5.1 Klimatförändringar i distrikten

I det här avsnittet går vi igenom de olika förutsättningarna för de fem distrikten.

Jorden sedd från rymden.

Klimatförändringarna förväntas föra med sig en ökad medeltemperatur och mer extremväder i Bottenvikens vattendistrikt. I de norra delarna av Sverige förväntas förändrade nederbördsmönster bland annat bidra till ökad nederbörd. Det innebär dock inte att det automatiskt blir en ökad mängd vatten, då de ökade temperaturerna också genererar ökad avdunstning, vilket i sin tur kan medföra vattenbrist och torka (SWECO, 2020). Vattenbrist definieras som en situation där efterfrågan på vatten är större än tillgången. Situationen kan ha olika orsaker varav torka är en. Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. För att undvika vattenbrist och för att förebygga torka har en delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist tagits fram för landets fem vattendistrikt. Delförvaltningsplanen syftar till att ge ett långsiktigt arbete, se bilaga 11 ”Delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist för Bottenvikens Vattendistrikt”.


Ökade temperaturer leder till en längre vegetationsperiod. Redan har perioden förlängts med runt två veckor i delar av Norrland och vegetationsperioden tros kunna öka med 3 månader i södra Sverige under detta sekel. Gynnsammare odlingsförhållanden som följer med ett mildare väder skulle kunna öka Norrbottens och Västerbottens läns konkurrenskraft för mat- och foderproduktion, vilket kan innebära att andelen landareal som används till jordbruksmark ökar i vattendistriktet. Idag används mindre än fem procent av den totala landarealen i Bottenvikens vattendistrikt som jordbruksmark (Jordbruksverket, 2018b). Detta kan leda till förändringar i markanvändningen och jordbruksproduktionen, som i sin tur kan innebära ökad användning av växtskyddsmedel och näringsämnen samt ett större vattenuttag för jordbruksproduktion. I kombination med ökad nederbörd och ökad nederbördsintensitet innebär detta en ökad risk för förluster av närsalter och växtskyddsmedel från jordbruksmark. Ett ökat flöde av vatten kommer sannolikt även att öka transporten av näringsämnen och miljögifter.

När växtperioden förlängs blir det även en ökad konkurrens om vattnet. Torrperioder kan därför komma att bli ett allvarligt hot mot vattenresurser, vattenkvalitet och biologisk mångfald. Ett varmare och blötare klimat leder även till en ökad halt av humus i vattnet och en ökad utförsel av humusämnen kan leda till en större påverkan på vattnet inom distriktet då humus kan binda och transportera näringsämnen och miljögifter. Humushalten i vattnet påverkar även ytvattnets färg och ljusförhållandet, vilket kan orsaka negativa effekter för de växter och djur som lever i vattnet. I Bottenvikens vattendistrikt sker det största läckaget av näringsämnen från skogsmarker (SMED, 2020) och beroende på hur skogen brukas kommer läckaget av näringsämnen att variera. Om stora mängder skog avverkas kommer flödet av näringsämnen att öka då det finns mindre växtlighet som kan ta upp näringsämnen och vattenflödet i marken ökar.

Sura sulfidjordar är vanligt förekommande längst Norrlandskusten. Sulfidjorden är känslig och vid torrläggning eller vid kontakt med syre bildas sura sulfatjordar. Detta då jorden innehåller sulfidmineral som i kontakt med syre, till exempel genom låga grundvattennivåer, oxiderar och då får ett sjunkande pH. Jordmånen namnges då istället som aktiv sur sulfatjord. Den kan påverka vattenkvaliteten negativt på grund av sitt låga pH och att den också kan innehålla höga koncentrationer av vissa metaller. I kombination med ökade vattenflöden med högre humushalt kan dessa metaller mobiliseras och i sin tur också påverka omkringliggande miljöer negativt (Becher, Sohlenius, & Öhrling, 2019). Länsstyrelsen i Västerbotten och Norrbotten har sammanställt och tagit fram ny kunskap om sura sulfatjordar och arbetar enligt en gemensam strategi för att minska negativ påverkan från sura sulfatjordar. Förebyggande åtgärder och kunskapsspridning är prioriterade områden i detta arbete. Negativ påverkan från sura sulfatjordar kan ofta kopplas till markavvattningsprojekt och behovet av markavvattning kommer sannolikt att öka med ett förändrat klimat. I stora delar av södra och mellersta Sverige är det markavvattningsförbud men i Norrbottens län finns det inga områden eller kommuner där markavvattning är förbjuden.

