/

Frågor och svar

På denna sida samlar vi frågor och svar om vårt arbete under olika temarubriker.

Miljökvalitetsnormer för vatten

För att miljökvalitetsnormerna för varje vattenförekomst ska kunna följas krävs att både verksamhetsutövare och myndigheter utgår från tillståndet i vattenmiljön som helhet när nya eller förändrade verksamheter planeras. Det är inte bara enskilda utsläppsmängder eller enstaka störningar som ska bedömas, utan hur de tillsammans med övrig påverkan bidrar till hur vattenmiljön mår.

Miljökvalitetsnormerna är miniminivån – sämre än så får det inte bli, bara bättre! Systemet med miljökvalitetsnormer har bidragit till ökade krav på bra underlag i ärenden som olika myndigheter ska fatta beslut om. Det i sin tur ökar både kunskapen och medvetenheten om vikten av att värna kvaliteten på våra vatten.

Allt hänger ihop. De direktiv och mål som preciseras i miljökvalitetsnormerna genomförs med hjälp av åtgärdsprogram, fysisk planering, tillståndsprövningar, tillsyn, vägledning, kunskapsspridning, ideella insatser. Det är med helhetssyn och gemensamma krafter som Sveriges vatten kan lämnas över i gott skick till kommande generationer.

Om miljökvalitetsnormerna inte följs inom utsatt tid kan varken myndigheter, kommuner eller verksamhetsutövare straffas med någon form av sanktioner. Istället får vattendelegationerna besluta om nya strängare åtgärder i nästa åtgärdsprogram så att normerna följs i nästa förvaltningscykel. Sveriges regering får däremot svara inför EU om hur vattendirektivet är infört och hur det efterlevs. Konsekvenserna kan bli att EU ställer hårdare krav på Sverige om det svenska genomförandet inte bedöms leva upp till kraven som finns i vattendirektivet. EU-domstolen kan också döma Sverige till böter.

Det är när miljökvalitetsnormerna har omvandlats till krav eller regler från en myndighet eller kommun som de blir direkt styrande för verksamhetsutövare och enskilda.

Myndigheter och kommuner kan använda sig av miljökvalitetsnormerna för att ställa de krav som behövs för att förbättra vattenmiljön.

Vid en enskild miljöprövning kan det komma fram ny kunskap som visar att miljökvalitetsnormen för vatten som berörs av prövningen har beslutats på felaktiga grunder. Prövningsmyndigheten kan då begära ett yttrande från vattenmyndigheten
i distriktet och redovisa skillnaden mellan nuvarande status och den status som legat till grund för miljökvalitetsnormen. Det innebär att det i samband med prövningen
finns utrymme för vattenmyndigheten att justera felaktigheter och ompröva normsättningen.

HaV och SGU ska vägleda övriga myndigheter och kommuner om hur miljökvalitetsnormer kan och ska tillämpas.

Statliga och kommunala tillsynsmyndigheter ger råd och bedriver tillsyn över verksamhetsutövare och enskilda, medan prövningsmyndigheter, till exempel
länsstyrelser, kommuner, domstolar och miljöprövningsdelegationer, tillämpar miljökvalitetsnormer i prövningsärenden.

Kommunerna ansvarar också för att miljökvalitetsnormer följs i den
kommunala planeringen.

Det får hanteras i samband med enskilda prövningar. Verksamhetsutövaren kan redovisa nya underlag (ny kunskap) som styrker att normen är satt på felaktiga grunder. Prövningsmyndigheten begär då yttrande från vattenmyndigheten som överväger omprövning av normen.

Det ursprungliga målet för vattenförvaltningsarbetet var att alla vatten skulle nå god status till 2015. Men många vatten är kraftigt påverkade av mänsklig verksamhet och når fortfarande inte den kvalitetsnivån, även om de stränga kraven drivit teknikutvecklingen framåt.

För vatten som inte uppnår god status har vattendelegationerna i många fall beslutat om en tidsfrist till 2027. I dessa fall har vattenmyndigheterna bedömt att det är tekniskt omöjligt eller orimligt dyrt att genomföra åtgärder för att förbättra kvaliteten tidigare än så. I vissa fall har alla nödvändiga åtgärder redan genomförts, men det tar tid för ekosystemet att återhämta sig till god vattenstatus.

