2.7 Utmaningar i Norra Östersjöns vattendistrikt

Norra Östersjöns vattendistrikt är det mest tätbefolkade i landet med en snabb tillväxt i framförallt Stockholmsregionen. Många av vattendistriktets största utmaningar är kopplade till just befolkningstrycket och ökande exploatering av land- och vattenområden.

Svartån helt grönfärgad av algblomning.

Typen av mänsklig påverkan på vattenmiljön och tillförande miljöproblem varierar över distriktet. Nedan sammanfattas de mest prioriterade sett till distriktet som helhet. Lokalt kan bilden se annorlunda ut.

Klimatförändringar

Det finns många effekter av ett förändrat klimat som har koppling till förvaltningen av vårt vatten. Mer extrema väderförhållanden, ökad nederbörd, längre perioder med torka och stigande havsnivåer är följder av klimatförändringar som påverkar både vattentillgång och vattenkvalitet.

Enligt modelleringar som har gjorts (Asp, o.a., 2015a; Asp, o.a., 2015b; Sjökvist, o.a., 2015; Persson, o.a., 2015; Ohlsson, o.a., 2015) kommer klimatförändringarna att leda till en högre årsmedeltemperatur med mildare vintrar och minskat snötäcke. I distriktet kommer årsmedeltemperaturen att öka med 3–5 grader fram till slutet av seklet. Det beräknas också bli fler värmeböljor under somrarna och fler dagar med låg markfuktighet. Detta kommer i sin tur att påverka tillgången på vatten, och vattenförsörjning blir en allt viktigare fråga i framtiden. Se mer i avsnittet nedan.

I och med en högre medeltemperatur förlängs växtsäsongerna och det kan leda till ökad användning av gödsel och bekämpningsmedel, som riskerar att påverka grundvattnets kvalitet (Naturvårdsverket, 2016).

De förväntade klimatförändringarna i vattendistriktet med ökande nederbörd och kraftigare högflöden ökar också risken, som redan idag är hög, för att Mälaren ska svämma över (Andréasson, Gustavsson, & Bergström, 2011). I ett längre tidsperspektiv riskerar också stigande havsnivåer att leda till saltvatteninträngning i Mälaren vilket förstås påverkar Mälaren som dricksvattentäkt (Länsstyrelserna, 2011).

Klimatförändringarnas förväntade effekter på vattenkvantitet och vattenkvalitet beskrivs närmare i Kapitel 5 Vatten i ett förändrat klimat.

Vattenförsörjning

I Sverige är vi bortskämda med att generellt sett ha en god tillgång på vatten för dricksvattenproduktion, bevattning med mera. Men detta gäller inte överallt och dessutom riskerar situationen att förändras som en följd av en snabbt växande befolkning och förändringar i klimatet. Vattenbrist påverkar både dricksvattenförsörjning och förutsättningar för jordbruk, skogsbruk, industri och turism. Det får också negativa effekter för växter och djur som är beroende av vatten.

Idag finns det redan problem med vattenbrist i olika delar av vattendistriktet. Under åren 2016, 2017 och 2018 var det långa perioder med mindre nederbörd än normalt, vilket ledde till låga vattennivåer i sjöar, vattendrag och grundvattenmagasin. Flera kommuner inom distriktet införde bevattningsförbud. Grundvattennivåerna är under hösten 2020 fortfarande under det normala, eller mycket under det normala, på många håll i distriktet. delförvaltningsplan med åtgärdsprogram mot vattenbrist och torka, se separat dokument.

I Norra Östersjöns vattendistrikt är Mälaren, som försörjer cirka 2 miljoner människor med vatten, den i särklass viktigaste dricksvattenresursen. Fyra större dricksvattenproducenter tar sitt råvatten ur Mälaren och ett 30-tal kommuner försörjs med vatten från dessa producenter. Samtidigt är Mälaren farled för tung båttrafik och mottagare av avloppsvatten från 1,1 miljoner människor. Centralisering av vattenförsörjningen ger fördelar, men ökar samtidigt sårbarheten och innebär att det blir särskilt viktigt att ha tillräckliga reservvattentäkter. Grusåsarna, som också är viktiga dricksvattentäkter, genomkorsas av vägar med omfattande transporter av farligt gods, särskilt sträckan Västerås – Köping – Örebro. Sammantaget ställer allt detta stora krav på hur vattenfrågorna hanteras i samhällsplaneringen. Långtgående förebyggande åtgärder behövs för att skydda både aktiva dricksvattentäkter och sådana som kan bli aktuella i framtiden. Länsstyrelsernas regionala vattenförsörjningsplaner är en viktig del i att säkra dricksvattenskyddet och vattenförsörjning i ett förändrat klimat.