Medeltemperaturen i distriktet förväntas öka. Ökningen sker under alla årstider och om man ser på framtida medeltemperaturer ser man att hösten håller i sig längre och att våren kommer tidigare. Den största temperaturökningen sker under vintermånaderna. Det innebär att de förändringar i nederbördsmönster som förväntas ske i form av ökad nederbörd också innebär ökad nederbörd i form av regn. En ökad medeltemperaturen innebär inte att temperaturen är jämnt fördelad, utan extremväder i form av både nederbörd och temperatur är också något som förväntas öka. Det är därför viktigt att även beakta de mellanårsvariationer som beräkningarna visar på. Med en höjd temperatur förändras också vattenföringen, vilket i sin tur kan leda till förändrade vattenflöden i form av både mängd och när de infaller. Till exempel förväntas vårfloden infalla tidigare än väntat under säsongen, dock beräknas den i medeltal bli lägre medan flöden under vintertid beräknas bli högre (Stensen, Krunegård, Rasmusson, Matti, & Hjerdt, 2019).

Utifrån de olika klimatscenarierna har SMHI tagit fram en karttjänst (SMHI, 2020b) och analyserat hur Sveriges kuster kan påverkas av framtida havsnivåer. I deras analys har det tagits hänsyn till rådande landhöjning, som ökar desto längre norrut i landet det är. Det gör att Bottenvikens vattendistrikt till stor del inte kommer drabbas på samma sätt som de södra delarna av Sverige i och med att vi har en ökad landhöjning som kompenserar för den ökade havsnivån. Viktigt att ha i åtanke är dock de mer tillfälliga havsnivåhöjningar som sker i och med ökat extremväder, till exempel i form av kraftiga stormar som då pressar havet mot land (Stensen, Krunegård, Rasmusson, Matti, & Hjerdt, 2019).

Högre vattentemperaturer påverkar också näringskedjorna i våra vatten. Ökade vattentemperaturer gynnar även tillväxten av bakterier och giftiga alger. Fiskar och andra vattenlevande djurs livsförhållanden kan försämras påtagligt. En medeltemperaturökning i luften på 2,5–4,5 grader kan exempelvis innebära att sjöar i Gävleborg får liknande temperaturregimer som dagens skånska sjöar som i sin tur efterliknar klimatet i mellersta Frankrikes lågland. I allt varmare vatten får kallvattenlevande arter som röding och lax, sämre konkurrensmöjlighet mot varmvattenlevande arter som abborre, gös, gädda, mört och mal, något vi kan se redan idag. De kallvattenfiskarter som finns i Bottenvikens vattendistrikt förutspås missgynnas av ett klimat som medför en högre vattentemperatur. Exempelvis fjällrödingen S. alpinus tål inte temperaturer över 16°C och dess utbredning riskerar att försvinna ifall somrarna blir för varma. Med ett varmare klimat kan fler främmande arter få fäste i svenska sjöar, vattendrag och kustvatten och kan då tränga ut inhemska arter som är anpassade till kallare förhållanden. I ett internationellt perspektiv har Sverige hittills drabbats i relativt liten utsträckning av invasiva främmande arter, men ökad global handel, fler och snabbare transporter i kombination med ett varmare klimat kan bidra till en ökad introduktion av nya främmande arter även i Bottenvikens vattendistrikt.

Arbetet med klimatanpassning har under de senaste åren blivit alltmer aktuellt och år 2018 utfärdade regeringen ”Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete”. Förordningen innebär bland annat att berörda aktörer, vilket i detta fall är utsedda myndigheter och alla länsstyrelser, ska genomföra klimat- och sårbarhetsanalyser utifrån sin verksamhet. Baserat på den analysen tas aktuella myndighetsmål fram för arbetet med klimatanpassning. Dessa ska bidra till att regeringen når sina mål för klimatanpassning, och vara mätbara så långt som det är praktiskt möjligt. Myndigheterna och länsstyrelserna ska i en handlingsplan beskriva hur dessa mål ska uppnås, vem som gör det och när. De ska också årligen redovisa sitt arbete med klimatanpassning till SMHI, som i sin tur sedan analyserar detta och rapporterar till regeringen (Hjerpe, Sjöberg, Lundgren Kownacki, Andersson, & Sjöström, 2020; Myndighetsnätverket för klimatanpassning, 2020).

