5.3 Åtgärd Plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag

En väderbiten vägvisare i trä i ett torrt landskap
med gräs och buskar. Skylten står på sned med pilar åt två olika håll.

Foto: mostphotos.com

Havs- och vattenmyndigheten: Plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag

Havs- och vattenmyndigheten ska utveckla en plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag. Myndigheten ska också identifiera erforderliga styrmedel för att åtgärden ska kunna genomföras.

Myndigheten ska i planen:

  1. ta fram prioriteringsordning för avrinningsområden med existerande vattenbrist / risk för framtida vattenbrist,
  2. göra en tidplan för i vilken ordning dessa ska hanteras,

Åtgärden ska genomföras i samverkan med länsstyrelserna.

Åtgärden ska genomföras så att den bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska kunna följas och stödja den regionala vattenförsörjningsplaneringen. Åtgärden ska särskilt fokusera på områden som har eller riskerar att få vattenbrist inom de närmaste 12 åren, dvs. inom de två närmaste vattenförvaltningscyklerna. 2021-2027 samt 2028-2034.

Tillstånd för vattenuttag krävs generellt enligt 11 kap. miljöbalk (1998:808) (MB) men trots det är det vanligt att vattenverksamheter saknar tillstånd för sitt vattenuttag. Detta gäller både uttag för kommunalt dricksvatten och andra uttag.

Enligt 11 kap. 9 § MB krävs tillstånd från mark- och miljödomstolen för vattenuttag (bortledande av vatten) från yt- eller grundvatten. Vissa uttag ska enligt § 9a MB istället anmälas till tillsynsmyndigheten (se bland annat 19 § (förordning (1998:1388) om vattenverksamheter)).

I 11 kap. 11 § MB finns ett särskilt undantag från tillståndsplikten för vattenuttag till vattenförsörjning för en- och tvåfamiljsfastigheter. Vidare finns i 12 § ett generellt undantag från tillstånd och anmälan om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. I förarbetena anges att undantaget från tillstånd eller anmälan ska tolkas restriktivt.

Kravet på tillstånd för vattenuttag är likadant oavsett om det sker i en vattenförekomst med stor tillgång på vatten eller i en vattenförekomst med risk för vattenbrist.

Möjlighet att ompröva tillstånd för vattenverksamhet regleras i 24 kap. 5 § MB. Genom omprövning av ett tillstånd till vattenbortledning kan exempelvis de tillåtna mängderna minskas (se (SOU 2014:35), s. 230).

Havs- och vattenmyndigheten skriver i sin rapport (2018):

En viktig del i tillsynsmyndighetens arbete är att fortlöpande bedöma om villkoren i enskilda tillstånd är tillräckliga utifrån miljöbalkens krav (26 kap. 1 § MB). Om så inte är fallet kan en omprövning av tillståndet övervägas. Samtidigt är denna typ av ärenden mycket resurskrävande att driva så i praktiken driver länsstyrelserna knappast några omprövningar av tillstånd för vattenverksamhet. Den begränsande faktorn i sammanhanget är snarare andra resurser än legala befogenheter (s.19).

Vattenverksamhetsutredningen (SOU 2014:35) analyserade även frågan om kostnaden för tillstånd och omprövning av tillstånd för vattenverksamhet. Huvudregeln att sökande betalar övriga parters kostnader vid tillståndsprövning är enligt utredaren problematiskt. När det gäller omprövning är förhållandena annorlunda. Utredningen skriver:

Enligt 25 kap. 2 § MB ska sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet som huvudregel svara för sina egna och motpartens rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen. Sökanden svarar således även för sakägares rättegångskostnader i första instans. Detta är en skillnad i förhållande till miljöfarlig verksamhet där var och en enligt 25 kap. 1 § MB svarar för sina egna rättegångskostnader och detta gäller även sakägare, se avsnitt 3.4.9 och 4.2.9. Bestämmelsen i 25 kap. 1 § MB är även tillämplig vid omprövning avseende miljöfarlig verksamhet.48 Ett särskilt stadgande om rättegångskostnader vid omprövning avseende vattenverksamhet finns i 25 kap. 3 § MB. Enligt denna bestämmelse ska, i mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3–6 §§ MB eller enligt 7 kap. 15 § LSV, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina egna kostnader vid mark- och miljödomstolen. Vid omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader som uppkommer för sakägare. Sakägare får dock själva svara för sina rättegångskostnader vid omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11 MB av bestämmelser till skydd för fisket. Stadgandet i nämnda punkt är avsett att tillämpas om behov av omprövning uppkommer före utgången av den tioårsperiod som gäller som huvudregel i 24 kap. 5 § första stycket 1 MB. Om omprövning begärs efter tioårsperiodens utgång och endast sistnämnda punkt åberopas torde därför, i enlighet med huvudregeln, den sökande myndigheten behöva svara för sakägares rättegångskostnader och detta även om omprövningen avser bestämmelser till skydd för fisket. Detta var troligtvis inte lagstiftarens avsikt (s.258).

Sammantaget innebär detta att det är möjligt att göra omprövningar av gällande tillstånd för vattenuttag, men att detta kräver tillskott av resurser till berörda myndigheter.

Länsstyrelserna är tillsynsmyndighet för vattenverksamhet men bedriver generellt begränsad tillsyn när det gäller vattenuttag.

