2. Bakgrund - Bottenhavet

Efter flera år med vattenbrist, som i vissa delar av landet behövt lösas akut, såg vattenmyndigheterna behovet av en långsiktig strategi för att samhället bättre ska kunna hantera vattenbrist och torka. Resultatet blev de fem delförvaltningsplaner som nu presenteras. Vi vill gärna ha synpunkter på det här materialet.

Vy över landskap där jorden i förgrunden är uttorkad och skapar ett krackelerat mönster. 

Foto: mostphotos.com

2.1 Bottenhavets vattendistrikt

Bottenhavets vattendistrikt har flera stora grundvattentillgångar med dricksvatten av hög kvalitet. Oftast är möjligheten till grundvattenuttag goda, men de senaste årens torka har påverkat grundvattenbildningen på vissa håll. De geologiska förutsättningarna skiljer sig mellan olika delar av distriktet. Längs älvdalarna finns grundvattentillgångarna framförallt i sand- och grusavlagringar. Det är här det största uttaget av dricksvatten sker, inte bara till bebyggelse utan även för jordbruk, industri och infrastruktur. Uttag sker även i sedimentär berggrund och i sprickakviferer i urberget. Det är inte ovanligt att uttag kombineras med, eller baseras på, konstgjord eller inducerad infiltration av ytvatten. Distriktets stora sedimentära grundvattenmagasin hittar vi främst i Dalarna. Uttaget från sprickor i urberget är volymmässigt litet, men utgör en viktig lokal tillgång.

Flera vattendrag i distriktet har ett stort samhällsekonomiskt värde och försörjer både hushåll, djurhållare och industri, samt används för bevattning och kraftproduktion.

Ytterligare information om distriktets geografi, demografi och sysselsättning framgår av kapitel 2 i förvaltningsplanen för Bottenhavets vattendistrikt. Där ger vi också en överblick och en analys av distriktets vatten.

2.2 Vattenbrist skadar både naturmiljön och samhället

Om en situation uppstår där behovet av vatten är större än tillgången kan det snabbt bli problem. I en sjö eller ett vattendrag kan det till slut påverka vattenförekomstens ekologiska status om uttaget fortsätter att vara för stort så att vattennivån sjunker. Det kan också uppstå förändringar i vattnets kemiska status vid låga vattennivåer i både yt- och grundvatten.

Grundvattenflödet kan ändra riktning vid låga grundvattennivåer. Områden som i vanliga fall har ett utflöde av grundvatten kan då i stället bli inströmningsområden där ytvatten sipprar ner i marken och fyller på grundvattnet. Det kan då ta med sig föroreningar och ge konsekvenser för grundvattnets kemi.

Men låga nivåer av grundvatten kan också leda till andra skador:

  • I kustområden eller i områden med relikt saltvatten finns det stor risk för inträngning av saltvatten när grundvattennivån sjunker.
  • Låga grundvattennivåer kan leda till sättningar i byggnader och andra konstruktioner.
  • Risken för ras och skred ökar.
  • Grundvattenberoende terrestra ekosystem kan skadas – i vissa fall permanent.
  • När utflödet av grundvatten minskar till sjöar och vattendrag intill grundvattenförekomsten kan det också ge konsekvenser för ekologisk och kemisk status i ytvattnet.

Vattenbrist kan alltså leda till skador både på naturmiljön och på samhället. En form av vattenbrist som också kan uppstå är när grund- eller ytvatten riskerar att bli så förorenat att det inte längre kan användas för dricksvattenändamål (eller annat nyttjande). Föroreningar i vattenmiljön kan uppstå på grund av mer eller mindre direkta utsläpp eller läckage till grund- och ytvatten under normala klimat- och väderförhållanden. Men det finns också en risk för att översvämningar och onormalt höga flöden svämmar över och för med sig föroreningar från exempelvis förorenade områden, vilket kan leda till att nedströms liggande grund- och ytvatten drabbas. Risken för att sådana situationer kan uppstå kommer sannolikt att öka i takt med att klimatförändringarna leder till att vi får ökad nederbörd och risk för ökade flöden under fler delar av året.