Undantagen innebär inte att det går att avstå ifrån eller vänta med insatser

Undantag i form av mindre strängt krav är ett ställningstagande till en sänkt ambitionsnivå, att god status inte kommer att kunna uppnås. Då krävs ett mer detaljerat beslutsunderlag än för tidsfrister. Mindre strängt krav tillämpas bland annat för kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar, PBDE) som är vitt spridda i miljön och mycket svåra att åtgärda. För att besluta om mindre stränga krav ska det vara känt vilken eller vilka påverkanskällor som orsakar problemen och hur bördan av miljöpåverkan är fördelad mellan källorna. Åtgärdsansvaret ska också vara klarlagt, åtminstone övergripande.

Dessutom behöver åtgärdsbehovet vara definierat och det ska finnas ett konkret underlag för att bedöma de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att genomföra åtgärderna utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Undantagen innebär inte att det går att avstå från eller vänta med insatser. Det som kan göras ska göras för att förbättra vattenkvaliteten. Det kan ta lång tid för ekosystemen att återhämta sig. Även om förbättringar görs nu kan resultatet dröja.

Det finns ytterligare två situationer då myndigheterna kan tillåta att vattnet inte når god status. Nya samhällsnyttiga verksamheter kan få tillstånd att försämra vattnets miljökvalitet, men bara om särskilda kriterier är uppfyllda och åtgärder vidtas för att minimera försämringen. Dessutom kan en försämring tillåtas om den är tillfällig och vattnet återgår till den kvalitet som var före försämringen utan att restaureringsåtgärder behöver vidtas. Då behövs inte något beslut om undantag. En tillfällig försämring kan vara ett planerat byggnads- eller underhållsarbete eller en exceptionell händelse, till exempel översvämning eller jordskred.

Beslut om miljökvalitetsnormer för vatten fastställs i föreskrift. Av 17 § förordningen om vattendelegationer (2017:872) framgår att vattenmyndighetens beslut enligt vattenförvaltningsförordningen inte får överklagas. Därför är det viktigt att vattenmyndigheterna får in nödvändiga synpunkter och underlag redan under samrådstiden.

Det går dock att ifrågasätta en fastställd norm. Den som kan ifrågasätta en norm är prövningsmyndigheten, exempelvis en domstol, om det framkommer ny kunskap som har betydelse för normsättningen.

Det anses inte tillräckligt att vattenmyndigheten haft ett annat underlag vid tiden för beslut om norm än det underlag som framkommer i en prövning. Felaktigheten behöver också ha betydelse för prövningsmyndighetens möjlighet att besluta om rimliga och ändamålsenliga miljövillkor för en verksamhet eller åtgärd. Domstol eller prövningsmyndighet ska då begära ett yttrande från vattenmyndigheten om det finns skäl att ändra miljökvalitetsnormen.

Den svenska juridiska konstruktionen för miljökvalitetsnormerna innebär att normerna inte har någon direkt styrning för en verksamhetsutövare eller för den enskilde utan de har en indirekt effekt. Vattenmyndigheterna har ingen befogenhet att rikta sanktioner mot myndigheter, kommuner, en verksamhetsutövare eller den enskilde om miljökvalitetsnormen inte uppnås till 2027 i vattenförekomster med tidsfrist till 2027.

Det kan dock få konsekvenser för en verksamhetsutövare eller enskild om en myndighet eller kommun beslutat om ett villkor i ett tillstånd som syftar till att en miljökvalitetsnorm ska kunna följas, men att det villkoret inte efterlevs. Då är det den myndighet eller kommun som bedriver tillsyn som kan införa sanktionsåtgärd.

Åtgärdsprogrammet för vatten som riktar sig till myndigheter och kommuner kan ha en vägledande funktion vid utformningen av rimliga och ändamålsenliga villkor i den enskilda myndighetsutövningen. Den svenska förvaltningsmodellen bygger på ett förtroende om att myndigheter och kommuner gör det som de är skyldiga att göra enligt lag. Om miljökvalitetsnormerna inte uppnås inom fastställd tid kan vattenmyndigheterna inte rikta några sanktionsåtgärder mot myndigheter och kommuner.