I många kommuner är underhållet av infrastruktur för dricks- och avloppsvatten eftersatt. Många av VA-system är gamla och med nuvarande förnyelsetakt tar det cirka tvåhundra år innan alla ledningar är utbytta. Gamla och bristfälliga ledningar ökar risken för läckage och därmed utsläpp av avloppsvatten, eller onödig åtgång av dricksvatten. VA-systemen inklusive dagvattenhanteringen behöver också uppgraderas och anpassas till ett förändrat klimat och en ökande befolkning. Detta kan annars få konsekvenser till exempel i form av ökade bräddningar och därmed ökade utsläpp.

Övergödning

Övergödning av sjöar, vattendrag och kustvatten är det mest prioriterade miljöproblemet i distriktet om man ser till ytan och antal vattenförekomster som är negativt påverkade. Mer än 75 procent av kustvattnen och runt en tredjedel av distriktets sjöar och vattendrag har bedömts vara tydligt påverkade av övergödning. Ytterligare har 15 procent av distriktets sjöar, däribland Hjälmaren och delar av Mälaren, bedömts påverkade av internbelastning, där fosfor bunden till sedimenten kan frigöras och förvärra övergödningsproblemen.

Strukturkalkning, våtmarker, samt skyddszoner längs vattendrag och anpassade skyddszoner på fältet är några av de åtgärder inom jordbruket som effektivast kan bidra till att minska övergödningen i distriktet.

För att nå god status med avseende på övergödning behövs ytterligare åtgärder inom jordbruket. Det behövs också åtgärder för att minska utsläppen från enskilda avlopp och anpassning av avloppsledningsnäten för att minimera påverkan från bräddningar. Åtgärder mot internbelastning, exempelvis aluminiumfällning eller reduktionsfiske, kan behövas för att reducera fosforkoncentrationerna när den externa belastningen har minskats.

Fysisk påverkan på vattenmiljöerna

Människan har under generationer förändrat vattenlandskapet för att vinna mark, förbättra produktionen inom jord- och skogsbruk, möjliggöra bebyggelse, skapa infrastruktur, eller utvinna energi. Samtidigt som de här ingreppen har en positiv effekt för människa och samhälle har de i många fall haft en negativ påverkan på de vattenanknutna ekosystemen.

I slutet av 1800-talet fanns ett starkt tryck på att utöka den odlingsbara marken på grund av en kraftigt växande befolkning. I hela landet genomfördes då rätningar av vattendrag, utdikningar och sjösänkningar i syfte att vinna ny mark. I Norra Östersjöns vattendistrikt genomfördes sjösänkningar i stor omfattning. Ett exempel är vattendistriktets näst största sjö Hjälmaren, som i slutet av 1800-talet sänktes med cirka 1,3 meter.

Människan påverkar sjöar och vattendrag genom att reglera vattenflödet, bland annat för att utvinna energi genom vattenkraft. Även om vattenkraften är relativt begränsad i Norra Östersjöns vattendistrikt jämfört med i övriga landet, finns det några vattensystem där den ändå är omfattande, bland annat i Arbogaån och Kolbäcksån.

Reglering av vattennivåerna har gjorts för att minska risken för översvämning av jordbruksmark och för att underlätta för sjöfarten. Regleringen innebär att variationerna i vattenstånd jämnas ut inom och mellan år. En mindre andel av strandområdet blir översvämmad om våren, jämfört med de förhållanden som rådde innan regleringen. Det påverkar djur- och växtlivet i de strandnära miljöerna. Mälaren är ett exempel på kraftigt reglerad sjö där strandnära livsmiljöer har påverkats av regleringen.

