4.1 – Strängaste kravet gäller

Om en vattenförekomst omfattas av flera kvalitetskrav enligt olika direktiv gäller det strängaste kravet, 4 kapitel 7 § VFF.

Stora stenar längs en smal vattenfåra.

Andra direktiv som kan ha strängare krav än vattendirektivet är:

  • Art- och habitatdirektivet, Natura 2000 (92/43/EEG)
  • Fågeldirektivet (2009/147/EG)
  • Dricksvattendirektivet (98/83/EG)
  • Badvattendirektivet (2006/7/EG)
  • Havsmiljödirektivet (2008/56/EG)
  • Sevesodirektivet (2012/18/EU)

En vattenförekomst skulle till exempel kunna uppfylla kraven för kraftigt modifierat vatten (KMV), men detta skulle kunna medföra att kraven enligt Natura 2000-lagstiftningen inte går
att nå. Vattenförekomsten kan då inte förklaras som KMV om det innebär att gynnsam bevarandestatus inte kan nås. Samma resonemang gäller för undantag i form av mindre strängt krav. Det är endast regeringen som kan besluta om att tillstånd för verksamheter eller åtgärder i ett Natura 2000-område ska ges, trots den negativa påverkan som det innebär på området, om samtliga villkor i 7 kap 29 § miljöbalken är uppfyllda.

Sedan år 2020 har länsstyrelserna arbetat med att revidera bevarandeplanerna för Natura 2000-områden med koppling till NAP. Havs- och vattenmyndigheten håller för närvarande på att ta fram vägledning för det arbetet, varför eventuella krav utifrån Natura 2000-lagstiftningen kan behöva justeras. Havs- och vattenmyndigheten arbetar också med vägledning om hur kraven enligt Natura 2000-lagstiftningen ska infogas i miljökvalitetsnormer. Vattenmyndigheterna har i dialog med länsstyrelserna fått preliminära bedömningar av var det behövs åtgärder för att nå kraven för Natura 2000 med koppling till påverkan av vattenkraft. En tredjedel av alla åtgärder för konnektivitet och en fjärdedel av åtgärderna för hydrologisk regim har en koppling till Natura 2000-värden.

För vissa vattenförekomster i Dalälven, Gullspångsälven och Moälven behövs vidare arbete med att precisera kraven för de berörda Natura 2000-områdena och hur dessa påverkar miljökvalitetsnormerna och behoven av åtgärder vid de berörda verksamheterna i avrinningsområdet. Avrinningsområdena har en reglerad vattenföring där det är möjligt att behovet av åtgärder för att uppnå kraven för berörda Natura 2000-områden kan påverka stora delar av avrinningsområdena och därigenom miljökvalitetsnormerna för många vattenförekomster. Sådana miljöanpassningsåtgärder kan också tänkas få stora konsekvenser för kraftproduktionen, framförallt vattenkraftens reglerförmåga, i dessa avrinningsområden.

Som utgångspunkt anses god ekologisk status räcka för att nå de strängare kraven för de aktuella Natura 2000-områdena, men med hänsyn till de många klass 1-anläggningarna som berörs bör kraven utredas och preciseras ytterligare för respektive kvalitetsfaktor. KMV eller mindre stränga krav föreslås inte nu i dessa avrinningsområden. Det behövs dock ytterligare utredningar om behov och förutsättningar för åtgärder i dessa avrinningsområden. Vattenmyndigheterna välkomnar underlag och synpunkter rörande detta under samrådet.

Kontakt