För att inte riskera skador på naturmiljön när en bristsituation uppstår kan länsstyrelsen behöva begränsa vattenuttagen. De kan då prioritera vissa vattenuttag före andra, till exempel att dricksvattenuttag ska gå före uttag till andra ändamål. Prioriteringen kan leda till att vissa verksamheter får brist på vatten. Sådana bristsituationer kan uppstå vid längre perioder av torka. Men som det har nämnts ovan kan översvämningar och höga flöden också leda till vattenbrist på grund av föroreningar. Det kan innebära att det blir aktuellt att behöva stänga möjligheten till vattenuttag vid föroreningssituationer. Det kommer då riskera att uppstå en bristsituation vid andra vattenuttag som kan leda till liknande behov av prioriteringar och begränsningar.

I praktiken används denna möjlighet sällan. Ett skäl är osäkerhet kring ersättningen för den användare som blir bortprioriterad. Se vidare avsnitt 3.2.

2.3 Hur använder vi vatten?

SCB har på uppdrag av vattenmyndigheterna studerat vattenuttagen och vattenanvändningen i Sverige och i de olika distrikten (SCB, 2019). Under år 2015 beräknade de att de totala uttagen av sötvatten var cirka 2,4 miljarder kubikmeter i Sverige. Enligt SCB:s beräkningar står industrin för den klart dominerande användningen i samtliga distrikt. I rapporten har man tagit med kylvattenanvändningen, inklusive havsvatten. Om kylvatten tas med står industrin för ungefär två tredjedelar av vattenanvändningen, men industrin dominerar vattenanvändningen även om kylvatten räknas bort (SCB, 2019).

Internationellt sett står jordbruket för den största vattenanvändningen, till exempel inom EU där jordbruket i genomsnitt använder 21 procent av allt vatten. I samtliga länder står bevattning för den största delen av jordbrukets vattenanvändning.

I Sverige använder däremot jordbruket under 5 procent av det sötvatten som används totalt och det är i södra Sverige som det uttaget är som störst. I Bottenhavets vattendistrikt är inte vattenuttag för jordbruksändamål alls lika omfattande.

I Sverige har drygt 10 procent av befolkningen enskild vattenförsörjning året runt. Det gäller både sammantaget och i distriktet. Både grävda och borrade brunnar brukar finnas i små grundvattenmagasin. Små magasin innehåller lite vatten och reagerar snabbt på både nederbörd och vattenuttag. Det innebär att hushåll med enskild vattenförsörjning är särskilt utsatta för vattenbrist. Vattenbristen kan uppstå både för att vattnet tar slut eller för att saltvatten tränger in i vattenmagasinet vid låga grundvattennivåer. Många fritidshus har också enskild vattenförsörjning.

I Förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt 2021–2027 hittar du ytterligare information om distriktets vattenanvändning.

2.4 Vattenbrist i Sverige

Åren 2016–2018 var det problem med torka och vattenbrist i flera områden i Sverige. SMHI har publicerat en rapport om Sveriges vattentillgång och analyserar där vattenbristen under perioden (Stensen, Krunegård, Rasmusson, Matti, & Hjerdt, 2019). I rapporten konstaterar de att orsaken till vattenbristen skiljde sig åt mellan åren. Även problemen och vilka områden som drabbades varierade mellan åren.

Med ett varmare klimat i Sverige väntar sig SMHI att vintrarna blir varmare och mer nederbördsrika. Samtidigt är avdunstningen relativt låg vintertid. Detta leder till mer vatten. Men högre temperaturer innebär också att avdunstningen och växternas vattenförbrukning ökar under sommarhalvåret, vilket kan ge minskad tillgång till vatten, särskilt i södra Sverige. De problem med vattenbrist som flera vattendistrikt upplevt på senare år kommer därför med största sannolikhet att återkomma. Ett framtidsscenario är därför att det blir blötare vintrar men även torrare somrar, det vill säga en större variation under året än tidigare.