Under 2019 genomförde ett antal länsstyrelser en tillsynskampanj inom ramen för SMHI:s regeringsuppdrag om bättre kunskap om Sveriges vattenuttag (Länsstyrelsen Gotlands län, 2019). Tillsynskampanjens syfte var att samla in tidsserier av vattenuttagsdata och att testa metodik för datainsamling. Syftet var också att samla ihop länsstyrelsernas erfarenheter, lärdomar och förslag till vidare arbete. Medverkande länsstyrelser hade olika fokusområden (vattendrag, sjö eller bransch), vilket gav olika förutsättningar för tillsynen och en bredare utvärdering av resultaten.

De flesta verksamhetsutövare som länsstyrelserna var i kontakt med i tillsynskampanjen mätte inte sitt uttag av vatten. Sammanlagt hade länsstyrelserna kontakt med 429 verksamhetsutövare. Av svaren som kom in uppgav 65 verksamhetsutövare att de regelbundet mätte sitt vattenuttag. Sammanlagt skickades 78 tidsserier med vattenuttagsdata till SMHI. Resultaten visar att det behövs mer incitament för att få verksamhetsutövare att mäta sina vattenuttag samt att de verksamhetsutövare som faktiskt gör mätningar ofta har relativt stora uttag av vatten.

De flesta länsstyrelserna angav att de inte bedrev någon aktiv, tillsyn av vattenuttag på eget initiativ utöver tillsynskampanjen. Samtliga länsstyrelser menade att den otydliga lagstiftningen kring vattenuttag är ett problem vid tillsyn och prövning. Flera länsstyrelser bedömde också att det var svårare att bedriva tillsyn på grundvattenuttag än ytvattenuttag.

Inom projektet identifierades många olika intressenter som behöver tillgång till yt- och grundvattenresursen. Länsstyrelserna bedömde att målkonflikter kan bli vanligare i framtiden, och att det kommer att krävas ett helhetsperspektiv när olika intressen ställs mot varandra. Att beräkna vattenbalanser, för både yt- och grundvattenresurser, kommer att bli ett allt viktigare verktyg, särskilt i områden med bristande vattentillgångar och här är information om vattenuttag en viktig del.

En slutsats från tillsynskampanjen är att om länsstyrelserna ska kunna arbeta bredare och mer systematiskt med prövning och tillsyn av vattenuttag så behöver nationella vägledningar/handledningar tas fram och de behöver prioritera projekt inom Miljösamverkan Sverige med fokus på vattenuttag.

Tidsserierna som länsstyrelserna har tagit fram inom projektet har hanterats som skyddsvärd information, men projektet bedömde samtidigt att det är orimligt att all vattenuttagsdata som i framtiden samlas in i Sverige ska hanteras som skyddsvärd.

Genomförande

Åtgärden genomförs med uppgifter om statusklassning för vattenförekomsterna avseende risk för torka och vattenbrist som grund. Länsstyrelserna bistår HaV med uppgifter om tillståndspliktiga uttag som saknar tillstånd. Åtgärden är tänkt att löpa över 2 förvaltningscykler, dvs. 12 år. Detta för att kunna arbeta långsiktigt och parallellt med förvaltningsplanen.

Sammanhang

Åtgärdens genomförande stöds av åtgärden Havs- och vattenmyndigheten (tillsynsvägledning) och länsstyrelserna Plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag.

Länsstyrelserna: Plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag

Länsstyrelserna ska bistå Havs- och vattenmyndigheten i arbetet med att ta fram en plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag. Länsstyrelserna ska särskilt bistå med att identifiera tillståndspliktiga uttag som saknar tillstånd.

Åtgärden ska genomföras i samverkan med Havs- och vattenmyndigheten.

Åtgärden ska genomföras så att den bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska kunna följas.

Motivering

Tillstånd för vattenuttag krävs generellt enligt 11 kap. miljöbalk (1998:808) (MB) men trots det är det vanligt att vattenverksamheter saknar tillstånd för sitt vattenuttag. Detta gäller både uttag för kommunalt dricksvatten och andra uttag.

Enligt 11 kap. 9 § MB krävs tillstånd från mark- och miljödomstolen för vattenuttag (bortledande av vatten) från yt- eller grundvatten. Vissa uttag ska enligt § 9a MB istället anmälas till tillsynsmyndigheten (se bland annat 19 § (förordning (1998:1388) om vattenverksamheter)).

I 11 kap. 11 § MB finns ett särskilt undantag från tillståndsplikten för vattenuttag till vattenförsörjning för en- och tvåfamiljsfastigheter. Vidare finns i § 12 ett generellt undantag från tillstånd och anmälan om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. I förarbetena anges att undantaget från tillstånd eller anmälan ska tolkas restriktivt.

Kravet på tillstånd för vattenuttag är likadant oavsett om det sker i en vattenförekomst med stor tillgång på vatten eller i en vattenförekomst med risk för vattenbrist.

Genomförande

Åtgärden kan genomföras genom att länsstyrelserna samlar in information om uppgifter om tillståndspliktiga uttag som saknar tillstånd. Länsstyrelserna bör också uppmana de som saknar sådant tillstånd att söka det. När det gäller tillstånd för uttag till bevattning bör länsstyrelsen undersöka om det är lämpligt att skapa bevattningssamfällighet.

Sammanhang

Åtgärdens genomförande stöds av åtgärden Havs- och vattenmyndigheten Plan för omprövning av tillstånd för vattenuttag och Havs- och vattenmyndigheten tillsynsvägledning.

Kontakt