Vattenmyndigheterna får istället besluta om nya åtgärder i kommande vattenförvaltningscykel för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten i nästa åtgärdsprogram. Ytterst kommer Sverige behöva stå till svars inför EU-kommissionen avseende införandet och efterlevnaden av vattendirektivet. EU har då möjlighet att rikta sanktionsåtgärder mot Sverige om det svenska genomförandet inte bedöms vara tillräckligt för att leva upp till kraven i ramdirektivet för vatten.

Det är Regeringskansliet, Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Naturvårdsverket som deltar i EU-gemensamma möten för vattendirektörer, strategiska koordineringsgruppen och arbetsgrupper där erfarenhetsutbyten och jämförelser mellan medlemsländernas tas upp. I första hand rekommenderas därför att söka mer utförlig information från HaV och SGU.

Nej, varje vattenförekomst har ett eget värde. Principen är att man inte får försämra någon vattenförekomst, även om andra vattenförekomster förbättras betydligt mer. Definitionen är att man inte försämra så att en kvalitetsfaktor försämras. Men det finns vissa undantag. Du kan läsa mer om i vår skrift "Verktyg för bättre vatten" som du hittar under publikationer.

Nej, reglerna kommer från EU och dessa har förts in i svensk lagstiftning, som vattenmyndigheterna följer. Det är Sveriges geologiska undersökning och Havs- och vattenmyndigheten som vägleder vattenmyndigheternas arbete. Uppdraget innebär att följa de föreskrifter och vägledningar som finns tillgängliga.

Vattenmyndigheterna och vattenkraften

Den nationella plan för omprövning av vattenkraften (NAP) anger en nationell helhetssyn för att vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel ska förses med moderna miljövillkor. Läs mer på Havs- och vattenmyndighetens webbplats: Frågor och svar om den nationella planen - Nationell plan för omprövning av vattenkraft - Vattenkraft och arbete i vatten - Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se) Länk till annan webbplats.

Vi ställer miljökrav för vattnet i form av miljökvalitetsnormer. När vi tittar på vilka ekologiska förbättringar som behövs tar vi hänsyn till olika samhällsintressen.

Normerna utgör en viktig grundförutsättning för den nationella prövningsplanen och beskriver den miljökvalitet som ska uppnås vid en viss tidpunkt. Normerna är som huvudregel bindande att följa för myndigheter, kommuner och verksamhetsutövare i enskilda prövningar.

Enligt miljöbalken ska vattenkraften ha moderna miljövillkor. Den nya lagstiftningen ger vattenmyndigheterna en utökad möjlighet att ta hänsyn till vattenkraften som en samhällsviktig verksamhet. Om till exempel Sveriges elsystem riskerar att skadas har vi möjlighet att sänka miljökraven där det är motiverat, dock alltid utifrån regelverket.

KMV och undantag ska tillämpas när alla villkor är uppfyllda. Trots KMV och undantag kommer en miljöanpassning av verksamheten att krävas så långt som det är rimligt, enligt domstolens beslut.

Åtgärder, åtgärdsprogram och kostnadsberäkningar

Nej, det är bara texten i åtgärdsrutan som är juridiskt bindande.

De fysiska åtgärdsförslagen i VISS (Vatteninformationssystem Sverige) är bara förslag. Miljökvalitetsnormerna kan lika gärna uppnås på andra sätt. Men själva miljökvalitetsnormen och åtgärderna i åtgärdsprogrammet är juridiskt bindande.

I åtgärdsprogrammet finns de så kallade styrmedelsåtgärderna. Åtgärdsprogrammets första kapitel förklarar hur de hänger ihop med de fysiska åtgärderna som finns föreslagna i Vatteninformationssystem Sverige (VISS)

Ja. Vi redovisar kostnaderna i åtgärdsprogrammet kapitel 3, Åtgärdsprogrammets konsekvenser.

Markägare kan få bidrag för åtgärdsprogrammets alla övergödningsåtgärder kopplade till jordbruket. Ersättning sker via landsbygdsprogrammet eller LOVA (bidrag till lokala vattenvårdsprojekt). Det är kommuner, ideella sammanslutningar eller en kombination av dessa som kan söka LOVA-bidrag.

