2.7 Utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt

Bottenhavets vattendistrikt täcker nära 30 procent av Sveriges yta och omfattar 46 procent av landets vattenförekomster.

Flygbild över en rykande massaindustri belägen vid kusten.

Även om vårt vattendistrikt inte i sin helhet kan anses som exploaterat så återfinns här ändå de flesta miljöproblem som kan påverka våra vatten. Samhällets behov av råvaror, produkter och energi har påverkat, och fortsätter att påverka, vattenmiljön i hög grad. Vattenkraften och skogsbruket är viktiga sektorer i distriktet och på nationell nivå, med en påverkan på vattenmiljön som tydliggör hur olika samhällsintressen står mot varandra. Detsamma gäller för de stora industriverksamheterna längs med kusten och i inlandet.

Den kommande förvaltningsperioden kommer att erbjuda både stora möjligheter och flera utmaningar för vattenförvaltningen i Bottenhavets vattendistrikt. Kunskapen om våra vattenmiljöer har aldrig varit så stor som nu, och vi börjar få en unik helhetsbild över sambanden mellan samhällets utveckling, mänsklig påverkan och vattenmiljöns tillstånd och kommande förutsättningar. Vi har därför bättre möjligheter än någonsin tidigare att identifiera var vi har störst utmaningar och problem att hantera, vilka värden vi behöver skydda och bevara och vilka åtgärder och prioriteringar som är mest angelägna att genomföra under den kommande förvaltningsperioden.

Vattenmyndigheten bedömer att de största utmaningarna i distriktet från ett renodlat vattenmiljöperspektiv är följande:

  • påverkan i form av fysiska förändringar av sjöar och vattendrag,
  • storskalig påverkan från areella näringar, inklusive försurningspåverkan
  • effekterna på vattenmiljön av miljögifter från både pågående och historiska utsläpp,
  • dricksvattenförsörjningen behöver säkras,
  • påverkan från urbana, bebyggda miljöer och från kommande samhällsutbyggnad,
  • övergödning och näringsutarmning.

Dessa utmaningar ska inte tolkas som att övriga miljöproblem är försumbara och inte behöver åtgärdas. Men i en värld med begränsade resurser krävs det prioriteringar, och det kan då vara lämpligt att först försöka lösa de största utmaningarna på ett prioriterat, kostnads- och nyttoeffektivt sätt. Det bör också påpekas att det inom var och en av utmaningarna ovan kan behövas olika avvägningar och prioriteringar, eftersom det från ett samhällsekonomiskt perspektiv kanske inte är möjligt och önskvärt att åtgärda all slags påverkan på våra vattenmiljöer. Över lag så måste myndigheter och kommuner öka sina åtgärdsinsatser och öka samverkan mellan varandra för att åstadkomma ett mer effektivt åtgärdsarbete.

De ovan nämnda utmaningarna behöver hanteras på olika sätt. Vissa frågeställningar aktualiseras tidigt under förvaltningsperioden och kommer redan då att kräva tydliga ställningstaganden och avvägningar mellan olika intressen, medan andra frågor kommer att behöva hanteras långsiktigt och med ett mer anpassningsbart förhållningssätt. Redan under 2022 och 2023 kommer vattenmyndigheten att genomföra ett brett samråd om arbetsprogrammet för den kommande förvaltningsperioden, med en inbjudan till bred samverkan och dialog om de viktigaste frågorna att hantera och lösa i distriktet.

Fysiska förändringar

Ungefär hälften av Sveriges totala vattenkraft produceras i Bottenhavets vattendistrikt. De fem större älvarna, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven är alla reglerade och utnyttjas för vattenkraftändamål. Detta gör att fysiska förändringar av sjöar och vattendrag är en viktig fråga i distriktet. Dämningar, vattenkraftverk och felaktigt anlagda vägtrummor har lämnat sina spår i sjöar och vattendrag. Det finns en problematik med gamla tillstånd för kraftverk som tillåter nolltappningar, korttidsreglering, omvänd vattenföring och förbiser krav på faunapassager.

I januari 2019 ändrades Miljöbalken (1998:808) så att det nu där anges att vattenverksamheterna ska ha moderna miljövillkor. Den nationella planen innehåller en tidplan för när de olika vattenverksamheterna ska omprövas mellan ungefär åren 2021 – 2040. Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt har under 2019–2020 påbörjat arbetet med den nationella planen framför allt genom arbetet med pilot Ljungan (se avsnittet om delaktighet i vattenförvaltningsarbetet). Arbetet med den nationella planen för omprövning av vattenkraft kommer att vara både omfattande och utmanande under kommande förvaltningscykel.

