3. Bakgrund - Norra Östersjön

Efter flera år med vattenbrist, som i vissa delar av landet behövt lösas akut, såg vattenmyndigheterna behovet av en långsiktig strategi för att samhället bättre ska kunna hantera vattenbrist och torka. Resultatet blev de fem delförvaltningsplaner som nu presenteras. Vi vill gärna ha synpunkter på det här materialet.

Brunnsborrning i trädgården intill en rödmålad
villa. Två arbetsklädda personer övervakar maskinen. Till höger i bild en
dammig container och en lastbil.

Foto: mostphotos.se

3.1 Vattenbrist skadar både naturmiljön och samhället

Om en situation uppstår där behovet av vatten är större än tillgången kan det snabbt bli problem. I en sjö eller ett vattendrag kan det till slut påverka vattenförekomstens ekologiska status om uttaget fortsätter att vara för stort så att vattennivån sjunker. Det kan också uppstå förändringar i vattnets kemiska status vid låga vattennivåer i både yt- och grundvatten.

Grundvattenflödet kan ändra riktning vid låga grundvattennivåer. Områden som i vanliga fall har ett utflöde av grundvatten kan då istället bli inströmningsområden där ytvatten sipprar ner i marken och fyller på grundvattnet. Det kan då ta med sig föroreningar och ge konsekvenser för grundvattnets kemi.

Men låga nivåer av grundvatten kan också leda till andra skador:

  • I kustområden eller i områden med relikt saltvatten finns det stor risk för inträngning av saltvatten när grundvattennivån sjunker.
  • Låga grundvattennivåer kan leda till sättningar i byggnader och andra konstruktioner.
  • Risken för ras och skred ökar.
  • Grundvattenberoende terrestra ekosystem kan skadas – i vissa fall permanent.
  • När utflödet av grundvatten minskar till sjöar och vattendrag intill grundvattenförekomsten kan det också ge konsekvenser för ekologisk och kemisk status i ytvattnet

Vattenbrist kan alltså leda till skador både på naturmiljön och på samhället.

För att inte riskera skador på naturmiljön när en bristsituation uppstår kan Länsstyrelsen behöva begränsa vattenuttagen. De kan då prioritera vissa vattenuttag före andra, till exempel att dricksvattenuttag ska gå före uttag till andra ändamål. Prioriteringen kan leda till att vissa verksamheter får brist på vatten.

I praktiken används denna möjlighet sällan. Ett skäl är osäkerhet kring ersättningen för den användare som blir bortprioriterad. Se vidare avsnitt 4.2.

3.2 Hur använder vi vatten?

SCB har på uppdrag av Vattenmyndigheterna studerat vattenuttagen och vattenanvändningen i Sverige och i de olika distrikten (SCB, 2019). Under år 2015 beräknade de att de totala uttagen av sötvatten var cirka 2,4 miljarder kubikmeter i Sverige.

Enligt SCB:s beräkningar är industrin den största användaren av sötvatten i alla vattendistrikt utom i det befolkningstäta Norra Östersjöns vattendistrikt. I jämförelse med andra distrikt har Norra Östersjön en låg vattenanvändning för andra sektorer i samhället än hushållen. Det beror till stor del på att näringslivet i distriktet till stor del är tjänstebaserat.

Den stora befolkningen innebär att hushållens sammanlagda vattenuttag i Norra Östersjöns vattendistrikt är störst i landet. 36 procent av allt vatten som används av hushållen i Sverige används i Norra Östersjön. Av det vatten som används av hushållen i distriktet kommer cirka 91 procent från kommunala vattenverk. Resterande nio procent tas från enskilda vattentäkter där permanentboende utan kommunal anslutning står för den övervägande delen. Den övervägande delen av det uttagna vattnet är ytvatten, endast nio procent tas från grundvatten.

Internationellt sett står jordbruket för den största vattenanvändningen, till exempel inom EU där jordbruket i genomsnitt använder 21 procent av allt vatten. I samtliga länder står bevattning för den största delen av jordbrukets vattenanvändning. I Sverige använder däremot jordbruket under 5 procent av det sötvatten som används totalt.

I Sverige har drygt tio procent av befolkningen enskild vattenförsörjning året runt. Det gäller både sammantaget och i distriktet. Både grävda och borrade brunnar brukar finnas i små grundvattenmagasin. Små magasin innehåller lite vatten och reagerar snabbt på både nederbörd och vattenuttag. Det innebär att hushåll med enskild vattenförsörjning är särskilt utsatta för vattenbrist. Vattenbristen kan uppstå både för att vattnet tar slut eller för att saltvatten tränger in i vattenmagasinet vid låga grundvattennivåer. Många fritidshus har också enskild vattenförsörjning. Dessutom ligger de ofta vid kusten eller på öar där risken för torka sommartid oftast är större.

I Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt 2021–2027 hittar du ytterligare information om distriktets vattenanvändning.

3.3 Vattenbrist i Sverige

Grundvatten är en mycket viktig resurs för dricksvattenförsörjningen. Enskilt dricksvatten är nästan alltid grundvatten och ungefär 25 % av den kommunala dricksvattenförsörjningen i landet är grundvatten.

De senaste 50 årens klimatförändringar innebär att redan nu har perioden då grundvattenmagasinen fylls på minskat. Men SGU har ännu inte noterat några generella trender med minskande nivåer i grundvattnet på de platser där de gör mätningar.

Ojämn tillgång på vatten i Sverige förstärks i förändrat klimat. Klimatförändringar leder till problem med förändrade grundvattennivåer, både torka och översvämningar. Problemen med låga grundvattennivåer berör mest sydöstra Sverige, men även i övriga landet kan förändrade grundvattennivåer innebära problem för dricksvattenförsörjningen.

Åren 2016 – 2018 var det problem med torka och vattenbrist i flera områden i Sverige. SMHI har publicerat en rapport om Sveriges vattentillgång och analyserar där vattenbristen under perioden (Stensen, Krunegård, Rasmusson, Matti, & Hjerdt, 2019). I rapporten konstaterar de att orsaken till vattenbristen skiljde sig åt mellan åren. Även problemen och vilka områden som drabbades varierade mellan åren.

Med ett varmare klimat i Sverige väntar sig SMHI att vintrarna blir varmare och mer nederbördsrika. Samtidigt är avdunstningen relativt låg vintertid. Detta leder till mer vatten. Men varmare temperaturer innebär också att avdunstningen och växternas vattenförbrukning ökar under sommarhalvåret, vilket kan ge minskad tillgång till vatten, särskilt i södra Sverige. De problem med vattenbrist som flera vattendistrikt upplevt på senare år kommer därför med största sannolikhet att återkomma. Ett framtidsscenario är därför att det blir blötare vintrar men även torrare somrar, dvs en större variation under året än tidigare.

För att motverka akut vattenbrist under åren 2016, 2017 och 2018 införde ett stort antal kommuner restriktioner för förbrukning av kommunalt dricksvatten. Dricksvatten kördes med tankbil från andra kommuner till Öland och andra områden. Överföringsledningar byggdes på kort tid. Kommunerna genomförde också informationskampanjer, gjorde avsteg från befintliga vattendomar och utvecklade nya eller alternativa vattentillgångar och källor. På vissa håll påbörjades även mätningar av vattennivåer. SMHI påpekar att det ger viktig kunskap och en förutsättning för att kunna övervaka sin egen vattentillgång.

3.4 Vattenbrist i Norra Östersjöns vattendistrikt

Generellt sett är tillgången på grundvatten god i hela distriktet, men lokalt kan det uppstå vattenbrist vid varma och torra perioder. Flera av åren sedan 2016 har varit ovanligt torra vilket återspeglas både i statusklassificeringen och i riskbedömningen.

Vattenuttag i distriktet sker bland annat för vattenanvändning i jordbruk, allmän eller enskild dricksvattentäkt och inom industrin.

I Sverige är den vanligaste vindriktningen sydvästlig vind. Det är därför också från det hållet som den största mängden nederbörd kommer. Större delen av Norra Östersjöns vattendistrikt ligger på så sätt i regnskugga och får betydligt mindre årsnederbörd än de västliga delarna av landet.

Området runt Mälaren tillhör de torraste områdena i landet tillsammans med östra Småland, Öland och Gotland. I en nationell jämförelse är avrinningen i området nära Mälaren särskilt låg under våren. Vattenföringen i enskilda vattendrag uppvisar stora variationer under årets lopp och mellan olika år.

I Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt 2021–2027 finns ytterligare information om distriktets vattenanvändning.

3.5 Vattendistriktet i ett framtida klimat

SMHI har gjort analyser och tagit fram klimatscenarier för Sverige. Enligt RCP 8.5 förväntas den globala uppvärmningen att bli större än i scenariot RCP 4.5. Klimatförändringarna i Norra Östersjöns vattendistrikt, enligt SMHI (SMHI, 2015), kommer troligtvis innebära en högre årsmedeltemperatur med mildare vintrar och minskat snötäcke.

