5.5 Åtgärd Ta bort markavvattningsanläggningar som inte behövs

Hårt
beskuren flygbild över åkermark delad av en åkerren med enstaka träd. Vänstra
åkern är grön av gröda, högra är bar jord.

Foto: mostphotos.com

Jordbruksverket: Ta bort markavvattningsanläggningar som inte behövs

Jordbruksverket ska ta fram en vägledning för länsstyrelserna om identifiering och nedläggning av markavvattningsanläggningar som inte längre fyller någon funktion, i syfte att återskapa olika vattenhållande strukturer som bidrar till att hålla kvar vatten i landskapet.

Åtgärden ska göras i samverkan med Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, SMHI, SGU och Naturvårdsverket.

Åtgärden ska genomföras så att den bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska kunna följas.

Motivering

Markavvattning är viktigt på många sätt och behövs i samhället för att säkerställa jordbruks- och skogsproduktionen och för att skydda bebyggelse och vägar mot översvämning och skred. Utredningen I vått och torrt (SOU 2014:35) redogör grundligt för markavvattningens olika effekter, för- och nackdelar och de målkonflikter som finns och som gjort att frågan om markavvattningen diskuterats i decennier.

Enligt olika uppskattningar finns det stora arealer torvmark som är utdikad och som sedan övergivits eftersom de inte fick den förväntade avkastningen. Det samma gäller sjösänkningar och invallningar. Dessa anläggningar påverkar fortfarande vattenförhållandena i landskapet och skulle sannolikt ofta kunna tas bort utan negativa konsekvenser. Därmed kan olika vattenhållande strukturer, till exempel våtmarker återskapas. Det kan även bidra till ökat skydd mot översvämningar. Genom att ta bort hela eller delar av markavvattningsanläggningen möjliggörs återskapande av vattenhållande strukturer. I samband med att hela eller delar av en markavvattningsanläggning tas bort behöver bör de samfälligheter som äger anläggningarna avvecklas eller ombildas.

Att på detta sätt återskapa olika vattenhållande strukturer i landskapet där det är naturligt blött kan vara en kostnadseffektiv åtgärd som kan bidra till att minska risken både för vattenbrist, växtnäringsläckage och utlakning av metaller och försurning i områden med sura sulfatjordar. Den kan också bidra till att öka den biologiska mångfalden. Åtgärden ska ge vägledning om hur länsstyrelserna kan identifiera markavvattningsanläggningar som helt eller delvis inte längre fyller någon funktion. Den ska också ge vägledning om hur dessa anläggningar kan ändras eller bort och hur man hanterar detta juridiskt.

Vägledningen är även användbar för markägare, åtgärdssamordnare och andra aktörer som vill genomföra åtgärder för att återskapa vattenskapande strukturer i landskapet.

Genomförande

Jordbruksverket kan utnyttja sina erfarenheter kring markavvattningsanläggningar, att de har tagit fram handböcker inom området och ansvarar för utbildningen av markavvattningssakkunniga. I dialogprojektet Fysisk påverkan på jordbruksvatten har Jordbruksverket tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten tagit fram underlag som kan användas i arbetet med att ta fram vägledningen.

Sammanhang

Åtgärden stöds av åtgärden mer vatten i landskapet.

Skogsstyrelsen: Ta bort markavvattningsanläggningar som inte behövs

Skogsstyrelsen ska ta fram en vägledning för länsstyrelserna om identifiering och nedläggning av markavvattningsanläggningar som inte längre fyller någon funktion, i syfte att återskapa olika vattenhållande strukturer som bidrar till att hålla kvar vatten i landskapet.

Åtgärden ska göras i samverkan med Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten, SMHI, SGU och Naturvårdsverket.

Åtgärden ska genomföras så att den bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska kunna följas.

Motivering

Markavvattning är viktigt på många sätt och behövs i samhället för att säkerställa jordbruks- och skogsproduktionen och för att skydda bebyggelse och vägar mot översvämning och skred. Utredningen I vått och torrt (SOU 2014:35) redogör grundligt för markavvattningens olika effekter, för- och nackdelar och de målkonflikter som finns och som gjort att frågan om markavvattningen diskuterats i decennier.

Enligt olika uppskattningar finns det stora arealer torvmark som är utdikad och som sedan övergivits eftersom de inte fick den förväntade avkastningen. Det samma gäller sjösänkningar och invallningar. Dessa anläggningar påverkar fortfarande vattenförhållandena i landskapet och skulle sannolikt ofta kunna tas bort utan negativa konsekvenser. Därmed kan olika vattenhållande strukturer, till exempel våtmarker återskapas. Det kan även bidra till ökat skydd mot översvämningar. Genom att ta bort hela eller delar av markavvattningsanläggningen möjliggörs återskapande av vattenhållande strukturer. I samband med att hela eller delar av en markavvattningsanläggning tas bort behöver bör de samfälligheter som äger anläggningarna avvecklas eller ombildas.

Att på detta sätt återskapa olika vattenhållande strukturer i landskapet där det är naturligt blött kan vara en kostnadseffektiv åtgärd som kan bidra till att minska risken både för vattenbrist, växtnäringsläckage och utlakning av metaller och försurning i områden med sura sulfatjordar. Den kan också bidra till att öka den biologiska mångfalden. Åtgärden ska ge vägledning om hur länsstyrelserna kan identifiera markavvattningsanläggningar som helt eller delvis inte längre fyller någon funktion. Den ska också ge vägledning om hur dessa anläggningar kan ändras eller bort och hur man hanterar detta juridiskt.

Vägledningen är även användbar för markägare, åtgärdssamordnare och andra aktörer som vill genomföra åtgärder för att återskapa vattenskapande strukturer i landskapet.

Genomförande

Skogsstyrelsen kan bidra med kunskap om markavvattningens betydelse för skogsbruket. Skogsstyrelsen kan utnyttja sina erfarenheter kring markavvattningsanläggningar, att de har tagit fram handböcker inom området och ansvarar för utbildningen av markavvattningssakkunniga.

Sammanhang

Åtgärden stöds av åtgärden mer vatten i landskapet.

Kontakt