Landsbygdsprogrammet Länk till annan webbplats.

LOVA, bidrag till lokala åtgärder för bättre havs- och vattenmiljö. Länk till annan webbplats.

Kostnadsanalyserna ska uppskatta hur mycket åtgärderna i åtgärdsprogrammet kan kosta att genomföra för Sverige som helhet. Vi inkluderar inte avvägningar av andra intressen eftersom miljökvalitetsnormerna ska följas enligt lagkrav.

Tanken är att den dialogen ska ske i nästa steg, när myndigheterna prövar tillståndsärenden eller när kommunen till exempel planlägger ett nytt bostadsområde. Men vi kan ha föreslagit olämpliga åtgärder, till exempel strukturkalkning av jordbruksmark i ett område som kanske inte alls lämpar sig för det. Vi går nu igenom synpunkter från vårt samråd som avslutades 30 april. Det är först i december som det slutliga åtgärdsprogrammet beslutas.

Ja och nej. Vi försöker besvara den frågan i förvaltningsplanens tredje kapitel, men det är inte helt enkelt eftersom bedömningsgrunderna har ändrats sedan starten. Det har till exempel tillkommit ämnen och vi upptäcker mer nu än vi gjorde förr, på grund av bättre mätmetoder och mer riktad övervakning. I förvaltningsplanen beskrivs förändringar som hur många vattenförekomster som kunnat klassas till en viss status vid olika tillfällen.

Övriga frågor om vattenmyndigheternas arbete

Vattenförvaltningsarbetet sker parallellt i alla medlemsländer och Europeiska kommissionen granskar regelbundet alla ländernas genomförande. De sammanställer alla brister och skickar till regeringen i respektive land. Sverige fick en skrivelse strax före årsskiftet 20/21 där de pekar på brister när det gäller vattenbrist och vattenuttag. Sverige är inte bäst i klassen.

Det är Regeringskansliet, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Naturvårdsverket som deltar i EU-gemensamma möten för vattendirektörer, strategiska koordineringsgruppen och arbetsgrupper där erfarenhetsutbyten och jämförelser mellan medlemsländernas tas upp. Vattenmyndigheterna ansvarar inte för att inventera vad som händer i andra länder.

Det framgår av vattendirektivet att varje förvaltningsperiod ska vara sex år. Det betyder att vi minst vart sjätte år ska se över och uppdatera förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer.

Vi alla - myndigheter, kommuner och vattenorganisationer - har ett gemensamt ansvar att förbättra dataunderlaget för våra vatten. Kommuner kan bidra både på eget initiativ och i andra sammanhang, till exempel via samordnad recipientkontroll.
Statlig finansiering kan till viss del finnas via LOVA, LONA och andra stöd.

Om våra samråd

Samråd innebär att berörda och intresserade får en chans att granska och tycka till om förslag från myndigheter. Vattenmyndigheterna ska enligt lag hålla samråd inför beslut om förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Alla berörda får då lämna sina synpunkter på förslagen.

Ett samråd om vattenförvaltning pågår vanligtvis i sex månader. Under den perioden har vi samrådsmöten. De går ut på att informera om förslagen så att du som berörs kan hitta det som är viktigast för dig i det omfattande materialet. På så vis hoppas vi få många kloka synpunkter och förbättringsförslag. De slutliga förvaltningsplanerna, åtgärdsprogrammen och miljökvalitetsnormerna blir därmed väl förankrade och bättre underbyggda.

Vi förstår att det är kort om tid men vi kan tyvärr inte lämna anstånd. Tiden behövs till att sammanställa och hantera de synpunkter som kommit in inför kommande beslut.

Samrådstid för vissa vatten med vattenkraft

Huvuddelen av de vattenförekomster som påverkas av vattenkraft omprövas efter 2024 enligt Nationell plan för omprövning av vattenkraft (NAP).

Miljökvalitetsnormerna för dessa kommer vattenmyndigheterna att se över senare, men i god tid innan respektive prövningstillfälle.

Kontakt