/

Utmaningar i Västerhavets vattendistrikt

Västerhavets vattendistrikt påverkas av i stort sett alla vattenrelaterade utmaningar som finns i Sverige.

Utmaningar i vattendistriktet sammanfattningsvis:

  • Övergödning. Jordbruket påverkar både sjöar och hav. Övergödning leder i förlängningen till grumligt vatten, syrebrist och bottendöd, vilket i sin tur försämrar förutsättningarna för många fiskarter och andra djur.
  • Fysiska förändringar av vattenmiljöer. Exempel på dessa är dämning, markavvattning och regleringar av vattendrag. De kan skapa vandringshinder för fisk och påverka biologisk mångfald.
  • Miljögifter. Förekomsten av äldre miljögifter minskar men nya ämnen med okända effekter upptäcks kontinuerligt. Båtarnas bottenfärger påverkar i hamnområden längs kusten samtidigt som halterna av tungmetaller och vissa svårnedbrytbara ämnen är högre i Västerhavets fisk än i andra havsområden.
  • Försurning. Atmosfärisk deposition bedöms vara den största orsaken.
  • Torka och vattenbrist. Ökat vattenuttag under sommaren kan leda till saltvatteninträngning.
  • Klimatförändringar. Ökande nederbördsmängder ökar riskerna för översvämning, skred, brunifiering av vattnet, giftiga algblomningar och fler invasiva arter.

Övergödning och intensivare fiske

Övergödning som en följd av näringsbelastning från bland annat jordbruk. Den leder i förlängningen till grumligt vatten, syrebrist och bottendöd, vilket i sin tur försämrar förutsättningarna för många fiskarter och andra djur. Det ser dock olika ut i olika delar av distriktet, platser som till exempel Skaraslätten är mer påverkade än skogsområdena i Värmland.

I kustvattnen kan också övergödningens effekt förstärkas av att det numera bara finns kvar en spillra av de forna bestånden av rovfisk, främst kusttorsk. Detta beror i sin tur på att allt fiske inte sker på ett hållbart sätt. Undersökningar av fiskbestånden i Kattegatt har till exempel visat att bestånden av torsk minskat i huvudsak på grund av ett allt intensivare fiske. Den snabba tekniska utvecklingen inom yrkes- och fritidsfisket visade sig vara oförenlig med ett hållbart nyttjande av fiskresursen.

Fysiska förändringar och vandringshinder

Fysiska förändringar är exempelvis dämning, markavvattning och regleringar av vattendrag. Det finns ett stort antal dammar och andra vandringshinder i distriktet som gör att de naturliga vandringsmöjligheterna för vattendragens fiskbestånd skurits av. Det finns också stora jordbruksområden som dikats ut och där man rätat vattendragen. Utbredningen av bryggor och småbåtshamnar ökar ständigt vilket påverkar den fysiska miljön och ställer krav på att grunda områden muddras med ökad grumling som följd. Småbåtshamnarna anläggs också ofta i grunda områden där de viktiga ålgräsängarna finns och som är viktiga barnkammare för fisk.

Miljögifter

Miljögifter, för höga halter av kvicksilver och flamskyddsmedel (PBDE) är påtagligt i flera områden av distriktet. Förekomsten av äldre miljögifter minskar men nya ämnen med okända effekter upptäcks kontinuerligt. Båtarnas bottenfärger påverkar i hamnområden längs kusten och vissa svårnedbrytbara ämnen har spridits till yt- och grundvatten, till exempel perfluorerade ämnen från brandskum och impregneringsmedel. Även en del äldre industri har påverkat och påverkar i viss utsträckning fortfarande vattenkvaliteten, exempelvis textilindustri i delar av Västra Götaland och pappersmassaindustri i Värmland och Dalsland. I Boråstrakten har Viskan fått ta emot omfattande utsläpp av både tungmetaller och organiska ämnen som lagrats i bottensedimenten nedströms. Även längs Göta älv och i bruksorter i Värmland och Dalsland finns det mycket miljögifter i sjöarnas sediment eller förorenad mark som riskerar att läcka miljögifter.

Mängden motorbåtar med allt större motorer som saknar avgasrening medför också att fritidsbåtar släpper ut stora mängder föroreningar.

