2.1 Geografi och befolkning i Bottenvikens vattendistrikt

Bottenvikens vattendistrikt utgör den nordligaste delen av Sverige vilket också är den mellersta delen av Sápmi, samernas land. Distriktet täcker nära en tredjedel av Sveriges landyta och omfattar hela Norrbottens län och större delen av Västerbottens län. Det är till ytan det största vattendistriktet och består av cirka 93 procent land och cirka sju procent sötvatten (SCB, 2019c).

Renar längs vattendrag i dal i fjällen.

I vattendistriktet finns 30 huvudavrinningsområden. De två sydligaste, Öre- och Umeälven, utgör den södra gränsen mot Bottenhavets vattendistrikt. Torneälvens avrinningsområde utgör vattendistriktets norra gräns (Karta 1). Detta delas mellan Finland, Norge och Sverige och utgör ett internationellt vattendistrikt (se även Bilaga 10 A Samarbete över gränsernaPDF). I väst formar fjällkedjan gräns mot Norge och i öster utgörs vattendistriktet av kustområde, ända ut till en nautisk mil (1 852 meter) utanför baslinjen.

Det bor cirka 500 000 personer i Bottenvikens vattendistrikt vilket är cirka 4,9 procent av hela Sveriges befolkning. Ungefär hälften av dessa är bosatta i de tre största kommunerna: Umeå, Luleå och Skellefteå (Tabell 1). Umeå är den kommun i Bottenvikens vattendistrikt med störst folkmängd. De är på plats nummer elva i topp 50-listan över folkmängd i Sveriges kommuner.

Folkmängd i Sverige

Tabell 1 Siffrorna visar vilken plats kommunen hade i topp-50-listan över Sveriges kommuner år 2018 och 2018, folkmängden den 31 december 2018 och 2019 samt förändringen i folkmängd mellan åren 2018 och 2019 (Källa: (SCB, 2020a))

Plats


Kommun

Folkmängd 31 dec.


Förändring

2019

2018


2019

2018


1

(1)

Stockholm

974 073

(962 154)

11 919

2

(2)

Göteborg

579 281

(571 868)

7 413

3

(3)

Malmö

344 166

(339 313)

4 853

11

(11)

Umeå

128 901

(127 119)

1 782

29

(29)

Luleå

78 105

(77 832)

273

31

(31)

Skellefteå

72 589

(72 467)

122

Landskapet i Bottenvikens vattendistrikt karaktäriseras av fjällmassiv, barrskogsområden, myrmarker, sjöar och älvdalar (Karta 2). De fyra nationalälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven finns alla i vattendistriktet. Dessa fyra är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Liksom Lule älv, Ume älv och Skellefte älv har nationalälvarna sitt ursprung i fjällen.

Bottenvikens vattendistrikt har fler än 30 000 sjöar. Bland dessa finns Sveriges djupaste sjö, Hornavan, med ett djup på 228 meter. I vattendistriktet finns även Sveriges högst belägna sjö, Kaskasjaure, som ligger på en höjd av 1 448 meter över havet (SMHI, 2018a). Vidare har Bottenvikens vattendistrikt en havskust som är 603 mil lång och som omfattar cirka 7 000 öar. Denna havskust utgör en världsunik brackvatten- och landhöjningsmiljö som är starkt präglad av det nordliga läget, en låg salthalt och stor sötvattenspåverkan till följd av de många och stora vattendragen som rinner ut i Bottenviken.

Av de areella näringarna skogsbruk, jordbruk, yrkesfiske, rennäring och vattenbruk (Boverket, 2020a), är rennäringen den ytmässigt största i vattendistriktet. Detta beror på att hela Bottenvikens vattendistrikt ingår i renbetesområdet (SCB, 2019b). Skogsbruk är den näst största av de areella näringarna med en markanvändning på över 40 procent. Detta skapar grund för regional industriproduktion av pappersmassa, papper och trävaror. Jordbruk är framförallt koncentrerat till områden under högsta kustlinjen där förekomsten av bördigare jordarter är vanligare. Tung basindustri bland annat i form av gruvor och förädling av utvunnen malm är omfattande i distriktet (Diagram 1).

Stapeldiagram som visar att marken i de fem distrikten mest används till produktiv skogsmark.

Diagram 1 Markanvändning i de fem vattendistrikten. Under punkten övrig mark ingår täkter och gruvområden, golfbanor och skidpistar samt berg i dagen och övrig mark. Källa: (SCB, 2019b)

Kontakt