För att motverka akut vattenbrist under åren 2016, 2017 och 2018 införde ett stort antal kommuner restriktioner för förbrukning av kommunalt dricksvatten. Dricksvatten kördes med tankbil från andra kommuner till Öland och andra områden. Överföringsledningar byggdes på kort tid. Kommunerna genomförde också informationskampanjer, gjorde avsteg från befintliga vattendomar och utvecklade nya eller alternativa vattentillgångar och källor. På vissa håll påbörjades även mätningar av vattennivåer. SMHI påpekar att det ger viktig kunskap och en förutsättning för att kunna övervaka sin egen vattentillgång.

2.5 Vattenbrist i Bottenhavets vattendistrikt

Ojämn tillgång på vatten i Sverige förstärks i förändrat klimat. Bottenhavets vattendistrikt har haft problem med vattenbrist under vissa år och årstider. Problemen kommer sannolikt att öka. Jämfört med andra vattendistrikt kommer Bottenhavets vattendistrikt dock inte vara det som drabbas hårdast.

Det framtida klimatet kan verka abstrakt och avlägset, men SMHI:s observationer över temperatur, nederbörd med mera visar förändringar redan nu.

För Ljusnan, som rinner från fjälltrakterna i Jämtland ut i Bottenhavet genom Gävleborgs län, visar diagram 1 årsnederbörden och avdunstningen de senaste 50 åren. De enskilda punkterna visar den årliga nederbörden och avrinningen år för år. Kurvorna visar så kallade tioårsmedelvärden. Av figuren framgår att nederbörden har ökat något de senaste 50 åren utan att avrinningen ökat nämnvärt.

Avdunstningskurvan visar skillnaden mellan nederbörd och avrinning och i den ingår även eventuellt vattenuttag. Avdunstningen ökat endast marginellt.

Tioårsmedelvärden av vattenbalans i Ljusnan

Linjediagram där linjen för nederbörd är högst, följd av linjer för avrinning och avdunstning som följs åt.

Diagram 1 visar tioårsmedelvärden av vattenbalansen i Ljusnans avrinningsområde under de senaste 50 åren. Nederbörden har ökat något medan avdunstningen och avrinningen är ungefär densamma.

Diagram 2 visar när på året nederbörden har fallit de senaste 50 åren. Det översta fältet representerar nederbörden under sommarmånaderna. Att bara det fältet ökat i storlek visar att nederbördsökningen i stort sett enbart har skett under sommarmånaderna. Eftersom avrinningen inte har ökat kan man anta att det mesta av nederbördsökningen har tagits upp och transpirerats av växterna, eller avdunstat direkt från fuktiga ytor. En viss ökning av vattenuttaget kan också ha skett, men i många fall återförs det uttagna vattnet till samma vattendrag. Se vidare avsnittet om databrist.

Tioårsmedelvärden av månadsnederbörd i Ljusnan

Diagram med formen staplad yta där stapeln överst visar en linje för helåret, följd av formen juni till augusti, följd av formen mars till maj, följd av formen december till februari, följt av september till november.

Diagram 2 visar när på året nederbörden har fallit de senaste 50 åren. Ökningen har i stort sett enbart skett under sommarmånaderna.

Tioårsmedelvärden av lufttemperatur i Ljusnan

Linjediagram där linjen går från år 1970 till 2018.

Diagram 3. Lufttemperaturen i Ljusnan har stigit sedan 1960-talet. Prickarna är årsmedelvärden år för år och kurvan visar tioårsmedelvärden.

Tioårsmedelvärden av vegetationsperiodens start och slut i norra Sverige

Ytdiagram som visar en fyrkantig form och där vegetationsperiod visas i mitten mellan andra maj och första oktober och former för Ej vegetationsperiod över och under.