För att analysera hur ett förändrat klimat kan påverka olika faktorer framöver används scenarier som är framtagna utifrån beräkningar om hur växthuseffekten kan komma att förstärkas i framtiden. De vanligaste kallas Representative Concentration Pathways (RCP) och används bland annat av Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) och SMHI. Baserat på händelser, som vilka olika åtgärder och aktiviteter som vidtas och genomförs, har det tagits fram fyra scenarier: RCP8,5, RCP6,0, RCP4,5 och RCP2,6. Scenariot RCP8,5 är den modell där det sker fortsatt höga koldioxidutsläpp medan RCP2,6 förutsätter att koldioxidutsläppen kulminerar runt år 2020 för att därefter minska (SMHI, 2018). I RCP6,0 och RCP4,5 kulminerar koldioxidutsläppen år 2060 respektive 2040.

Att använda sig av dessa scenarier i arbete och frågor som rör klimatförändringar görs främst för att förstå vilka effekter som kan komma att ske beroende på utveckling och på så sätt till exempel kunna vidta relevanta anpassningsåtgärder (ibid). SMHI har för Sverige tagit fram länsvisa klimatanalyser utifrån två scenarier: RCP4,5 (begränsade utsläpp växthusgaser) och RCP 8,5 (höga utsläpp växthusgaser). Klimatanalyserna jämförs med referensperioderna år 1961–1990 och 1991–2013 (SMHI, 2020).

Klimatförändringarna beräknas föra med sig en ökad medeltemperatur och mer extremväder. I de norra delarna av Sverige, inklusive Bottenhavets vattendistrikt, förväntas förändrade nederbördsmönster bland annat bidra till ökad nederbörd. Det innebär dock inte att det automatiskt blir en ökad mängd vatten eftersom de stigande temperaturerna leder till högre avdunstning, vilket i sin tur kan medföra vattenbrist och torka (SWECO, 2020). Växtperioden förlängs och bidrar till ökad konkurrens om vattnet. Torrperioder kan därför komma att bli ett allvarligt hot mot vattenresurser, vattenkvalitet och biologisk mångfald. En försämrad vattenomsättning ger också följdeffekter, till exempel för sulfidjordarna som framförallt finns längs kusten i distriktets norra delar. När grundvattnet sänks och sulfidmineral i jorden kommer i kontakt med syre oxiderar de och pH sjunker. Jordmånen namnges då i stället som aktiv sur sulfatjord. Den kan påverka vattenkvaliteten negativt på grund av sitt låga pH och att den också kan innehålla höga koncentrationer av vissa metaller. I kombination med ökade vattenflöden, till exempel till följd av extremväder med rik nederbörd eller snösmältning, kan dessa metaller mobiliseras och i sin tur också påverka omkringliggande miljöer negativt (SGU, 2020).

Medeltemperaturen i Bottenhavets vattendistrikt beräknas stiga under alla årstider. Modellerna visar att hösten håller i sig längre och att våren kommer tidigare. Den största temperaturökningen sker under vintermånaderna. Förutom att vintern blir kortare utgörs nederbörden allt mer i form av regn snarare än snö.

En ökad medeltemperatur innebär inte att temperaturen är jämnt fördelad, utan extremväder i form av både nederbörd och temperatur är också något som förväntas öka. Det är därför viktigt att även beakta de mellanårsvariationer som beräkningarna visar på. Med en höjd temperatur förändras också vattenföringen, vilket i sin tur kan leda till förändrade vattenflöden i form av både kvantitet och när de infaller. Till exempel förväntas vårfloden i Bottenhavets vattendistrikt infalla tidigare under säsongen, dock beräknas den i medeltal bli lägre medan flöden under vintertid beräknas bli högre (SMHI, 2020).

Högre vattentemperaturer påverkar också näringskedjorna i våra vatten. Ökade vattentemperaturer gynnar tillväxten av bakterier och giftiga alger. Fiskars och andra vattenlevande djurs livsförhållanden kan försämras påtagligt. En medeltemperaturökning i luften på 2,5–4,5 grader kan exempelvis innebära att sjöar i Gävleborg får liknande temperaturregimer som dagens skånska sjöar som i sin tur efterliknar klimatet i mellersta Frankrikes lågland. I allt varmare vatten får kallvattenlevande arter som röding och lax sämre konkurrensmöjlighet mot varmvattenlevande arter som abborre, gös, gädda, mört och mal, något vi kan se redan i dag.