Storskalig påverkan från areella näringar

Skogsbruk är areellt den mest dominerande näringen som bedrivs i distriktet och eftersom den är så yttäckande ger den upphov till stor sammanlagd påverkan på sjöar och vattendrag genom gödsling, utdikning, ökad instrålning vid avverkning samt effekter från körskador i marken.

De vanligaste orsakerna till fysiska förändringar i distriktets vattenmiljöer är vägtrummor, skogsbruk, flottningsleder, övergivna dammar och markavvattning De förorsakar olika typer av problem som behöver motverkas, med olika metoder och av olika aktörer. I vissa fall rör det sig om återställningsarbete som visserligen kan vara kostsamt och tidskrävande, men som kan genomföras med god planering och en prioriterad finansiering. Men i andra fall, som med skogsbrukets påverkan, handlar det snarare om mer komplexa utmaningar som rör attityder, beteendeförändringar och avvägningar mellan produktionsvärden och vattenmiljövärden. Här krävs det fortsatt utvecklingsarbete på flera fronter med både utbildning och information, rådgivning och riktade, prioriterade tillsynsinsatser. Arbetet med dessa frågor kommer att behöva fortsätta under denna förvaltningsperiod.

Försurningseffekterna är fortsatt påtagliga i distriktet och kräver både att nuvarande motverkande insatser fortsätter och att nya lösningar och förebyggande åtgärder övervägs. Åtgärder som minskade GROT-uttag, askåterföring och ökad hänsyn vid skyddsdikningar och markavvattningar är viktiga och effektiva åtgärder som skogsbrukssektorn kan ta större ansvar för att genomföra. Utsläppen av försurande ämnen behöver också minska, även om det främst är en fråga av internationell betydelse som inte kan hanteras i någon större omfattning på distrikts-, regional eller lokal nivå. För att undvika mer omfattande problem och upprätthålla en god biologi i avvaktan på en naturlig återhämtning, är det väsentligt att den nuvarande kalkningsverksamheten fortsätter. Vattenmyndigheten bedömer att det också kan finnas anledning att se över behovet av ökade insatser på det området.

Miljögifter från både pågående och historiska utsläpp

I Bottenhavets vattendistrikt har tidigare drift av skogsindustrier såsom sågverk, pappersmassaindustrier och impregneringsverksamheter samt andra typer av industrier genererat förorenad mark och sediment. Även gruvdriften har bidragit till förorenad mark och sediment i vissa delar av vattendistriktet.

Över lag kommer frågor om påverkan från miljögifter (se definition under rubrik 3.6 Miljögifter) att bli alltmer aktuell. Kunskapen och medvetenheten ökar hela tiden om påverkan från nya ämnen, som läkemedel och syntetiska ämnen. Det pågår också redan idag ett arbete med att se över möjligheterna att utveckla metoder för att identifiera och bedöma samverkande effekter av olika ämnen, så kallade cocktail-effekter. Den kommande förvaltningsperioden kommer det också att läggas ett fokus på att utveckla en ökad kunskap om källfördelningen mellan olika påverkanskällor. Ett konkret exempel på detta är det pågående arbetet med att se över den samordnade recipientkontrollen i Sundsvallsfjärden, med en anpassning till vattenförvaltningens kvalitetsfaktorer och en tydligare koppling mellan kontrollen och de olika påverkanskällornas bidrag. Vattenmyndigheten bedömer att en utveckling av påverkansanalyser och kontroll- och övervakningsmetoder i den riktningen är avgörande för möjligheten att möta de utmaningar som finns från den komplexa påverkan från miljögifter på våra vattenmiljöer. Först när vi får en tydlig källfördelning blir det möjligt att på ett effektivt sätt genomföra rätt åtgärder på rätt plats i rätt tid för att åtgärda pågående påverkan och motverka framtida försämringar.

Dricksvattenförsörjningen behöver säkras

De senaste årens torka har ökat vattenproducenternas intresse av att övervaka grundvattennivåer vid sina vattentäkter, men utvecklingen går långsamt. Svårigheten handlar främst om att se till att det finns tillräckliga vattenresurser för dricksvattenförsörjningens behov och att dessa bibehåller god kvalitet också i framtiden.

