1.Inledning - Norra Östersjön

På en faluröd vägg
finns en vattenkran och en dricksvattenskylt som är överkryssad med bred, svart
penna.

Foto: mostphotos.com

De senaste årens problem med torka och vattenbrist har gjort att många fått upp ögonen för att det inte bara är på vissa håll i Sverige som det kan uppstå problem med tillgången på vatten. Sverige är trots det ett land med gott om vatten. Det är en stor fördel för oss jämfört med många andra länder eftersom vatten är grunden för allt liv. Detta har samtidigt gjort oss bekväma och därmed sårbara.

Vattenbrist definieras som en situation där efterfrågan på vatten är större än tillgången. Situationen kan ha olika orsaker varav torka är en. En annan orsak kan till exempel vara dålig kvalitet på råvatten för dricksvattenproduktion. Trots att det då finns vatten så går det inte att producera dricksvatten av tillräckligt hög kvalitet.

Den viktigaste åtgärden för att hantera vattenbrist är att förebygga att den uppstår. Åtgärderna kan vara att planera rätt verksamhet på rätt plats, genomföra besparingsåtgärder eller att hålla kvar mer av nederbörden i landskapet. Det finns också ett antal åtgärder på administrativ nivå som sedan tidigare pekats ut i åtgärdsprogrammet och som länsstyrelser och kommuner antingen gör för att skydda vattnet eller för att reglera användningen. Det handlar till exempel om vattenförsörjningsplaner på kommunal eller regional nivå, vattenskyddsområden och tillstånd för vattenuttag.

Ett varmare klimat kommer att förlänga växtsäsongen. Det innebär bland annat att den mängd vatten som växtligheten tar upp kommer att öka. Detta kan i sin tur leda till kortare period då grundvatten kan fylla på i till exempel dricksvattentäkter.

Vattenbrist är ofta en långsam kris. Den byggs upp under flera års tid. Denna plan belyser de åtgärder som kan vidtas lokalt och regionalt för att förhindra eller minimera risken för att vattenbrist uppstår. Genom goda förberedelser kan en långsam kris hanteras på genomtänkt och effektivt sätt och skadorna minimeras på både miljön, ekonomin och i samhället i stort. Goda förberedelser bidrar till ett samhälle som är socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbart. De bidrar därmed också till att uppfylla FN:s globala hållbarhetsmål, agenda 2030.

Europeiska kommissionen har efter granskning av Sveriges rapportering uppmanat Sverige att ta fram vattenbrist- och torkaplaner där det behövs. Detta är en delförvaltningsplan till Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt 2021–2027. Delförvaltningsplanen ska ge stöd för ett långsiktigt arbete i vattendistriktet för att undvika vattenbrist och förebygga torka.

1.1 Rättslig grund

Av (vattendirektivet) (2000/60/EG) Artikel 13 punkt 5 framgår att förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt kan kompletteras med mer detaljerade program och förvaltningsplaner för en fråga som beaktar särskilda aspekter på vattenförvaltningen.

Vattendirektivets bestämmelse är genomförd i svensk lagstiftning genom(vattenförvaltningsförordning) (2004:660) 5 kap. 2 §. Detta är en sådan delförvaltningsplan som handlar om vattenbrist och torka. Information om vattendistriktet och hur vattenmyndigheten genomför aktuell lagstiftning hittar du i Förvaltningsplan för 2021–2027.

Begreppen vattenbrist och torka används ofta parallellt, enligt kommissionens vägledning om utformning av torkaplaner (Europeiska kommissionen, 2007), så definieras begreppen på följande sätt:

  • Vattenbrist - genomsnittliga obalanser i tillgången på vatten mellan utbud (tillgång) och efterfrågan (uttag/önskemål om uttag).
  • Torka – betydande avvikelse från det vattnets naturliga medelnivå, orsakad av naturliga företeelser. Naturligt återkommande förändringar i klimatet som leder till tillfällig minskad tillgång på vatten.

Miljökvalitetsnormer

Miljökvalitetsnormer för vatten omfattar ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten. Genom normerna ställer delegationerna krav på ekologisk och kemisk kvalitet i ytvatten, och krav på kemisk kvalitet och vattentillgång för grundvatten. För att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas är det viktigt att undvika eller minimera negativa torkaeffekter på ekologisk status (framförallt hydrologisk regim) och grundvattnets kvantitativa status, speciellt vid utdragen torka som anges i (vattendirektivet), artikel 4.6.

För grundvatten finns en miljökvalitetsnorm för kvantitativ status. I Norra Östersjöns vattendistrikt har 10 av distriktets grundvattenförekomster otillfredsställande kvantitativ status och 44 riskerar att ha det 2027. En indikator för otillfredsställande kvantitativ status är sådan skada som uppstår på grundvattenberoende ekosystem på grund av överutnyttjande av den tillgängliga grundvattenresursen.

