättre för miljön, eller med effekthöjande åtgärder i annan befintlig vattenkraft? Den mängd elkraft som i så fall ska ersättas är den förlust som uppstår till följd av miljöåtgärderna för att uppnå god ekologisk status och avser alltså inte att en hel verksamhet tas bort och ersätts.

KMV-vägledning från Havs- och vattenmyndigheten (2016) anger att det till exempel skulle kunna gå att ersätta viss elproduktion från kraftverk utan betydande reglerförmåga med annan elproduktion. Analysen som behövs för detta steg är omfattande och komplex och det krävs ytterligare vägledning och underlag för att göra mer fördjupade och preciserade bedömningar av detta kriterium. Enligt vattenmyndigheternas bedömning finns det i dagsläget inte något som pekar på att annat än mycket omfattande negativ påverkan på elproduktionen i enskilda anläggningar skulle vara svår att ersätta med andra alternativ. Vattenmyndigheterna har i dagsläget inte heller underlag som visar att det generellt sett skulle uppstå höga samhällsekonomiska kostnader av att ersätta elproduktion i enskilda anläggningar med elproduktion i andra vattenkraftsanläggningar eller med alternativa energislag. I anläggningar i reglerklass 1 finns det dock ett nära samband mellan produktionspåverkande åtgärder och påverkan på vattenkraftens reglerförmåga. Det är betydligt svårare att ersätta vattenkraftens reglerförmåga med alternativ som är väsentligt bättre för miljön, huvudsakligen av tekniska skäl.

Till sist i detta steg ska vattenmyndigheterna bedöma om påverkan från den aktuella verksamheten leder till att krav enligt andra miljölagstiftningar inte kan uppnås. Om en vattenförekomst omfattas av flera olika stränga kvalitetskrav gäller det strängaste kravet, se avsnitt 4.1. Vattenmyndigheterna har i det här steget framförallt bedömt de aktuella verksamheternas påverkan på Natura 2000-områden.

Förklarande av vattenförekomster som KMV

I detta steg görs en slutlig bedömning av om en vattenförekomst kan förklaras som KMV enligt de tidigare stegen.

För de vattenförekomster som har bedömts ha en väsentligt förändrad fysisk karaktär, har vattenmyndigheterna bedömt om nödvändiga förbättringsåtgärder för att uppnå god ekologisk status kan antas få en betydande negativ påverkan på vattenkraftens nyttor.
Produktionsförluster till följd av föreslagna miljöåtgärder för att nå god vattenstatus har beräknats för 12 huvudavrinningsområden med ett generellt HARO-värde på 11,7 procent. I detta urval av huvudavrinningsområden finns både områden i norra och södra delen av Sverige representerade, samt huvudavrinningsområden med få respektive många vattenkraftverk. Den sammanlagda produktionsförlusten för dessa huvudavrinningsområden uppgår till cirka 15 GWh, vilket motsvarar drygt 4 procent av produktionen i dessa huvudavrinningsområden, eller 0,1 procent av det nationella riktvärdet på 1,5 TWh (1500 GWh). Vattenmyndigheterna bedömer att detta resultat är representativt för samtliga nu berörda avrinningsområden med ett generellt HARO-värde på 11,7 procent. För dessa avrinningsområden bedömer vi därför att förväntade produktionsförluster på grund av de miljöåtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status med god marginal kommer att hålla sig inom ramen för det gällande HARO-värdet. Miljöåtgärder i dessa avrinningsområden kan inte heller antas få en betydande negativ påverkan på vattenkraftens reglerförmåga. De åtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status förväntas därför inte medföra en sådan betydande negativ påverkan på vattenkraften som motiverar att vattenförekomster i dessa avrinningsområden förklaras som KMV. I Norra Östersjön vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt har därför inga vattenförekomster bedömts uppfylla kriterierna för att pekas ut som KMV.

Även i Bottenhavets och Bottenvikens vattendistrikt har ett antal vattenförekomster bedömts ha en väsentligt förändrad fysisk karaktär på grund av påverkan från vattenkraftsverksamheter. För sammanlagt 56 av dessa vattenförekomster, i Ljungans, Gimåns, Moälvens och Rickleåns avrinningsområden, har vattenmyndigheterna bedömt att de miljöåtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status kan antas få en betydande negativ påverkan på reglerförmågan i vattenkraftsanläggningar i reglerklass 1. Vi bedömer också att det inte är möjligt att på något rimligt tekniskt sätt ersätta den nytta som verksamheterna bidrar med i form av reglerförmåga, med något annat alternativ som är väsentligt bättre för miljön. Vattenmyndigheterna har därför gjort bedömningen att det finns skäl att förklara dessa vattenförekomster som KMV. För övriga vattenförekomster i Bottenhavets och Bottenvikens vattendistrikt som har en väsentligt förändrad fysisk karaktär på grund av påverkan från vattenkraftsverksamheter, bedömer vattenmyndigheterna att de åtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status inte kommer att medföra en betydande negativ påverkan på vattenkraften. De har därför inte föreslagits som KMV.