Med ett varmare klimat kan fler främmande arter få fäste i svenska sjöar, vattendrag och kustvatten och kan då tränga ut inhemska arter som är anpassade till kallare förhållanden. I ett internationellt perspektiv har Sverige hittills drabbats i relativt liten utsträckning av invasiva främmande arter men ökad global handel, fler och snabbare transporter i kombination med ett varmare klimat kan bidra till en ökad spridning av nya främmande arter.

Utifrån de olika klimatscenarierna har SMHI tagit fram en karttjänst (SMHI, 2019) och analyserat hur Sveriges kuster kan påverkas av framtida havsnivåer. Analysen tar hänsyn till rådande landhöjning, som är som störst i de norra delarna av Bottniska viken. Det gör att Bottenhavets vattendistrikt till stor del inte kommer drabbas på samma sätt som de södra delarna av Sverige i och med att landhöjningen kompenserar för den stigande havsnivån. Viktigt att ha i åtanke är dock de mer tillfälliga havsnivåhöjningar som sker i och med ökat extremväder, till exempel i form av kraftiga stormar som då pressar havet mot land (SMHI, 2017; SMHI, 2019).

Vattenbrist definieras som en situation där efterfrågan på vatten är större än tillgången. Situationen kan ha olika orsaker varav torka är en. Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. För att undvika vattenbrist och för att förebygga torka har ett första utkast till delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist tagits fram för Bottenhavets vattendistrikt. Delförvaltningsplanen syftar till att påbörja ett långsiktigt arbete för att säkerställa att vattenresurserna i distriktet används på ett väl genomtänkt och balanserat sätt och att det genomförs ett förebyggande arbete för att undvika vattenbrist i distriktet. Se bilaga 11 ”Delförvaltningsplan med åtgärdsprogram mot vattenbrist och torka för Bottenhavets vattendistrikt”.

Klimatförändringarna i Norra Östersjöns vattendistrikt, enligt SMHI (Asp, o.a., 2015a; Asp, o.a., 2015b; Ohlsson, o.a., 2015; Persson, o.a., 2015; Sjökvist, o.a., 2015), kommer troligtvis innebära en högre årsmedeltemperatur med mildare vintrar och minskat snötäcke. Distriktet får fler frekventa värmeböljor under somrarna och antalet dagar med låg markfuktighet ökar. Högre medeltemperaturer innebär att växtsäsongerna förlängs. Årsnederbörden och antalet tillfällen med kraftig nederbörd förväntas också öka.

Ett förändrat nederbörds- och temperaturmönster påverkar flödena i vattendragen. Vinterflöden öka och vårflödestopparna försvinner i majoriteten av länen i Norra Östersjöns vattendistrikt. I Norra Östersjöns vattendistrikt har det förändrande nederbörds- och temperaturmönstret under 2016–2018 (SMHI, 2020) inneburit torka och minskad vattentillgång som i sin tur orsakat skogsbränder i Västmanlands län.

Vattenbrist definieras som en situation där efterfrågan på vatten är större än tillgången. Situationen kan ha olika orsaker varav torka är en. Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. För att undvika vattenbrist och för att förebygga torka har en delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist tagits fram för landets fem vattendistrikt. Se dokumentet ”Delförvaltningsplan med åtgärder mot vattenbrist och torka för Norra Östersjöns Vattendistrikt”.

Klimatförändringar kan förändra och påverka sötvatten- och saltvatteninflödena till Östersjön. Dessa förändringar kan komma att påverka hela Östersjöns ekosystem [SMHI Kunskapsbanken (webbsida), 2019]. Eftersom klimatförändringarna förväntas få effekter på så många olika områden krävs ett brett samarbete för att utveckla vägledning, underlag och styrmedel. Detta för att klimateffekterna ska kunna införlivas i arbetet med att förvalta vatten. Flera myndigheter behöver involveras i arbetet, bland andra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI).

Dricksvatten och vattenförsörjning i ett förändrat klimat

De klimatscenarier som SMHI har tagit fram baseras på klimatmodeller och ger inga exakta svar på de konsekvenser klimatförändringarna kommer att ha på yt- och grundvatten. Klart är att vattenförsörjningen blir en allt viktigare fråga i framtiden. Ett långsiktigt hållbart nyttjande av vattenresurserna kräver planering och samarbete över kommun- och länsgränser. Potentiella intressekonflikter mellan exempelvis dricksvattenförsörjning, bevattning av jordbruksmark och bibehållande av ekosystem behöver identifieras och hanteras.

