2.1 Geografi och befolkning i Bottenvikens vattendistrikt

Bottenvikens vattendistrikt utgör den nordligaste delen av Sverige vilket också är den mellersta delen av Sápmi, samernas land. Distriktet täcker nära en tredjedel av Sveriges landyta och omfattar hela Norrbottens län och större delen av Västerbottens län. Det är till ytan det största vattendistriktet och består av cirka 93 procent land och cirka sju procent sötvatten (SCB, 2019c).

I vattendistriktet finns 30 huvudavrinningsområden. De två sydligaste, Öre- och Umeälven, utgör den södra gränsen mot Bottenhavets vattendistrikt. Torneälvens avrinningsområde utgör vattendistriktets norra gräns (Karta 1). Detta delas mellan Finland, Norge och Sverige och utgör ett internationellt vattendistrikt (se även Bilaga 10 A Samarbete över gränserna). I väst formar fjällkedjan gräns mot Norge och i öster utgörs vattendistriktet av kustområde, ända ut till en nautisk mil (1 852 meter) utanför baslinjen.

Det bor cirka 500 000 personer i Bottenvikens vattendistrikt vilket är cirka 4,9 procent av hela Sveriges befolkning. Ungefär hälften av dessa är bosatta i de tre största kommunerna: Umeå, Luleå och Skellefteå (Tabell 1). Umeå är den kommun i Bottenvikens vattendistrikt med störst folkmängd. De är på plats nummer elva i topp 50-listan över folkmängd i Sveriges kommuner.

Folkmängd i Sverige

Landskapet i Bottenvikens vattendistrikt karaktäriseras av fjällmassiv, barrskogsområden, myrmarker, sjöar och älvdalar (Karta 2). De fyra nationalälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven finns alla i vattendistriktet. Dessa fyra är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Liksom Lule älv, Ume älv och Skellefte älv har nationalälvarna sitt ursprung i fjällen.

Bottenvikens vattendistrikt har fler än 30 000 sjöar. Bland dessa finns Sveriges djupaste sjö, Hornavan, med ett djup på 228 meter. I vattendistriktet finns även Sveriges högst belägna sjö, Kaskasjaure, som ligger på en höjd av 1 448 meter över havet (SMHI, 2018a). Vidare har Bottenvikens vattendistrikt en havskust som är 603 mil lång och som omfattar cirka 7 000 öar. Denna havskust utgör en världsunik brackvatten- och landhöjningsmiljö som är starkt präglad av det nordliga läget, en låg salthalt och stor sötvattenspåverkan till följd av de många och stora vattendragen som rinner ut i Bottenviken.

Av de areella näringarna skogsbruk, jordbruk, yrkesfiske, rennäring och vattenbruk (Boverket, 2020a), är rennäringen den ytmässigt största i vattendistriktet. Detta beror på att hela Bottenvikens vattendistrikt ingår i renbetesområdet (SCB, 2019b). Skogsbruk är den näst största av de areella näringarna med en markanvändning på över 40 procent. Detta skapar grund för regional industriproduktion av pappersmassa, papper och trävaror. Jordbruk är framförallt koncentrerat till områden under högsta kustlinjen där förekomsten av bördigare jordarter är vanligare. Tung basindustri bland annat i form av gruvor och förädling av utvunnen malm är omfattande i distriktet (Diagram 1).