I Ljungan och Hamrångeån klassas dessutom sammanlagt 15 tidigare KMV om till naturliga vatten eftersom vi inte kan fastställa att de har en väsentligt förändrad fysisk karaktär på grund av påverkan från vattenkraft. Detta beror på att bedömningen nu innefattar både hydrologiska och morfologiska förhållanden. Tidigare ingick bara hydrologiska förhållanden i bedömningen, och den var då mer övergripande. I Ljungans översta del ändras Storsjön från KMV till naturligt vatten på grund av Natura 2000-värdena både uppströms och nedströms sjön.

Utfallet av antalet vattenförekomster som klassats som KMV i Bottenviken och Bottenhavet redovisas i Tabell 3.

Kraftigt modifierade vattenförekomster påverkade av vattenkraft som ska prövas 2022–2024.

Tabell 3 Antal vattenförekomster per distrikt som klassats som KMV. Uppgifterna är hämtade från VISS 2021-02-15, www.viss.lansstyrelsen.se.

Distrikt

Vattendrag

Sjöar

Kustvatten

Summa

Bottenviken

2

-

-

2

Bottenhavet

34

20

-

54

Fastställande av miljökvalitetsnormen ekologisk potential

Miljökvalitetsnormen för kraftigt modifierade vatten är som utgångspunkt god ekologisk potential (GEP), som ersätter miljökvalitetsnormen god ekologisk status för naturliga vatten.

Metoden som används för att fastställa GEP utgår ifrån den så kallade mitigation measures approach (CIS Guidance No.37, 2020).

Ekologisk potential innebär den ekologiska status som kan uppnås när alla rimliga åtgärder, som inte ger en betydande negativ påverkan på verksamheten, är genomförda. God ekologisk potential innebär alltid en viss ekologisk funktion.

Först definieras maximal ekologisk potential som är referensförhållandet för kraftigt modifierade vattenförekomster vilket innebär det ekologiska tillståndet när alla rimliga åtgärder är genomförda som inte har en betydande negativ påverkan på vattenkraften eller miljön i stort.

Normsättningen av KMV under perioden 2016–2021 visade på inga eller marginella skillnader mellan åtgärder för maximal respektive god ekologisk potential. Detta beror delvis på att det saknas kunskap om många potentiella åtgärders effekter och dessa ingår då inte i maximal ekologisk potential. Detta rör framförallt åtgärder för fysikaliskt-kemiskt tillstånd.

God ekologisk potential skiljer sig från maximal ekologisk potential genom att endast åtgärder som ger en betydande ekologisk nytta behöver genomföras. Miniminivåer för ekologiska förbättringar inom god ekologisk potential följer av de normativa definitionerna av ekologisk potential (2000/60/EG, bilaga 5 tabell 1.2.5). De fokuserar på konnektivitet och lek- och uppväxtområden (ekologiskt kontinuum). Havs- och vattenmyndighetens vägledning pekar på att det innebär åtgärder för konnektivitet och att vatten ska finnas minst motsvarande MLQ/basflöde som täcker vattendragsfåran och ett morfologiskt tillstånd som möjliggör lek- och uppväxtområden.

Utifrån åtgärdernas förväntade effekt fastställs kravnivåer för biologi och påverkade hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, till exempel:

• Fisk: vandringsbenägna arter och övrigt förekommande arter ska kunna röra sig fritt till, från och inom vattenförekomsten samt till eventuella biflöden. De ska ha tillräcklig tillgång på lek- och uppväxtplatser. Långsiktigt hållbara populationer av vandringsbenägna och övrigt förekommande arter ska säkerställas.

  • •Konnektivitet i sjöar: Vandringsbenägna arter ska kunna passera upp till och ner från vattenförekomsten. God konnektivitet motsvarar den passageeffektivitet som kan uppnås med användning av bästa möjliga teknik för fiskvandringsanordningar.
  • Hydrologisk regim i sjöar: Ett tillräckligt flöde ska finnas för att upprätthålla grundläggande ekologiska funktioner i naturfåran eller andra relevanta delar av vattenförekomsten. Det ska också möjliggöra upp- och nedströms vandring för vandringsbenägna arter.
  • Morfologiskt tillstånd i sjöar: Det ska finnas tillräckliga förekomster av lek- och uppväxtplatser för vandringsbenägna och övrigt förekommande arter för att säkerställa långsiktigt hållbara populationer av sådana arter.

Miljökvalitetsnormen god ekologisk potential är inte ett undantag. Anpassningen av normen gäller bara de hydromorfologiska, fysikalisk-kemiska och biologiska kvalitetsfaktorer som direkt påverkas av verksamheten som ligger till grund för att vattenförekomsten förklarats som kraftigt modifierad eller konstgjord. För kemisk status och för alla övriga kvalitetsfaktorer inom den ekologiska statusen, exempelvis näringsämnen och miljögifter, gäller samma kravnivåer som för naturliga vatten.

Kontakt