”Ett fruktbart samarbete” – två vattendelegater om sitt uppdrag

Varje distrikt har en vattendelegation. Det är vattenmyndighetens kansli som föreslår vilka miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som ska gälla, men sedan är det vattendelegationen som beslutar. Catherine Legrand och Otto von Arnold, som är två av ledamöterna i Södra Östersjöns vattendelegation, berättar om uppdraget och deras upplevelse av att vara vattendelegat.

Vattendelegationens ledamöter utses och får beslutsmandat av regeringen. Utöver att besluta om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplan, bestämmer även delegationen om samråd och beslutsunderlag.

- Vi läser mycket material, säger Catherine. Men att läsa och lära sig är något som ingår i mitt dagliga jobb så det blir bara lite till, tillägger hon och skrattar.

Catherine Legrand, som ursprungligen är från Frankrike, är professor i marinekologi vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Halmstad. Hon har en bakgrund som limnolog och vattnets väg från land till hav har alltid varit en röd tråd i hennes forskning. Sedan 2015 har Catherine varit vattendelegat och är nu inne på sin andra vattenförvaltningscykel.

- Det är jätteintressant att vara med i en uppföljande cykel för om man tittar tillbaka till föregående två cykler så kan vi nu börja se resultat av de åtgärder som gjorts, säger Catherine och ger ett exempel:

- Växten ålgräs har varit under stort hot sedan jag kom hit och började jobba för 20 år sedan - och nu kan jag se ålgräs på platser där jag aldrig sett dem tidigare! Det betyder att de åtgärder som görs mot exempelvis övergödning fungerar, säger hon och fortsätter:

- Så det finns signaler på lokal nivå där vi kan se att vissa åtgärder har fungerat på riktigt. Mönsteråsviken i vårt distrikt är ett annat exempel. Den har inte förvärrats de sista tio åren och det är på grund av de åtgärder som görs regelbundet.

Olika bakgrund och erfarenheter kompletterar

Förutom att det är mycket material att analysera och ta ställning till så tycker Catherine att något av det bästa med att vara delegat är att träffa människor som kompletterar varandra. Hon syftar på de andra delegaterna som alla har olika bakgrund och erfarenheter.

- Vi har olika typer av glasögon på oss när vi tittar på vattenfrågor. Det är många områden där jag har lärt mig en hel del och det är något som jag önskar även andra - att ha möjlighet att dela så mycket kunskap med varandra.

Catherine säger att det är på vattenmyndighetens kansli som kärnkunskapen och expertisen finns medan vattendelegationens roll är mer övergripande och analyserande. Tillsammans diskuterar de komplexa frågor och vattendelegationen sätter inriktningen för kansliets arbete.

Ett bredare perspektiv på vatten

Otto von Arnold har uppnått pensionsålder men har ändå en hel del uppdrag utöver att vara vattendelegat, bland annat är han ordförande vid Tullstorpsåns ekonomiska förening. 2007–2013 satt han med i riksdagen, i miljö- och jordbruksutskottet men också i civilutskottet. Det var under samma tid som EU:s vattendirektiv skulle implementeras.

Otto säger att som vattendelegat behöver man se på vatten ur ett bredare perspektiv.

- Vi har en struktur i Sverige där vi är ganska stuprörsorienterade. Våra olika myndigheter tycker och tänker om sitt, medan vattendelegationens uppdrag är brett. Vi ska ju ha en helhetssyn på hur vattenfrågor ska tillämpas hos olika myndigheter – och att få det att samspela, det är inte så himla lätt!

Samtidigt som vattendelegater ska tänka brett så får man inte glömma bort sin bakgrund, menar Otto. I sitt uppdrag har han själv haft nytta av tidigare erfarenheter.

- Vatten är en förutsättning för liv. Vad händer om vi inte får rent vatten? Jag har ju ett förflutet som lantbrukare och 2018 när torkan kom så tappade vi väldigt mycket skörd. Så jag vet att vattenhushållning är något som är väldigt viktigt, säger Otto och tillägger:

- Jag tycker att den lagstiftning som EU har gett oss är väldigt bra, den har rätt intentioner.

Ser viljan till hållbar vattenanvändning

Både Otto och Catherine är överens om att det finns en medvetenhet och stark vilja bland företagare att använda vatten mer hållbart.

