Övergripande ytvattenstatus i Bottenhavet

Här visar vi ekologisk status, ekologisk potential och kemisk status för ytvatten i distriktet.

Ekologisk status

Den ekologiska statusen är en sammanvägning av klassificeringen per miljöproblem och ger en övergripande bild av miljötillståndet i vattenförekomsten. Bottenhavets vattendistrikt har 10 307 naturliga ytvattenförekomster, det vill säga vattenförekomster som inte är kraftigt modifierade (KMV) eller konstgjorda (KV). Av dessa har 66 procent bedömts ha sämre än god ekologisk status. Läs mer om anledningarna till att statusen är påverkad i avsnitt 3.4 ”Övergödning”, 3.6 ”Miljögifter” (delarna om särskilda förorenande ämnen) 3.5 ”Fysiska förändringar” och 3.7 ”Försurning”.

Statusbedömningarnas tillförlitlighet

Vid sammanvägning gäller att om den ekologiska statusen är god eller hög så överförs tillförlitligheten från den parameter som med högst tillförlitlighet visar motsvarande status. Om status istället är sämre än god så överförs tillförlitligheten från den parameterbedömning som med högst tillförlitlighet visar att statusen är just sämre än god (Havs - och vattenmyndigheten, 2018).

Medelhög tillförlitlighet är den vanligast förekommande klassningen i den övergripande ekologiska statusen och visas i Karta 16 och Diagram 27 .

Förändringar i ekologisk status sedan 2016

Bedömningen av status följer en annan metod än i perioden 2009–2015. Under perioden 2016–2021 statusklassificerades endast vattenförekomster med betydande påverkan och då endast utifrån de parametrar som bäst kan verifiera denna påverkan. I de vattenförekomster där det inte finns betydande påverkan bedöms den övergripande statusen till god, och inga bedömningar på parameternivå behövs.

Andelen vattenförekomster med god eller hög ekologisk status 2009–2015 (Tabell 26) har minskat med 1 procentenhet och andelen med måttlig eller sämre ekologisk status har ökat i motsvarande grad (Tabell 26).

Ekologisk status för ytvattenförekomster

Förändringar i indelningen av vattenförekomster kan dock påverka bilden. Om man enbart jämför ytvattenförekomster som haft samma indelning både under perioden 2010–2015 och under 2016–2021 så har 1 932 en förbättrad status och 1 766 en försämrad status (Tabell 27).

Vattenförekomster som har en förbättrad eller försämrad ekologisk status

Ekologisk potential

För vatten som förklarats som kraftigt modifierade (KMV) eller som konstgjorda vatten (KV), används andra benämningar på kvalitetsklasserna jämfört med de som används för naturliga vatten. Istället för ekologisk status är det den ekologiska potentialen som bedöms (Tabell 28). I Bottenhavets vattendistrikt har hittills 419 vattenförekomster förklarats som KMV och sju som KV, alla beroende på påverkan från vattenkraftsverksamheter. Som det har nämnts tidigare pågår dock en översyn av alla de vattenförekomster som påverkas av vattenkraft, i syfte att möjliggöra kommande prövningar enligt den nationella planen för prövning av vattenkraft. Därför kommer det inte att redovisas några särskilda uppgifter eller bedömningar för sådana vattenförekomster här.

[Underlag som gäller kraftigt modifierade vatten kompletteras till senare delen av samrådet med start den 1 mars 2021]

Ekologisk potential i konstgjorda vatten

Förändringar i ekologisk potential sedan förra förvaltningscykeln

[Här kommer text och tabell efter den 1 mars 2021].

Kemisk status

Gränsvärden för kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE) överskrids i alla vattendistriktets ytvattenförekomster. Därmed klassificeras samtliga ytvatten i distriktet till uppnår ej god status när kvicksilver och PBDE inkluderas i bedömningen.

I Bottenhavets vattendistrikt har 188 ytvattenförekomster bedömts med hög tillförlitlighet ha sämre än god kemisk status om man bortser från kvicksilver och PBDE, se Karta 17 och Tabell 29. Det är främst förekomst av metaller (kadmium, och bly), PFOS, TBT samt polyaromatiska kolväten (PAH) som bidrar till sänkt kemisk status i distriktets ytvattenförekomster.

Statusbedömningarnas tillförlitlighet

Vid sammanvägning gäller att om den kemiska statusen klassificeras till uppnår ej god, ärvs tillförlitligheten från den parameter som med högst tillförlitlighet visar att statusen är sämre än god. Eftersom den kemiska statusen är sämre än god i alla vattenförekomster, med avseende på kvicksilver och PBDE, som har en klassificering med tillförlitlighet 2 (medel), har den kemiska statusen oftast 2 i tillförlitlighet. Tillförlitligheten i klassificeringar för enskilda ämnen beskrivs i avsnitt 3.6 Miljögifter.

Förändringar i kemisk status sedan 2016

Om kvicksilver och PBDE utesluts ur bedömningarna, är andelen ytvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status högre under perioden 2016–2021 än under perioden 2010–2015 2 procent 2021 jämfört med 0,8 procent 2016. Dessutom är det, under åren 2016–2021, fler ämnen som bidragit till en sänkning av kemisk status. Orsakerna till detta är flera. Dels har fler mätningar gjorts sedan 2016, vilket innebär att dataunderlaget för klassificeringar har blivit bättre. Dessutom har gränsvärden och matriser för befintliga prioriterade ämnen reviderats. Under perioden 2016–2021 har också 12 nya prioriterade ämnen tillkommit

Andelen vattenförekomster som inte uppnår god status om man bortser från ämnena kvicksilver och PBDE (som överskrider gränsvärdena överallt) har ökat med 1 procent.

Vattenförekomster med sämre än god status

Bidragande orsaker till att den övergripande kemiska statusen har förändrats kan vara både ändrade kunskapsunderlag och metoder, såväl som verkliga ändringar i miljön. Detta beskrivs mer detaljerat i avsnitt 3.6 Miljögifter.

Karta 17 Kemisk status för ytvattenförekomster i Bottenvikens vattendistrikt. För att problem med andra prioriterade ämnen inte ska överskuggas av de överallt överskridande ämnena kvicksilver och PBDE, presenteras kemisk status exklusive dessa ämnen (infälld karta: kemisk ytvattenstatus inklusive kvicksilver och PBDE).