Det finns flera typer av åtgärder kan genomföras för att förbättra de fysiska förhållandena i våra vattenmiljöer. Ett exempel är att göra faunapassager som gör det möjligt för fiskar och andra vattenlevande djur att ta sig förbi dammar och andra hinder i vattendragen. Flera sådana passager har anlagts i distriktet med lyckat resultat. Faunapassagen som anlagts vid Turbinbron i Västerås och som invigdes i juni 2019 är ett bra exempel. Åtgärden ingår som en del i EU-projektet LIFE IP Rich Waters. Vid faunapassagen finns en fiskräknare som registrerar de fiskar som passerar. Under perioden januari-september 2020 noterade räknaren nästan 800 fiskar som vandrat upp i ån och nära 500 fiskar som vandrat nedströms (Fiskvårdsteknik AB, 2020), fiskräknare vid Turbinbron i Svartån (Västerås), 2020-09-14). Miljöerna i och runt vattendrag kan förbättras genom olika biotopvårdande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är att återställa vattendraget så att det får en mer ursprunglig form, att lägga ut stenblock och lekgrus på botten eller att lägga ut död ved.

Ofta behöver flera olika intressen vägas in i planeringen av åtgärder. Gamla kraftverksdammar kan utgöra värdefulla kulturmiljöer samtidigt som de har en negativ påverkan på bland annat vandrande fiskarter. Samverkan mellan olika intresseområden, bra kunskapsunderlag och gemensamt arbete gör att det går att hitta lösningar som skapar fria vandringsvägar för vattenlevande organismer. Samtidigt som kulturmiljövärdena bevaras. Under åren 2016–2019 fick länsstyrelserna i distriktet anslag från Riksantikvarieämbetet för att utföra kulturmiljöinventeringar och bedömningar av vattenanknutna kulturmiljöer. Kunskapsunderlagen som länsstyrelserna tog fram används vid planering av åtgärder för att förbättra vattenmiljöerna (Riksantikvarieämbetet, 2019).

Miljögifter

Miljögifter från både tidigare verksamhet, pågående verksamheter och diffusa utsläpp påverkar vattenförekomsterna i distriktet. Atmosfärisk deposition av kvicksilver och PBDE gör att samtliga ytvattenförekomster i distriktet inte når god kemisk status. Om man bortser från PBDE och kvicksilver så är förorenade områden utpekat som den största påverkanskällan för miljögifter, det vill säga den påverkanstyp som påverkar störst antal vattenförekomster. Dagvatten, giftiga båtbottenfärger, deponier och avloppsreningsverk är andra källor som påverkar många vattenförekomster i distriktet.

Ett stort problem är den okunskap som fortfarande råder om förekomst av olika miljögifter i våra vatten. Om man undantar statusklassificering för kvicksilver och PBDE så har 15 procent av alla ytvattenförekomster i distriktet en bekräftad sämre än god status för ett eller flera ämnen, men nästan 40 procent av ytvattenförekomsterna har en misstänkt påverkan av miljögifter. Motsvarande siffror för grundvatten är tre respektive 47 procent. Övervakningsdata saknas i många av de vattenförekomster som misstänks vara påverkade av miljögifter. För vissa ämnesgrupper, framförallt organiska substanser, saknas övervakningsdata nästan helt. För att få en mer rättvisande bild av läget behövs övervakning i flera vattenförekomster, men också av fler ämnen, jämfört med den övervakning som ligger till grund för statusklassificering och riskbedömning idag.

Två ämnen som misstänks förekomma i en stor del av distriktets ytvattenförekomster är PFOS och TBT (tributyltenn). Användning av dessa ämnen är förbjuden idag, men fortfarande sker läckage från till exempel förorenade områden och deponier och, när det gäller TBT, från tidigare användning i båtbottenfärger. Dessa ämnen är giftiga redan i mycket låga koncentrationer och för att komma till rätta med de problem som dessa ämnen leder till behöver vidare läckage minimeras.

Även många andra ämnen som polyaromatiska kolväten (PAH:er), metaller, växtskyddsmedel, flamskyddsmedel, läkemedelsrester, mjukgörare med mera påverkar eller misstänks påverka ytvattenförekomsterna i distriktet. Grundvattenförekomsterna misstänks vara påverkade av klorid, nitrat, högfluorerade ämnen (PFAS), bekämpningsmedel, bly och PAH:er. Här är det viktigt att vid tillsyn, saneringar och annat åtgärdsarbete identifiera vilka ämnen och spridningsvägar som kan förekomma, så att utsläpp och spridning av alla ämnen som påverkar statusen i våra vatten kan begränsas.

Kontakt