- Jag ser stora företag som börjar ta in experter och samarbetar med ingenjörer och forskare för att tänka på sin vattenanvändning inom industrin och på fabriksplatsen. Där finns en medvetenhet om att återanvända sitt vatten och att till exempel inte belasta avloppsreningsverk så mycket, säger Catherine och fortsätter:

- Att vi måste tänka på hur vi använder vattnet är nog alla medvetna om, men vi måste också prata med varandra. Som vattendelegat är det min roll att se till att myndigheter pratar med varandra.

Samtidigt ser Otto att det kan vara problematiskt för företag att ställa om.

- Slutanvändarna, som till exempel markägare, fabriksägare eller ägare av olika egendomar, är de som påverkas av olika myndighetsdirektiv. De har ju i själva processen inte så mycket att säga till om. Det är viktigt att som delegat kunna föra in deras perspektiv också, säger Otto.

Framtidens utmaningar

Hur ser då Otto och Catherine på framtiden för vatten i Södra Östersjöns distrikt och vilka utmaningar står vattenförvaltningsarbetet inför?

- I Sverige har vi alltid tänkt att det finns tillräckligt med vatten men jag insåg direkt när jag kom till Sverige att det är mycket vattenspill överallt, säger Catherine. Vattnet tas inte tillvara eftersom många inte förstår hur värdefullt det är. I framtiden kommer det kosta miljarder för rent vatten, siar hon och fortsätter:

- Kommer vi att ha tillräckligt med vatten? Antagligen, men har vi tillräckligt med rent vatten? Antagligen inte. Så grundvatten tror jag blir den största frågan i framtiden, hur man behåller det och säkerställer att det inte förorenas.

Otto ser att samarbetet mellan olika aktörer måste bli bättre.

- En utmaning är att få en samsyn mellan vattenmyndigheter, länsstyrelser och kommuner. Kommunerna har ibland inte tillräckligt starka incitament att göra någonting åt det här. De får inget betalt utan bara anvisat att ”det här ska göras” så då kommer det såklart långt ner på listan.

Otto menar att det därmed ställer till det för de privata aktörer som är redo att göra åtgärder för bättre vatten.

- Det kräver politiska prioriteringar och så länge det går att slippa göra jobbet så låter man bli eftersom det ju är rätt stora investeringar som behövs göras, säger Otto. Så att hitta en samverkan mellan det privata och det offentliga är ju teoretiskt möjligt men inte alltid helt enkelt.

Ett fruktbart samarbete

Catherine beskriver samarbetet med vattenmyndighetens kansli som ”fruktbart” och Otto lyfter de givande samtal man har tillsammans:

- Där är en lyhördhet och väldig kunskap hos tjänstemännen. Det är faktiskt en fröjd att diskutera med dem eftersom vi har en bra dialog och för att vi får gehör för våra tankar och idéer.

Katrin Herrlin Sjöberg jobbar som samordnare på kansliet på Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt. Hon framhåller hur värdefull vattendelegationen är för henne och hennes kollegor.

- Vi får mycket bra input. Det är bra personer att prata med. Så fort man behöver en diskussion kring något så finns de där.

Katrin berättar att de fem vattendelegationerna i Sverige fyller ett viktigt utrymme när det gäller stöd i vattenförvaltningsarbetet. Inom den naturvetenskapliga sidan av vattenförvaltningen, som exempelvis kartläggning och analys, påverkan, statusklassificering och riskbedömning, är det idag enklare att ta fram vägledningar och föreskrifter. Men när det kommer till den samhällsekonomiska sidan av vattenförvaltningen som handlar om åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer, avvägningar och undantag, så finns det väldigt lite vägledning att tillgå.

- Det är svårt även på EU-nivå, det finns få arbetsgrupper inom området och även i Sverige är våra vägledande myndigheter tyngre på den naturvetenskapliga delen. Men vi behöver ju jobba med dessa delar och ta beslut ändå. Där är våra vattendelegationer väldigt viktiga bollplank. Vi tar fram strategier och sätt att jobba på, lägger fram dessa på delegationsmötena, får feedback och jobbar om efter det, säger Katrin och fortsätter:

Det är fem olika delegationer med olika perspektiv, många olika kompetenser och erfarenheter. De är regeringens utsedda så de har ju mandatet att vara regeringens representant i de här frågorna. Det är jättebra att kunna föra diskussioner med dem om hur vi ska bedöma och jobba med de här svårare samhällsekonomiska frågorna. Det är ovärderligt skulle jag säga!