3.7 Försurning

I Sverige har försurade vattendrag och sjöar kalkats sedan 1980-talet. Detta görs för att återställa och upprätthålla rätt pH-värde.

Trädstammar utan barr eller blad, regndroppar och mark. Illustrationens färger är olika blå nyanser.

Illustration: Rebecca Elfast.

Försurning påverkar många vattenlevande organismer negativt. Idag är graden av försurning mycket lägre än den var för 30 år sedan, men kalkning behövs fortfarande på många håll, bland annat för att fisk och flodpärlmussla ska kunna fortplanta sig. De flesta vatten som är påverkade av försurning kalkas.

I vattenförekomster som inte är kalkade har påverkansanalys utförts med försurningsmodellen MAGIC (IVL Svenska miljöinstitutet, 2020). En pH-minskning med mer än 0,4 enheter jämfört med det naturliga förindustriella tillståndet indikerar betydande påverkan. I kalkade vattenförekomster blir modellberäkningar mycket osäkra. Samtliga kalkade vattenförekomster har därför bedömts som påverkade av försurning.

Påverkanskällor: Orsaker till försurning

En påverkanskälla är det som orsakar ett miljöproblem. Nedan beskriver vi försurning som sker till följd av mänsklig påverkan.

Försurning till följd av luftburna föroreningar (atmosfärisk deposition)

Samtliga vattenförekomster som bedömts som påverkade av försurning i analysen har antagits varit påverkade av luftburna föroreningar, det vill säga atmosfärisk deposition av försurande ämnen. De ämnen som främst bidrar till att försura mark och vatten är svavel- och kväveoxider. Depositionen kan antingen ske genom nederbörd (våtdeposition) eller i form av luftburna partiklar som fångas upp av träd och vegetation (torrdeposition).

Deposition av svaveloxider kommer främst från förbränning av kol och olja, där utländska utsläpp samt sjöfart är de största källorna. Historiskt sett är deposition av svaveloxider den enskilt största orsaken till försurning av vatten, men denna deposition har minskat med över 80 procent sedan 1990. Depositionen av kväveoxider har däremot inte minskat lika mycket. Kväveoxider bildas vid all form av förbränning, och depositionen kommer till större andel från inhemska källor, till exempel biltrafik.

Även om försurning till följd av deposition har minskat betydligt under de senaste decennierna, kan återhämtningen i vissa fall vara mycket långsam. Därför kvarstår effekterna från historiska deposition fortfarande i många av våra vatten.

I Bottenvikens vattendistrikt bedöms 142 vattenförekomster vara påverkade av försurning från atmosfärisk deposition.

I Bottenhavets vattendistrikt bedöms 1492 vattenförekomster vara påverkade av försurning från atmosfärisk deposition.

I Norra Östersjöns vattendistrikt bedöms 138 vattenförekomster vara påverkade av försurning från atmosfärisk deposition.

I Södra Östersjöns vattendistrikt bedöms 316 vattenförekomster vara påverkade av försurning från atmosfärisk deposition.

I Västerhavets vattendistrikt bedöms 1343 vattenförekomster vara påverkade av försurning från atmosfärisk deposition.

Försurande läckage från sura sulfatjordar

Dikning för dränering av jordbruks- och skogsmark på sura sulfatjordar kan orsaka försurning av vatten. Vid dränering sänks grundvattenytan och sulfidmineraler kan då oxideras och bilda svavelsyra, vilket kan orsaka pH-sänkningar i avrinnande vatten. Sura sulfatjordar är vanligast förekommande längst Norrlandskusten, men kan förekomma över hela landet.

Påverkade vattenförekomster i Bottenvikens vattendistrikt

I Bottenvikens vattendistrikt bedöms 111 vattenförekomster vara påverkade av försurning på grund av bearbetade eller utdikade sura sulfatjordar (förändring av morfologiskt tillstånd).

I de övriga fyra vattendistrikten i Sverige har inga vattenförekomster bedömts vara påverkade av försurande läckage från sura sulfatjordar.

Försurning till följd av skogsbruk

Ett aktivt skogsbruk kan verka försurande på mark och vatten då träden innehåller ämnen som ökar markens och vattnets motståndskraft mot försurande deposition. Det handlar främst om kalcium, magnesium och kalium. När skogen avverkas och skördas riskerar marken att på sikt bli utarmad på dessa ämnen. I och med en ökande efterfrågan på biobränslen har uttaget av biomassa i form av grenar och toppar (grot) ökat. Det kan öka försurningen i områden där vittringen är låg. Påverkan från skogsbruk blir också större i södra Sverige där tillväxttakten är högre, vilket ger ett större uttag av biomassa över tid.

Inga vattenförekomster har bedömts påverkade av försurning från skogsbruk i Bottenvikens vattendistrikt.

I Bottenhavets vattendistrikt bedöms 291 vattenförekomster vara påverkade av försurning från skogsbruk.

I Norra Östersjöns vattendistrikt bedöms 76 vattenförekomster vara påverkade av försurning från skogsbruk.

I Södra Östersjöns vattendistrikt bedöms 150 vattenförekomster vara påverkade av försurning från skogsbruk.

I Västerhavets vattendistrikt bedöms 356 vattenförekomster vara påverkade av försurning från skogsbruk.

