/

Publiceringsdatum:

Där vattnet blir till vann – samverkansbesök i Norge

Ett femtontal personer står uppställda i en granskog med en restaurerad bäck till vänster.

Gunnar Fordal, Marianne Råbakk, Bendik Halgunset, Jonathan Myhren, Joakim Kruse, Anders Olofsson, Björn Borge, Martin Jacobsson, Iver Tanem, Maria Elfving, Ann-Kristin Eriksson, Anna Löfholm, Ole Storflor, Ina Storrønning på studiebesök vid norsk bäck. Foto: Jan Henrik Dahl

I höstas tog Bottenhavets vattendistrikt och Trøndelags vannregion i Norge fram en gemensam samverkansstrategi med tillhörande plan. Nu har de bägge parterna haft sitt första uppföljningsmöte. På agendan stod bland annat studiebesök till restaurerade vattendrag på den norska sidan.

Eftersom många svenska vattendrag rinner upp på den norska sidan riksgränsen – och vice versa i vissa fall – har de bägge länderna ett gemensamt intresse i hur gränsvattnen förvaltas. Det som sker i ena landets vatten kan bokstavligen spilla över i det andra landets.

Bottenhavets vattendistrikt delar en lång gräns med Trøndelags vannregion. I början av maj samlades en norsk och en svensk delegation i Storlien för att lära känna varann, låta sig inspireras av goda exempel och inte minst sätta formen för den samverkan som slås fast i en ny strategi. Från svensk sida deltog dels personal från länsstyrelsen i Jämtland, dels vattenvårdsdirektör Joakim Kruse och vattensamordnare Maria Elfving från vattenmyndigheten Bottenhavets kansli.

Måste synkronisera sig

– Vi informerade varandra om hur vatten förvaltas i respektive land, hur vi implementerar vattendirektivet. Förvaltningsmodellerna ser olika ut, hur vi är organiserade och hur vi prioriterar. Det kan också vara skillnad i hur vi jobbar med övervakning och gör bedömning av miljökvalitetsnormer, det som i Norge kallas miljömål. Där måste vi synkronisera oss så vi pratar om samma sak, berättar Maria Elfving.

En mindre bäck rinner under en väg mot en större älv. I bäcken finns en fisktrappa.

Mindre vattendrag som försetts med fisktrappa. Foto: Maria Elfving

Norge och Sverige har också identifierat prioriterade områden på ömse sidor gränsen, till exempel det gamla gruvområdet i Joma på norska sidan. Joma ligger vid ett av biflödena till Ångermanälven och det finns planer på att återuppta gruvverksamheten. Skulle det i så fall innebära en risk för spridning av miljögifter över gränsen?

Dag två av uppföljningsmötet bar det av västerut per buss, mot Trondheim. Längs vägen visade norrmännen upp utförda åtgärder i vattenmiljöer, till exempel fisktrappor.

– Intressanta och inspirerande fältbesök som inte bara lyfte själva utförandet utan även processerna bakom och finansieringen. Och det handlar ju inte bara om att bygga, någon måste även ansvara för underhållet efteråt, säger Maria Elfving.

Ilabekken i Trondheim lång tidigare under kulvertar och var dessutom recipient för avloppsvatten. Nu är bäcken sanerad, restaurerad och frilagd. Foto: Maria Elfving

Även i Trondheim var det inlagt studiebesök i programmet: dels en stadsvandring i den tusen år gamla staden, dels till Ilabekken. Ilabekken var i hundra år kulverterad men i samband med vägbyggen togs den fram i ljuset igen och restaurerades till en blågrön korridor genom bebyggelsen.

Sveriges tur nästa gång

Dag tre bar det av hemåt igen för de svenska mötesdeltagarna. Tanken är fortsättningsvis att följa upp aktiviteterna i samverkansplanen två gånger per år. I höst är det alltså Bottenhavets vattendistrikts tur att bjuda igen.

– Det är viktigt att träffas och byta erfarenhet, att tänka utanför sin egen modell som sätter ramarna. Förhoppningsvis kan vi inspirera norrmännen också, bland annat vill de veta mer om nationella planen för miljöprövning av vattenkraft och om våra vattenråd och vattenorganisationer, säger Maria Elfving.

Kontakt