Försurning

Nedfall av försurande ämnen, framför allt svavelföreningar, har minskat sedan 90-talet, men för kväveoxider har minskningen varit mindre. Berggrunden har överlag dålig buffertkapacitet så den naturliga motståndskraften mot försurning är låg. Atmosfärisk deposition bedöms vara den största orsaken till försurning i genomsnitt. I distriktets nordvästra delar (Värmland och Dalsland) där andelen skogsmark är stor har dock det aktiva skogsbruket en betydande påverkan på vattenmiljön genom den försurning som skogsbruket bidrar med.

Torka och vattenbrist

Historiskt har torka och vattenbrist inte varit så stora problem i Västerhavet, men med ändrade klimatförutsättningar blir dessa problem mer aktuella. Exempelvis Bohuskusten, där den större befolkningen under sommaren orsakar ett högre vattenuttag, vilket kan leda till risk för saltvatteninträngning i vattentäkter. Samtidigt så ökar ständigt befolkningen i några av de värst utsatta områdena, exempelvis kusten. Skaraslätten är ett annat exempel där lantbruket under torra somrar behöver bevattning men där det finns få vattendrag. Flera kommuner tar vatten ur Göta Älv eller Vänern, och där är situationen förstås en annan.

Klimatförändringar

Förutom att torka och vattenbrist blir vanligare, så förväntas ökande nederbördsmängder. När varmare vintertemperaturer leder till att mer av nederbörden dessutom kommer som regn istället för som snö så ökar risken för översvämningar. Vissa områden, exempelvis Göta Älvdalen och Säveån, har hög risk för skred, vilket kan leda till att ändrade nederbördsförhållanden kan utgöra en extra risk.

Ett förändrat klimat kan även för med sig ökad brunifiering av vattnet, giftiga algblomningar och fler invasiva arter. Vänerns stränder är beroende av en lagom variation av vattenståndet för att förhindra igenväxning, något som försvåras av ändrade nederbördsmönster.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har pekat ut några av de mest tätbefolkade områdena i distriktet som särskilt känsliga för översvämning, till exempel delar av Göteborg, Kungsbacka, Halmstad och Borås. Samtliga dessa påverkas av ökande vattenflöden i vattendragen, såsom Säveån, Mölndalsån, Kungsbackaån, Viskan och Nissan. För de orter som ligger vid kusten tillkommer riskerna med stigande havsnivåer. Detta kan orsaka översvämningar av kustområden som då dränks av havsvatten. Även uppströms liggande områden kan översvämmas när vattnet från vattendragen möter de stigande havsnivåerna och hindras från att rinna ut i havet.

Karlstad, i norra delarna av distriktet, är likaså ett riskområde för översvämningar. Både höga flöden i Klarälven och hög vattennivå i Vänern utgör en risk. Enligt MSB så tillhör Karlstad de områden i Sverige som påverkas mest vid höga vattenflöden.

Spridning av invasiva arter

Ökad båttrafik, akvarieodling och klimateffekterna kan bidra till spridningen av invasiva arter. Exempelvis kan en ökad medeltemperatur i vattnet göra livsbetingelserna gynnsammare för en invasiv art, samtidigt som det befintliga ekosystemet stressas. Som så ofta kan flera miljöproblem samverka och förstärka varandras effekter. I Västerhavet finns bland annat svartmunnad smörbult, en fisk som har mycket lätt för att anpassa sig. Den trivs lika bra i Östersjöns bräckta vatten som i salta Nordsjön eller i sötvatten i sjöar och flodmynningar och sprider sig därför mycket lätt. Eftersom den dessutom äter andra fiskars rom, ses den som ett hot mot inhemska fiskar, även om effekterna inte ännu är kända.

Spridningen av signalkräfta och den utslagning av flodkräftbestånd det leder till genom spridning av kräftpest måste också bromsas. Illegala utsättningar av signalkräfta är tyvärr den vanligaste orsaken till utbrott av kräftpest. Även Vänern är utsatt för invasiva arter, bland annat på grund av båttrafiken som för med sig nya arter. Detta kan utgöra ett speciellt problem eftersom Vänern har glacialrelikter, det vill säga ett djur eller en växt som efter senaste istiden skildes från sina artfränder men ändå lyckats anpassa sig och överleva i ett förändrat klimat. De är unika och kan hotas och trängas ut av invasiva arter.

Kontakt