Statusklassificering

Länsstyrelsernas beredningssekretariat har utfört statusklassificeringen på olika sätt för okalkade och kalkade vattenförekomster. För okalkade vattenförekomster har de gjort statusklassningen enligt gällande bedömningsgrunder (Vattenmyndigheterna, 2019b). För kalkade vattenförekomster har statusklassningen gjorts utifrån hur målen för kalkningen blivit uppfyllda: Om kalkningsmålen blivit uppfyllda under den gångna sexårscykeln har statusen satts till god, i annat fall till måttlig.

I Bottenvikens vattendistrikt har parametern Försurning klassats till sämre än god för 16 sjöar och 46 vattendrag. Därtill har fyra vattendrag klassats till sämre än god status med avseende på kiselalgsindex ACID.

I Bottenhavets vattendistrikt har parametern Försurning klassats till sämre än god för 298 sjöar och 599 vattendrag. Därtill har 51 vattendrag klassats till sämre än god status med avseende på kiselalgsindex ACID.

I Norra Östersjöns vattendistrikt har parametern Försurning klassats till sämre än god för sex sjöar och 30 vattendrag. Därtill har en sjö klassats till sämre än god status med avseende på bottenfaunaindex MILA och elva vattendrag klassats till sämre än god status med avseende på kiselalgsindex ACID.

I Södra Östersjöns vattendistrikt har parametern Försurning klassats till sämre än god för tio sjöar och 56 vattendrag. Därtill har fem sjöar klassats till sämre än god status med avseende på bottenfaunaindex MILA och 25 vattendrag klassats till sämre än god status med avseende på kiselalgsindex ACID.

I Västerhavets vattendistrikt har parametern Försurning klassats till sämre än god för 69 sjöar och 257 vattendrag. Därtill har fyra sjöar klassats till sämre än god status med avseende på bottenfaunaindex MILA och 21 vattendrag klassats till sämre än god status med avseende på kiselalgsindex ACID.

Förändringar sedan förra sexårscykeln

Till skillnad från statusklassningen i den förra sexårscykeln (2009–2015), betraktas en framgångsrikt kalkad vattenförekomst nu som åtgärdad. Den klassas till god status förutsatt att kalkningsmålen uppfylls. Det är därför svårt att jämföra statusklassning i de olika sexårscyklerna när det gäller försurning.

I Bottenhavets vattendistrikt har status försämrats från god till måttlig status för parametern Försurning för ett vattendrag. Vidare har status försämrats från god till måttlig status för parametern ACID för ett vattendrag.

I Norra Östersjöns vattendistrikt har status försämrats från god till måttlig status för parametern Försurning för ett vattendrag.

I Södra Östersjöns vattendistrikt har status försämrats från god till måttlig status för parametern Försurning för ett vattendrag.

I Västerhavets vattendistrikt har status försämrats från god till måttlig status för parametern Försurning för ett vattendrag.

Riskbedömning

I riskbedömningen har samtliga kalkade vatten bedömts vara i risk, oavsett utfallet i statusklassningen. Detta eftersom god status förutsätter att åtgärden att kalka upprätthålls kontinuerligt. Okalkade vatten har riskbedömts enligt gällande föreskrifter.

I Bottenvikens vattendistrikt har 54 sjöar och 65 vattendrag bedömts vara i risk att inte uppnå god ekologisk status med avseende på försurning. Ytterligare 15 sjöar och 91 vattendrag har bedömts vara i osäker risk. I jämförelse bedömdes 61 sjöar och 110 vattendrag ha miljöproblemet försurning i förra sexårscykeln, 2009–2015. De flesta av de vattenförekomster som är påverkade av försurning till följd av markavvattning bedöms vara i osäker risk (se inledning i detta kapitel), vilket innebär att mer undersökningar behövs för att verifiera miljötillståndet och eventuella åtgärdsbehov.

I Bottenhavets vattendistrikt har 423 sjöar och 768 vattendrag bedömts vara i risk att inte uppnå god ekologisk status med avseende på försurning. Ytterligare 168 sjöar och 332 vattendrag har bedömts vara i osäker risk. I jämförelse bedömdes 543 sjöar och 1 032 vattendrag ha miljöproblemet försurning i förvaltningscykel 2009–2015.

I Norra Östersjöns vattendistrikt har 38 sjöar och 85 vattendrag bedömts vara i risk att inte uppnå god ekologisk status med avseende på försurning. Ytterligare en sjö och tre vattendrag har bedömts vara i osäker risk. I jämförelse bedömdes 38 sjöar och 75 vattendrag ha miljöproblemet försurning i förvaltningscykel 2009–2015.

I Södra Östersjöns vattendistrikt har 93 sjöar och 146 vattendrag bedömts vara i risk att inte uppnå god ekologisk status med avseende på försurning. Ytterligare tre sjöar och tolv vattendrag har bedömts vara i osäker risk. I jämförelse bedömdes 122 sjöar och 176 vattendrag ha miljöproblemet försurning i förvaltningscykel 2009–2015.

I Västerhavets vattendistrikt har 409 sjöar och 820 vattendrag bedömts vara i risk att inte uppnå god ekologisk status med avseende på försurning. Ytterligare 27 sjöar och 81 vattendrag har bedömts vara i osäker risk. I jämförelse bedömdes 455 sjöar och 845 vattendrag ha miljöproblemet försurning i förvaltningscykel 2009–2015.

Kontakt