Diagram 4. Växtsäsongen har inte blivit markant längre sedan 1970-talet. Fältens höjd baseras på tioårsmedelvärden.

I Bottenhavets vattendistrikt fylls grundvattenförekomsterna på nästan enbart i samband med snösmältningen i april, maj och juni. Grundvattnet rör sig i marken och sipprar sakta ut i vattendragen och i andra grundvattenberoende områden som våtmarker. Med lägre grundvattennivåer sipprar mindre grundvatten ut i sjöar och vattendrag. Detta kan leda till att flödena minskar även i vattendragen.

Tioårsmedelvärden av nederbörd inom/utom vegetationsperiod i Ljusnan

Ytdiagram där ytan för inom vegetationsperiod ligger över formen för utom vegetationsperiod. Linjen överst visar helår.

Diagram 5. Nederbörden inom vegetationsperioden har ökat något medan den inte har minskat utom vegetationsperioden. Fältens höjd baseras på tioårsmedelvärden.

Grundvatten är också en mycket viktig resurs för dricksvattenförsörjningen. Enskilt dricksvatten är nästan alltid grundvatten och ungefär 25 procent av den kommunala dricksvattenförsörjningen i landet är grundvatten. De senaste 50 årens klimatförändringar innebär att redan nu har perioden då grundvattenmagasinen fylls på minskat. Men SGU har ännu inte noterat några generella trender med minskande nivåer i grundvattnet på de platser där de gör mätningar.

2.6 Vattendistriktet i ett framtida klimat

SMHI har gjort analyser och tagit fram klimatscenarier för Sverige. Scenarierna är inte några prognoser utan beräkningar enligt vissa förutsättningar (SMHI, 2020a). Klimatscenarierna bygger på data från längre tidsperioder och över större geografiska områden än Bottenhavets vattendistrikt. Ett mål med det globala arbetet med klimatfrågor är att förhindra att scenarierna med störst negativ påverkan blir verklighet.

Enligt scenarierna förväntas vattendistriktet få ökad nederbörd men också något varmare somrar än nu. Perioder med vattenbrist förväntas ändå öka även om det är möjligt att årsmedelnederbörden ökar ytterligare. Den ökande nederbörden förväntas i så fall komma vintertid eller vår och som skyfall under andra delar av året. Extremväder förväntas bli vanligare. Som avsnitt 2.5 beskriver har nederbörden ökat något de senaste 50 åren, men ökningen har i huvudsak skett sommartid.

Flera faktorer bidrar till att klimatförändringarna förväntas leda till ökade problem med vattenbrist i vattendistriktet. Förutom minskad nederbörd under sommaren bidrar också en allt längre vegetationsperiod till vattenbrist (karta 2 och karta 3). Växterna förbrukar vatten under en längre period vilket gör att påfyllningsperioden för bland annat grundvatten förkortas. Även den direkta avdunstningen från fuktiga ytor är högre under vegetationsperioden eftersom den till stor del styrs av lufttemperaturen.

Enligt de flesta klimatscenarierna förväntas temperaturen att stiga mest vintertid vilket kan innebära att den ökade nederbördsmängden inte längre faller som snö utan som regn. Det gör att snötäcket kommer att påverkas och större områden än i dag kommer att få minskade snömängder.

Fler detaljer om vårt framtida klimat finns på SMHI:s webbplats. Kartorna här nedanför beskriver hur lång växtsäsongen varit tidigare och i dagsläget i distriktet. Dessutom presenteras hur den förväntas bli enligt två scenarier. I båda scenarierna ingår många olika förutsättningar. Den tydligaste skillnaden är att enligt RCP 8.5 förväntas den globala uppvärmningen att bli större än i scenariot RCP 4.5. Av de två kartorna med observerade värden framgår att växtsäsongen redan blivit längre i sydöstra delarna av distriktet. Med ett varmare klimat förväntas växtsäsongen att förlängas ytterligare.