Mälaren som försörjer cirka 2 miljoner människor med vatten är den i särklass viktigaste dricksvattenresursen i Norra Östersjöns vattendistrikt. Fyra större dricksvattenproducenter tar sitt råvatten ur Mälaren och ett 30-tal kommuner försörjs med vatten från dessa producenter. Denna centralisering av vattenförsörjningen ger många fördelar, men ökar samtidigt sårbarheten och innebär att det blir särskilt viktigt att ha tillräckliga reservvattentäkter.

Dricksvattenproduktionen står inför stora utmaningar. En snabb växande befolkning och klimatförändringar som negativt påverkar tillgången på yt- och grundvatten av god kvalitet är två exempel. Den växande befolkningen kan bidra till exploatering av mark och vatten, framförallt i storstadsregionerna. Även här är det viktigt med samarbete mellan till exempel Boverket, Länsstyrelserna och kommunerna. Länsstyrelsernas regionala vattenförsörjningsplaner är en viktig del i att säkra dricksvattenskyddet och vattenförsörjning i ett förändrat klimat. Livsmedelsverket har publicerat en handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning (Livsmedelsverket, 2019). HaV har dessutom publicerat en vägledning för regional vattenförsörjningsplanering (Havs- och vattenmyndigheten, 2020). I publikationerna kan man läsa mer om dricksvattenförsörjning.

Åtgärder för att minska effekterna av översvämningar

För att gemensamt ta höjd för ett förändrat klimat behöver arbetet med att förvalta vatten och arbetet med översvämningsdirektivet behöver samordnas. Här är det viktigt att arbeta med avrinningsområdet som utgångspunkt. En viktig grundregel för att minska risken för både översvämningar och vattenbrist är att hålla kvar vatten högt uppe i avrinningsområdet.

Extrema regntillfällen och snösmältning med översvämningar som resultat kan orsaka allvarliga skador på olika typer av teknisk infrastruktur. För att mildra effekterna av dagens och framtida klimat måste det skapas plats för vatten och avsättas ytor för infiltration och fördröjning, till exempel genom dagvattenhantering. Därför är aktörer inom samhällsplanering särskilt viktiga i arbetet med att klimatsäkra städer och infrastruktur.

Ny reglering och ökad avtappningsförmåga av Mälaren är viktiga åtgärder för att minska översvämningsrisken i området runt sjön, men också för att minska risken för låga vattenstånd och förhindra saltvatteninträngning. I dagsläget går det inte att tappa ut tillräckligt mycket ur Mälaren vid de tillfällen då det rinner mycket vatten, till exempel i samband med vårfloden. Inom ramen för Slussenprojektet anläggs nya avtappningskanaler för att öka kapaciteten. När Slussen är ombyggd och den nya regleringen är i drift kommer avtappningskapaciteten för hela Mälaren att ha ökat från dagens cirka 800 kubikmeter/sekund till cirka 2000 kubikmeter/sekund. I ett längre perspektiv kommer omfattande åtgärder att krävas för att hindra saltvatteninträngning till Mälaren från Östersjön, något som skulle hota hela Mälaren som dricksvattentäkt. I dag är landhöjningen större än den globala havsnivåhöjningen, och nivåskillnaden mellan Östersjön och Mälaren ökar. En vändpunkt beräknas nås runt 2050, då kommer nivåskillnaderna istället minska. Runt 2100 uppskattas nivåskillnaden vara så liten att saltvatten riskerar att strömma in från Östersjön, om inte åtgärder vidtas. Mer information om konsekvenserna för Mälaren av ett förändrat klimat finns bland annat i rapporten Mälaren om 100 år – förstudie om dricksvattentäkten Mälaren i framtiden (Länsstyrelserna, 2011). Det finns åtgärder som syftar till att minska risken för översvämning och torka, som samtidigt har fördelar för vattenkvalitet, reglering av vattenflöden, grundvattenbildning och biologisk mångfald. Bra samordning och planering innan åtgärder genomförs ökar möjligheten till positiva synergieffekter. Men det kräver att arbetet hinner starta i tid.