Distriktet får fler frekventa värmeböljor under somrarna och antalet dagar med låg markfuktighet ökar. Högre medeltemperaturer innebär att växtsäsongerna förlängs. Årsnederbörden och antalet tillfällen med kraftig nederbörd förväntas också öka.

Ett förändrat nederbörds- och temperaturmönster påverkar flödena i vattendragen. Vinterflöden öka och vårflödestopparna försvinner i majoriteten av länen i Norra Östersjöns vattendistrikt. I Norra Östersjöns vattendistrikt har det förändrande nederbörds- och temperaturmönstret under 2016–2018 (SMHI, 2020d) inneburit torka och minskad vattentillgång som i sin tur orsakat skogsbränder i Västmanlands län.

Klimatförändringar i Norra Östersjöns vattendistrikt kan förändra och påverka sötvatten- och saltvatteninflödena till Östersjön. Dessa förändringar kan komma att påverka hela Östersjöns ekosystem [SMHI Kunskapsbanken (webbsida), 2019].

De klimatscenarier som SMHI har tagit fram baseras på klimatmodeller och ger inga exakta svar på de konsekvenser klimatförändringarna kommer att ha på yt- och grundvatten. Klart är att vattenförsörjningen blir en allt viktigare fråga i framtiden. Ett långsiktigt hållbart nyttjande av vattenresurserna kräver planering och samarbete över kommun- och länsgränser. Potentiella intressekonflikter mellan exempelvis dricksvattenförsörjning, bevattning av jordbruksmark och bibehållande av ekosystem behöver identifieras och hanteras. Fler detaljer om vårt framtida klimat finns på SMHI:s webbplats.

3.6 Internationell utblick

I Europeiska kommissionens granskning (Europeiska kommissionen, 2019) av hur medlemsstaterna genomfört arbetet enligt (vattendirektivet) (2000/60/EG) och (översvämningsdirektivet) (2007/60/EG) redovisar kommissionen att ungefär hälften av medlemsstaterna betraktar torka som en relevant faktor i vattenförvaltningen. Kommissionen skriver att en av de viktigaste åtgärderna för att minska effekterna av torka är en förvaltningsplan för torka, men att en sådan har inte antagits för alla berörda vattendistrikt. Kommissionen sammanfattar i dokumentet de viktigaste rekommendationerna till medlemsstaterna för den tredje omgången förvaltningsplaner. Där tar de bland annat upp förvaltningsplaner för torka.

Sverige rekommenderas att överväga att utarbeta förvaltningsplaner för torka, särskilt i vattendistrikt som präglas av lokal torka. Åtta andra medlemsstater får också rekommendationer kopplade till förvaltningsplaner för torka. De är lite olika formulerade beroende på kommissionens bedömning av medlemsstatens situation. För Italien rör det sig enbart om en komplettering för ett ytterligare avrinningsområde och för Malta att på ett bättre sätt ta itu med vattenbrist och överuttag. De medlemsstater som rekommenderas att ta fram eller överväga torkaplaner för hela eller delar av landet är Bulgarien, Tyskland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern och Sverige. I Spaniens fall rör rekommendationen förnyade förvaltningsplaner för torka. Tre medlemsstater rapporterade inte i tid så rekommendationer riktade till dem har inte tagits med i kommissionens granskning. Det gällde Grekland, Irland och Litauen.

De länder som sedan länge upplever konkurrens om vatten och där torka och vattenbrist förekommer i princip varje år har av naturliga skäl redan gjort mer arbete och har sedan länge förvaltningsplaner för torka och vattenbrist. Cypern har exempelvis en ambitiös plan med omfattande övervakning som grund. Landet publicerade sin första torkaplan 2011 och gjorde en översyn av den 2016. Planen omfattar en stor mängd data över vatten och nederbörd i Cypern. I den uppdaterade planen har de även beräknat vattenbristindex (Water scarcity index, wei+) ända ner på avrinningsområdesnivå. De har också bedömt sårbarheten för torka och vattenbrist på social, ekonomisk och miljömässig nivå. Sårbarhetsanalysen är nedbruten på områdena dricksvattenförsörjning, bevattning och miljöfaktorer. En slutsats i Cyperns torkaplan är att landet har mycket ansträngda vattenresurser i alla hydrologiska regioner utom två.

För Sveriges del finns inte behov av att göra en lika ambitiös plan som den som Cypern gjort. Våra problem när det gäller torka och vattenbrist är inte i närheten av dem som de har. Trots det finns det god anledning för oss att också arbeta mer systematiskt med problemet.

Kontakt