Karta 1: Observerad längd på växtsäsongen 1961–1990PDF

Karta 1 visar observerade värden för växtsäsongens genomsnittliga längd under perioden 1961 – 1990, SMHI.

Karta 2: Observerad längd på växtsäsongen 1991–2013PDF

Karta 2 visar observerade värden för växtsäsongens genomsnittliga längd under perioden 1991 – 2013, SMHI.

Karta 3: Förväntad längd på växtsäsongen enligt klimatscenario RCP4.5 vid seklets slutPDF

Karta 3 visar förväntad längd på växtsäsongen i slutet av detta sekel enligt klimatscenario RCP 4.5, SMHI

Karta 4 : Förväntad längd på växtsäsongen enligt klimatscenario RCP8.5PDF

Karta 4 visar förväntad längd på växtsäsongen i slutet av detta sekel enligt klimatscenario RCP 8.5, SMHI.

2.7 Internationell utblick

I Europeiska kommissionens granskning (Europeiska kommissionen, 2019) av hur medlemsstaterna genomfört arbetet enligt (vattendirektivet) (2000/60/EG) och (översvämningsdirektivet) (2007/60/EG) redovisar kommissionen att ungefär hälften av medlemsstaterna betraktar torka som en relevant faktor i vattenförvaltningen. Kommissionen skriver att en av de viktigaste åtgärderna för att minska effekterna av torka är en förvaltningsplan för torka, men att en sådan har inte antagits för alla berörda vattendistrikt. Kommissionen sammanfattar i dokumentet de viktigaste rekommendationerna till medlemsstaterna för den tredje omgången förvaltningsplaner. Där tar de bland annat upp förvaltningsplaner för torka.

Sverige rekommenderas att överväga att utarbeta förvaltningsplaner för torka, särskilt i vattendistrikt som präglas av lokal torka. Åtta andra medlemsstater får också rekommendationer kopplade till förvaltningsplaner för torka. De är lite olika formulerade beroende på kommissionens bedömning av medlemsstatens situation. För Italien rör det sig enbart om en komplettering för ett ytterligare avrinningsområde och för Malta att på ett bättre sätt ta itu med vattenbrist och överuttag. De medlemsstater som rekommenderas att ta fram eller överväga torkaplaner för hela eller delar av landet är Bulgarien, Tyskland, Spanien, Finland, Frankrike, Ungern och Sverige. I Spaniens fall rör rekommendationen förnyade förvaltningsplaner för torka. Tre medlemsstater rapporterade inte i tid så rekommendationer riktade till dem har inte tagits med i kommissionens granskning. Det gällde Grekland, Irland och Litauen.

De länder som sedan länge upplever konkurrens om vatten och där torka och vattenbrist förekommer i princip varje år har av naturliga skäl redan gjort mer arbete och har sedan länge förvaltningsplaner för torka och vattenbrist. Cypern har exempelvis en ambitiös plan med omfattande övervakning som grund. Landet publicerade sin första torkaplan 2011 och gjorde en översyn av den 2016. Planen omfattar en stor mängd data över vatten och nederbörd i Cypern. I den uppdaterade planen har de även beräknat vattenbristindex (Water scarcity index, wei+) ända ner på avrinningsområdesnivå. De har också bedömt sårbarheten för torka och vattenbrist på social, ekonomisk och miljömässig nivå. Sårbarhetsanalysen är nedbruten på områdena dricksvattenförsörjning, bevattning och miljöfaktorer. En slutsats i Cyperns torkaplan är att landet har mycket ansträngda vattenresurser i alla hydrologiska regioner utom två.

För Sveriges del finns inte behov av att göra en lika ambitiös plan som den som Cypern gjort. Våra problem när det gäller torka och vattenbrist är inte i närheten av dem som de har. Trots det finns det god anledning för oss att också arbeta mer systematiskt med problemet.

Kontakt