Klimatförändringar idag och i framtiden i Norra Östersjöns vattendistrikt

Klimatförändringar bör inte användas som motiv för att sänka förbättringskraven, det vill säga att inte försämra sjöar, vattendrag och kustens tillstånd. Det är en viktig aspekt i arbetet med klimatfrågor och arbetet med att förvalta vatten i ett framtida förändrat klimat. Samverkan med andra aktörer blir extra viktigt. Exempel på samverkan med andra myndigheter är när klimatanpassningsarbetet genomförs inom vattenförvaltningen. Miljökvalitetsnormerna ska fortsätta att följas även om ökad nederbörd, torka eller översvämningar sker. Konsekvenser av klimatet och översvämningar kräver att vi tar hänsyn till både vattenförvaltningen och översvämningsdirektivet.

En av de aktörer i distriktet som arbetar med frågor som berör klimat och vatten är Mälarens vattenvårdsförbund. I distriktet pågår idag ett antal framgångsrika projekt som tillsammans med kommunerna som arbetet med frågor om klimatet. Mälarens vattenvårdsförbund arbetar också med att förhindra invasiva arter som till exempel sjögull att spridas och undersöker halter av läkemedelsrester i Mälarens vatten tillsammans med LIFE IP Rich Waters och SLU.

Vi räknar med högre temperaturer i Sveriges södra delar. Följderna förväntas bli både torka och översvämningar, beroende på kraftigare skyfall samt minskad tillgång på dricksvatten.

Mot slutet av seklet förväntas temperaturen ha ökat med åtminstone tre grader i förhållande till referensperioden 1961–1990 (Persson, o.a., 2015b; Ohlsson, o.a., 2015; Persson, o.a., 2015a; Berglöv, o.a., 2015; Asp, o.a., 2015). Ett varmare klimat påverkar samhället och ekosystemen på många sätt. Ett förändrat nederbördsmönster leder exempelvis till torrperioder under sommarhalvåret. Högre temperaturer kan även ha en negativ effekt på dricksvattenproduktionen och leda till att vattenlevande organismers livsförhållanden försämras påtagligt.

Samtidigt beräknas det bli en ökad nederbörd under delar av året. Årsmedelnederbörden i Sveriges södra delar förväntas mot slutet av seklet ha ökat med åtminstone 15 procent i förhållande till referensperioden 1961–1990 (Persson, o.a., 2015b; Ohlsson, o.a., 2015; Persson, o.a., 2015a; Berglöv, o.a., 2015; Asp, o.a., 2015). En ökning som till stor del drivs av en högre frekvens av skyfall (Olsson, o.a., 2017). Ett förändrat nederbörds- och temperaturmönster påverkar även flödena i vattendragen och grundvattenbildningen.

Vattenbrist uppstår när efterfrågan på vatten är högre än tillgången. Södra Östersjöns vattendistrikt är särskilt utsatt för detta. Redan idag har sydöstra Sverige inklusive Öland och Gotland störst risk för vattenbrist (Stensen, Krunegård, Rasmusson, Matti, & Hjerdt, 2019a). Utifrån SMHI:s beräkningar och klimatscenarier kommer vattenbristen att öka i slutet av seklet. Särskilt i Södra Östersjöns vattendistrikt väntas lägre flöden under en längre period under sommarsäsongen.

Snö som sakta smälter fyller på grundvattnet. Ett minskat snötäcke kan därför leda till minskad grundvattenpåfyllning. Enligt de flesta klimatscenarierna förväntas temperaturen att stiga mest vintertid. Det gör att snötäcket kommer att påverkas och större områden än idag kommer att få helt snöfria vintrar. Detta kommer att bli särskilt påtagligt i Södra Östersjöns vattendistrikt. De problem med vattenbrist som upplevts på senare år inom vattendistrikten kommer därmed med stor sannolikhet att återkomma.

Det förändrade nederbörds- och temperaturmönstret förväntas leda till en ökning av vinterflöden samt att vårflödestopparna försvinner i de flesta av vattendragen i Södra Östersjöns vattendistrikt. Att effekterna av ett förändrat nederbörds- och temperaturmönster har stora konsekvenser för distriktet kunde vi se under åren 2016–2018. Torkan och den minskade vattentillgången under tidsperioden hade stor inverkan på till exempel dricksvattenproduktionen, massaindustrin och jordbruket i distriktet. Riskbedömningen som vattenmyndigheterna gör (Se kapitel 3) utgår ifrån nuvarande tillstånd (påverkan och status 2013–2018) och den förväntade utvecklingen till 2027. Klimatförändringar kan komma att påverka utvecklingen av miljöproblemen negativt men vägs inte specifikt in i riskbedömningen.