När det gäller ytvatten i sjöar och vattendrag finns det inte någon miljökvalitetsnorm för kvantitativ status utan bedömningen skulle kunna utgå från ekologisk status. Möjliga kvalitetskrav att kunna tolka vattenbrist är fisk, bottenfauna och hydrologisk regim. Bedömningsgrunderna för dessa kvalitetskrav är inte anpassade för att klassa vattenbrist i dagsläget då fisken simmar bort vid uttorkning men kommer åter när flödet ökar och bottenfaunan gräver ner sig och kommer upp då vattennivån återställs. Kvalitetskraven för hydrologisk regim är anpassade för långa tidsrymder och är inte känslig för kortare perioder med vattenbrist.

När det gäller kemisk status och särskilt förorenande ämnen för ekologisk status finns det en risk att vattenkvaliteten försämras vid torka genom att halterna av miljögifter blir högre när vattenmängden minskar. Här är kopplingen mellan kvalitetsfaktorerna och torka svaga eftersom det kan finnas andra anledningar att halterna stiger.

En ytterligare problematik är när grundvatten fylls på med ytvatten (konstgjord infiltration) vilket innebär att den kvantitativa statusen för grundvatten uppnås samtidigt som ytvattnets kvantitet försämras utan att det finns en bedömningsgrund för hur mycket ytvattnet tål.

För dricksvattenförekomst (enligt (vattendirektivet), artikel 7) ska det finnas erforderligt skydd för kvaliteten men ingen bedömning när detta utgör en risk för att kvantiteten är hotad.

För att kunna föreslå en fysisk åtgärd i vattenförekomsten, till exempel att det behövs fler våtmarker som håller kvar vattnet i landskapet, behöver den kopplas tillbaka till en risk att inte nå kvalitetskrav, status som är sämre än god och att det finns en eller flera typer av mänsklig påverkan som orsakar problemen.

Läs mer om statusklassificering och riskbedömning i Förvaltningsplanens kapitel 3.

1.2 Syfte

Huvudsyftet med denna delförvaltningsplan är att minimera negativa torkaeffekter på ekonomin, samhället och miljön så att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten kan följas.

För att nå huvudsyftet bör planen omfatta åtgärder för att:

  • Undvika eller minimera negativa torkaeffekter på vattenförekomsternas status, särskilt på ekologiska flöden och grundvattnets kvantitativa status, framförallt vid utdragen torka, som anges i (vattendirektivet), artikel 4.6.
  • Garantera tillgången på vatten i tillräckliga mängder för att tillgodose nödvändiga mänskliga behov och för att säkerställa människors hälsa och säkerhet under alla torkstadier
  • Utveckla varningssystem för att upptäcka och förutsäga torka.

På grund av databrist när det gäller vattenanvändningen har det inte varit möjligt att fullt ut inkludera alla dessa delar i planen. De åtgärder som föreslås i planen syftar bland annat till att åtgärda denna databrist.

1.3 Avgränsningar

Delförvaltningsplanen behandlar inte frågor som rör den akuta krishanteringen vid torka och vattenbrist. Men målet är att de åtgärder som vi listar här ska leda till mindre behov av akut krishantering på grund av vattenbrist. Frågor om översvämning behandlas inte i rapporten. Inte heller vattenkraftens behov av vattenmagasin.

Avgifter för själva vattnet som resurs tar vi inte heller upp i delförvaltningsplanen. Europeiska kommissionen har ifrågasatt om Sverige har införlivat (vattendirektivet), artikel 9 på ett korrekt sätt. Sverige har vidhållit att införlivandet är korrekt. Vattenprisutredningen (SOU 2010:17) utredde bland annat om Sverige kan anses uppfylla artikel 9 och kraven på ekonomiska styrmedel för vattenanvändning som artikeln ställer. Det är även utredningens slutsats att kraven är korrekt införlivade i svensk lag. Utredningen påtalar att hushållning med vatten sker genom tillståndskrav och att Sverige allmänt sett inte har vattenbrist.

Både Dricksvattenutredningen (SOU 2016:32) och Svenskt Vatten (2017) pekar på stora behov av investeringar för att klimatanpassa de svenska vatten- och avloppssystemen. I framtiden förväntas extremväder bli allt vanligare och både översvämningar och torka kommer att innebära stora tekniska utmaningar. Att utveckla frågor rörande den tekniska infrastrukturen ligger utanför den här delförvaltningsplanens räckvidd men frågan är av stor vikt för samhället. Behovet av effektivare vattenanvändning inom kommunala VA-system är inte annorlunda än inom andra områden. Planen berör därför ändå denna sektor.

Kontakt