Dricksvattenfrågorna blir allt viktigare att uppmärksamma. I distriktet finns stora brister i dricksvattenskyddet, och med pågående klimatförändringar är dessutom nya hot och utmaningar viktiga att förutse och planera för. Här blir frågor om kommunal samverkan, regional planering och en framsynt och omsorgsfull vattenförsörjningsplanering centrala. Uppströmsarbetet är av avgörande betydelse, och bör få betydligt större uppmärksamhet under kommande år. Det behövs både ett arbete med att förebygga användning av varor och ämnen med negativ påverkan på vattenmiljön, men också ett mer aktivt jobb med tekniska lösningar för att undvika utsläpp till känsliga vattenförekomster (t.ex. förebygga bräddningar, lägga utsläppspunkter långt från dricksvattentäkter, prioritera tillsyn och förebyggande åtgärder i vattenskyddsområden).

Påverkan från urbana, bebyggda miljöer och från kommande samhällsutbyggnad
I vissa delar av vattendistriktet är besöksnäringen en stark tillväxtmotor. Flera turistorter upplever ett stort exploateringstryck under delar av året vilket riskerar komma i konflikt med vattendrag och sjöar som skyddas i enlighet med miljöbalken. Denna form av påverkan, som följd av naturturism och friluftsliv, förväntas öka framöver. Det kan uppstå intressekonflikten när attraktiv mark för bebyggelse sammanfaller med vattenförekomster. Även befintlig verksamhet och exploateringar inom vattenskyddsområden kan äventyra vattentäkter och dricksvatten.

I samband med exploatering kan dagvattenhantering också framstå som en utmaning. Etablering av verksamheter och bostäder i grönområden innebär i regel hårdgjorda ytor som tidigare hade en naturlig infiltration av dagvatten.

Kommunernas planering och styrning av samhällsbyggandet kommer att vara avgörande faktorer för tillståndet i våra vattenmiljöer framöver. Genom att tidigt planera för och ta hänsyn till behovet av försiktighetsmått och skyddsåtgärder för att skydda vattenmiljön, kan kommunerna undvika framtida problem som blir både dyra och svåra att lösa. Dagvattenhantering, avloppslösningar och hårdgjorda områden i direkt anslutning till sjöar och vattendrag är centrala frågor. Kommunerna behöver i betydligt större utsträckning utnyttja den kompetens och erfarenhet som finns på länsstyrelserna, och det kunskapsunderlag rörande vattenmiljön som finns i VISS.

Övergödning och näringsutarmning

Övergödningen av Östersjön är fortfarande mycket problematisk, och det finns tecken på att även kustnära områden i Bottenhavets vattendistrikt börjar påverkas alltmer av övergödning. En sådan utveckling måste motverkas så långt som möjligt. Ett fortsatt arbete med åtgärder och effektivisering av de stora utsläppskällorna som massabruken och fiskodlingar behöver göras de kommande åren. Frågor som vilka åtgärder som är lämpliga på vilka marker, hur avlopps- och dagvattenrening kan bli effektivare och hur internbelastning från fosfor och kväve kan minska i sjöar och kustvattenområden, är fortsatt viktiga att klarlägga och samverka kring i framtiden. Även på detta område kan effekterna av ett förändrat klimat göra att problemen ökar ännu mer, varför behovet av tidiga åtgärdsinsatser är stort. Det pågår försök att minska halterna av övergödningsämnen med nya metoder, exempelvis reduktionsfiske. Sådana utvecklingsprojekt bör uppmuntras och kan på sikt få betydelse för att välja rätt mix av åtgärder för att nå bästa resultat på ett kostnadseffektivt sätt.

Vattenkraften orsakar andra förändringar i miljön som inte är lika uppmärksammade som försämrad konnektivitet och flöden. Dit hör de näringsförluster som uppstår när man börjar reglera ett vatten. Det kan förenklat beskrivas som en ”urtvättning” av de näringsämnen som finns i strandområdet och vattnet i ett magasin. En näringsutarmning (oligotrofiering) som påverkar den biologiska produktionen negativt som i sin tur kan bidra till en sänkt ekologisk status/potential. Vi saknar idag bedömningsgrunder för oligotrofiering och det behöver också utvecklas metoder för bestämning av referensförhållanden med avseende på detta.

Klimatförändringarnas förväntade effekter

De scenarier som är framtagna utifrån beräkningar om hur växthuseffekten kan komma att förstärkas i framtiden visar att klimatförändringarna förväntas föra med sig en ökad medeltemperatur och mer extremväder för Bottenhavets vattendistrikt. Med förändrade nederbördsmönster bland annat bidra till ökad nederbörd. Det innebär dock inte att det automatiskt blir en ökad mängd vatten, då de ökade temperaturerna också genererar ökad avdunstning, vilket i sin tur kan medföra vattenbrist och torka (SWECO, 2020). En mer utförlig beskrivning av klimatförändringar i Bottenhavets vattendistrikt finns i kapitel 5, Vatten i ett förändrat klimat.

Kontakt