Kusterosion i Sveriges södra delar kan komma att öka i framtiden. Längs Skånes sydkust har det redan idag skett omfattande kusterosion. Under en period på 35 år har strandlinjen förskjutits närmare 200 meter. Havsnivåhöjningar är inte den drivande faktorn för kusterosion, det är de geologiska förhållande samt vind, vågor och havsströmmar som i samspel leder till kusterosion. De förväntade havsnivåhöjningarna kommer för stora delar av Sveriges nordliga kuster motverkas av en förväntad landhöjning (SGU, 2016). I Södra Östersjöns distrikt har tolv riskområden utpekats för översvämning, varav elva är kopplade till havsnivåhöjning, se Bilaga 4 om riskhanteringsplaner enligt översvämningsförordningen. Mer att läsa om Sveriges arbete med översvämningsdirektivet finns på MSB:s webbplats.

Dricksvatten och vattenförsörjning i Södra Östersjöns distrikt

Vattenförsörjning berör alla vattenanvändare och i vissa områden i distriktet finns en problematik där behoven är större än tillgången. Grundvatten, som är en viktig resurs för dricksvattenförsörjningen, fylls nästan enbart på i marken under perioder när det inte är växtsäsong. Grundvattnet rör sig i marken och sipprar sakta ut i vattendragen och i andra grundvattenberoende områden som våtmarker. Med lägre grundvattennivåer kommer mindre grundvatten ut i vattendragen. Detta kan leda till att flödena minskar i våra vattendrag. Enskilt dricksvatten är nästan alltid grundvatten. Ungefär 25 procent av den kommunala dricksvattenförsörjningen i landet är grundvatten.

Jordbruket, som är en viktig resurs i Södra Östersjöns vattendistrikt, är också den beroende av tillgången på vatten. I Diagram 31, kapitel 6, presenteras antal miljoner kubikmeter vatten som används inom jordbruket fördelat på bevattning av grödor samt djurhållning. Skåne län står ensamma för cirka 50 procent av Sveriges bevattning och består samtidigt av cirka 40 procent av Sveriges bevattningsbara jordbruksmark (SCB, 2019b).

Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. För att undvika vattenbrist och för att motverka torka har en delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist tagits fram för landets fem vattendistrikt. Den syftar till att skapa ett långsiktigt arbete. Se Delförvaltningsplan med åtgärder mot vattenbrist och torka för Södra Östersjöns vattendistrikt.

Klimatanpassningsarbete i distriktet

Klimatanpassningsarbetet har fått allt större vikt under senare år. Under 2018 beslutades om (förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete) vilken innebär att myndigheter och kommuner ska redovisa sitt klimatanpassningsarbete till SMHI. Det är de kustnära kommunerna och kommuner i södra Sverige som har kommit längst i klimatanpassningsarbetet.

Inom distriktet har kommunerna satt mest fokus på klimatanpassningsarbete kopplat till dricksvattenförsörjning, översvämningar och havsnivåhöjningar. Exempelvis har Mörbylånga och Borgholms kommuner byggt avsaltningsanläggningar för dricksvatten, vilket möjliggör att vatten från Östersjön kan användas som dricksvatten.

För att motverka akut vattenbrist under åren 2016, 2017 och 2018 införde ett stort antal kommuner restriktioner för förbrukning av kommunalt dricksvatten. Dricksvatten kördes med tankbil från andra kommuner till bland annat Öland och överföringsledningar byggdes på kort tid. Andra typer av åtgärder som genomfördes var informationsspridning, avsteg från befintliga vattendomar och nya eller alternativa vattentillgångar och källor utvecklades.

Det kommer med andra ord att krävas insatser för att motverka akut vattenbrist i framtiden.

För att undvika effekter av havsnivåhöjningar har Trelleborgs kommun flyttat vattenledningar närmast kusten uppåt land. Även Borgholms kommun har implementerat klimatanpassningsarbete mot havsnivåhöjningar. Inom kommunen får inga exploateringar ske om inte marknivån redan är eller höjs till tre meter över havet. För samhällsviktiga verksamheter inom Borgholms kommun ligger miniminivån på fyra meter över havet (Sjöberg, Hjerpe, Lundgren Kownacki, & Andersson, 2020; SMHI, 2020b; SMHI, 2019).

