Om miljökvalitetsnormer för vatten

Vad är skillnaden mellan en statusklassificering och miljökvalitetsnormen? Vad används miljökvalitetsnormen till? Och ger de någon effekt?

Vad är en miljökvalitetsnorm?

Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet vid en viss tidpunkt.

Statusklassificeringen beskriver den befintliga vattenkvaliteten i en vattenförekomst medan miljökvalitetsnormen beskriver den vattenkvalitet som ska uppnås och vid vilken tidpunkt det ska vara gjort. Dessutom är miljökvalitetsnormen miniminivån. Det får inte bli sämre, men gärna bättre!

Normen anger hur miljön bör vara för att ekologiska och kemiska funktioner i vattenmiljön ska uppnås. Skillnaden mellan status och miljökvalitetsnormen definierar det åtgärdsbehov som finns och ger underlaget till vattenförvaltningens åtgärdsprogram.

Schematisk bild över hur statusklassning, åtgärdsbehov och miljökvalitetsnormer hänger ihop
Illustration: Sylvia Kinberg

Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå normen god status eller potential till år 2015 och att statusen inte får försämras. Om status är sämre än god 2015 kan årtalet för när normen ska uppnås flyttas fram med ett så kallat undantag. Därutöver kan det förekomma särskilda krav i vissa typer av skyddade områden.

Miljökvalitetsnormer är rättsligt styrande för myndigheter och kommuner i olika sammanhang. Det kan användas för att nå Sveriges miljökvalitetsmål, åtgärdsprogrammet för havsmiljön samt Sveriges internationella åtaganden för Östersjön och Västerhavet.

Miljökvalitetsnormerna beslutas av vattendelegationen i respektive vattendistrikt.

Fastställande av miljökvalitetsnormer

Statusklassningen och hur miljökvalitetsnormer ska fastställas regleras i 3 och 4 kapitlet i förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön samt i Sveriges geologiska undersöknings föreskrift SGU-FS 2013:2 om miljökvalitetsnormer och statusklassning för grundvatten och Havs och Vattenmyndighetens HVMFS 2013:19 föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.

Miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogrammet

Åtgärdsprogrammet riktar sig till myndigheter och kommuner och pekar på vad de behöver göra de kommande sex åren för att se till att miljökvalitetsnormerna följs. Det handlar om administrativa åtgärder som myndigheterna och kommunerna vidtar inom ramen för sina ansvarsområden, till exempel nya föreskrifter, vägledning, förstärkt tillsyn eller rådgivning.

Åtgärdsprogrammet kompletterar på så sätt de traditionella rättsliga instrumenten för tillämpning av miljökvalitetsnormer, som tillståndsprövning, tillsyn och fysisk planering. Myndigheter och kommuner som bedriver tillsyn eller prövar verksamheter enligt miljöbalken, eller planerar enligt plan- och bygglagen, behöver i sin tur ställa krav på verksamhetsutövare och andra aktörer att göra nödvändiga förbättringar. Det kan handla om att anlägga våtmarker, bygga  fiskvägar eller minska utsläpp från exempelvis dagvatten eller enskilda avlopp. Genom den samlade effekten, av att åtgärdsprogrammet genomförs och att miljökvalitetsnormer tillämpas i enskilda fall, kan normerna följas.

Ger miljökvalitetsnormerna någon effekt?

Över hela landet genomförs varje år ett stort antal vattenförbättrande åtgärder. Det är allt från omfattande fleråriga projekt som Mälaren – en sjö för miljoner med hundratals involverade aktörer, till fastighetsägaren som anlägger nytt miljögodkänt enskilt avlopp. Tillsammans bidrar de till bättre vattenkvalitet.

För att miljökvalitetsnormerna för varje vattenförekomst ska kunna följas krävs att både verksamhetsutövare och myndigheter utgår från tillståndet i vattenmiljön som helhet när nya eller förändrade verksamheter planeras. Det är inte de enskilda utsläppsmängderna eller enstaka störningarna som ska bedömas, utan hur de tillsammans med övrig påverkan bidrar till hur
vattenmiljön mår.

För att veta om de vattenbaserade åtgärderna och miljökvalitetsnormerna ger någon effekt sker övervakning. Vattenmyndigheterna bedriver ingen egen övervakning utan är beroende av den övervakning som andra aktörer utför.