Inom distriktet är det flertalet kommuner som anser att det finns hinder för klimatanpassningsarbetet kopplat till bristande lagstiftning (Sjöberg, Hjerpe, Lundgren Kownacki, & Andersson, 2020; SMHI, 2020b). Aspekten kring problematiken kopplat till lagstiftningen är även något som lyfts fram av länsstyrelser. Där anses ansvarsfördelningen vara otydlig mellan länsstyrelser och kommuner. Detta leder till problematik och ett lägre genomförande av klimatanpassningsarbete (Hjerpe, Sjöberg, Lundgren Kownacki, Andersson, & Sjöström, 2020; SMHI, 2020b).

Att använda sig av scenarier i arbete och frågor som rör klimatförändringar görs främst för att förstå vilka effekter som kan komma att ske beroende på utveckling och på så sätt till exempel kunna vidta relevanta anpassningsåtgärder. SMHI har för Sverige tagit fram länsvisa klimatanalyser utifrån två olika RCP (Representative Concentration Pathways) scenarier: RCP4,5 (begränsade utsläpp växthusgaser) och RCP 8,5 (höga utsläpp växthusgaser). De länsvisa klimatanalyserna baseras på de två olika scenarierna och jämförs med referensperioderna år 1961–1990 och 1991-2013 (SMHI, 2020g).

Klimatförändringarna förväntas föra med sig en ökad medeltemperatur och mer extremväder. I Västerhavets vattendistrikt förväntas medeltemperaturen öka, med både varmare somrar och vintrar som följd. Det medför att de förändringar i nederbördsmönster som förväntas ske bland annat innebär en ökad nederbörd i form av regn under vinterhalvåret, vilket kan generera högre vattenflöden. I och med att temperaturen förväntas öka innebär det att avdunstningen eventuellt också ökar, vilket istället kan generera lägre vattenflöden och då främst under sommarhalvåret (SMHI, 2019). Vänern är ett exempel i distriktet vars vattennivåer kan komma att påverkas, både i form av högre och lägre nivåer, vilket i sin tur påverkar vattenflödet i Göta älv. Konsekvenser av förändrade flöden i Vänern och Göta älv kan till exempel bli ökad översvämningsrisk, ökad risk för skred, utmaningar för både jordbruk och sjöfart (SMHI, 2018a). Förändrade nederbördsmönster i kombination med högre temperatur och ökad avdunstning som följd kan medföra ytterligare vattenbrist och torka, även på platser det inte förekommit tidigare (SWECO, 2020b)Torrperioder kan därför komma att bli ett allvarligt hot mot vattenresurser, vattenkvalitet och biologisk mångfald. Det är alltså inte bara vattenkvantiteten som påverkas utan även vattenkvaliteten, som en följd av att vattenomsättningen i sjöar och vattendrag försämras.

Vattenbrist definieras som en situation där efterfrågan på vatten är större än tillgången. Situationen kan ha olika orsaker varav torka är en. Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. För att undvika vattenbrist och för att förebygga torka har en delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist tagits fram för vart och ett av landets fem vattendistrikt. Delförvaltningsplanen med åtgärdsprogram syftar till att ge ett långsiktigt förebyggande arbete, se bilaga 11 ”Delförvaltningsplan med åtgärdsprogram för vattenbrist för Västerhavets Vattendistrikt”.

Utifrån de olika klimatscenarierna har SMHI tagit fram en karttjänst (SMHI, 2019) och analyserat hur Sveriges kuster kan påverkas av framtida havsnivåer. I deras analys har det tagits hänsyn till rådande landhöjning, som ökar desto längre norrut i landet man befinner sig. I och med Västerhavets distrikts geografiska placering längs Sveriges västkust kommer en ökad havsnivå påverka distriktet i form av till exempel översvämningar. Viktigt att ha i åtanke är också de mer tillfälliga havsnivåhöjningar som sker i och med ökat extremväder, till exempel i form av kraftiga stormar som då pressar havet mot land (SMHI, 2019). De eventuellt periodvis lägre vattenflödena i Göta älv i kombination med en höjd havsnivå, både permanent men också vid extremväder, kan leda till ökad och mer förekommande saltvatteninträngning i älven, vilket i sin tur kan påverka dricksvattenförsörjningen (SMHI, 2018a).

Kontakt