Sammanfattning av konsekvenser av åtgärdsprogrammet

Uppskattade kostnader och måluppfyllelse

De kostnader som redovisas per miljöproblem i föregående kapitel summeras i tabell 48.

Tabell 48. Skattad effekt och årlig totalkostnad för åtgärder inom Södra Östersjöns vattendistrikt.

*Med enheten kgP/år avses totalfosfor. 
**Den skattade måluppfyllelsen för åtgärder mot övergödning är beräknad på åtgärdernas totala effekt som andel av det summerade betinget för fosfor i vattendistriktet.
***Totalsumman för vattendistriktet utgörs till betydande del av tillsynskostnader kopplade till enskilda avlopp samt genom upprättande och översyn av vattenskyddsområden för vattentäkter. Uppskattningsvis utgör dessa kostnader ca 28-36 % av de totala kostnaderna per år.

De total årliga kostnaderna för de åtgärder som Vattenmyndigheten har konsekvensanalyserat uppgår till ca 726 - 1 280 miljoner kronor per år. Summan är osäker och bör bedömas utifrån de delsummor som redovisas för respektive miljöproblem. Bland annat är den höga kostnaden för sanering och efterbehandling av mark mycket osäker och omfattar i sin nuvarande form hela den årliga kostnaden för det befintliga efterbehandlings- och saneringprogrammet EBH i vattendistriktet.

Fördelningseffekter

Grundläggande och kompletterande åtgärder

Syftet med ett åtgärdsprogram är att säkerställa att fastställda miljökvalitetsnormer uppnås. Åtgärder i åtgärdsprogrammet delas in i grundläggande eller kompletterande åtgärder. De grundläggande åtgärderna är minikrav som ska uppfyllas enligt ramdirektivet för vatten (artikel 11). I de allra flesta fall handlar det om tillämpning av den redan befintliga miljölagstiftningen. Grundläggande åtgärder innefattar även åtgärder till följd av andra direktiv. Med kompletterade avses åtgärder som behövs utöver de grundläggande för att säkerställa att miljökvalitetsnormerna uppnås. Endast kostnader för kompletterande åtgärder kan vara grund till om en vattenförekomst får undantag av ekonomiska skäl.

De grundläggande åtgärderna är alltså delvis åtgärder som redan ska finnas på plats och kompletterande åtgärder ska alltså sammanfatta det som krävs utöver detta. Vattenmyndigheterna har i åtgärdsprogrammet sett behov av utformningen av både grundläggande och kompletterande åtgärder för normuppfyllelse. En kategorisering av grundläggande och kompletterande åtgärder återfinns i förvaltningsplanen Åtgärder för bättre vatten. Enligt vattenmyndighetens bedömning hör de flesta åtgärder och därtill uppskattade kostnader som redovisas i konsekvensanalysen till kategorin grundläggande åtgärder. De åtgärder som bedömts vara kompletterande hör huvudsakligen till så kallade övriga eller övergripande åtgärder och redovisas i de flesta fall under administrativa kostnader i konsekvensanalysen. Detta innebär att även om kostnaderna som uppskattats för konsekvensanalyserade åtgärder är mycket stora så kan undantag (i form av tidsfrist eller sänkt krav i enskilda vattenförekomster) inte motiveras på grund av ekonomisk orimlighet med hänvisning till kostnader enligt ovan. Detta gäller till exempel för tillsyn av enskilda avlopp (samt i många fall de faktiska åtgärderna i enskilda avlopp), omprövning av verksamheter enligt 9 och 11 kap. miljöbalken, många åtgärder mot fysiska förändringar, åtgärder mot föroreningsskadade mark- och vattenområden, skydd av dricksvattentäkter med flera åtgärder. Vattenmyndigheten har ännu inte kunnat beskriva en detaljerad fördelning av kostnader mellan grundläggande och kompletterande åtgärder vilket delvis beror på svårigheterna att dela in möjliga faktiska åtgärdsinsatser i respektive kategori.

Kostnader för jordbrukssektorn

Kostnaderna för föreslagna fysiska åtgärder mot diffust läckage av näringsämnen från jordbruket i vattendistriktet har skattats till 83,7 – 138,8 miljoner kronor årligen (Mkr/år).

Finansieringen av de föreslagna åtgärderna inom jordbruket sker huvudsakligen genom landsbygdsprogrammets miljöersättningar i form av LMIVA (våtmark), LMLACK (fånggrödor/vårbearbetning) och LMZON (skyddszon). Landsbygdsprogrammet finansieras av dels EU:s jordbruksfond, dels svenska staten (i analysen av fördelningseffekter hänförs hela kostnaden till svenska staten för enkelhetens skull). Med nuvarande ersättningsnivåer för respektive miljöstöd innebär detta att statens utgifter ökar enligt tabellen nedan.

Tabell 49. Statens ökade kostnader för miljöstöd (inklusive EU-finansierade miljöstöd).

* Ersättning för våtmark på betesmark och övrig mark uppgår till 1 000 kr/ha, på åkermark; 3 000 kr/ha. För åkermark i stödområde 9 i Skåne och Hallands län utgår ytterligare ersättning om 1 000 kr/ha. Stödet för anläggning av våtmark uppgår idag till 90 % av anläggningskostnaden men maxbeloppet varierar mellan 100 – 200 tkr beroende på län. I konsekvensanalysen har generella beräkningar baserats på att jordbruksstödet täcker 90 % av anläggningskostnaden och att ingen övre gräns finns för kostnaden per hektar.

**Ersättningen för fånggröda/vårbearbetning antas vara ca 800 kr/ha/år vilket är ett genomsnitt av den lägre ersättningen för enbart vårbearbetning, och den högre ersättningen för kombination av de båda åtgärderna.

De privata kostnaderna för åtgärderna i jordbruket uppskattas till ca 17,3 miljoner kronor per år, varav anläggning av våtmarker (6,5 miljoner kronor per år) och skyddszoner (10,8 miljoner kronor per år) utgör kostnader. Utökad användning av fånggröda och vårbearbetning antas leda till oförändrade kostnader eller vinster för jordbrukaren tack vare miljöstöd.

Till detta kommer en okänd kostnad för minskad avkastning till följd av anpassningar och ändrade möjligheter att använda gödsel och pesticider för de jordbruk som omfattas av nya vattenskyddsområden i vattendistriktet. Vattenmyndigheten gör uppskattningen att en kostnad på ca 6,6 miljoner kronor per år för tillsyn och omprövning av verksamheter kan falla på jordbruksföretagen, vilket baseras på en hög omprövningstakt för främst markavvattningsföretag.

Kostnader för skogsbruket

Inga direkta kostnader för skogsbruket har uppskattats. Vissa ökade kostnader för kantzoner kan förväntas men storleken på dessa kostnader är oklar.

Kostnader för industrin

Det är osäkert vilka åtgärder som är realistiska att genomföra i industrin för att uppnå de skattade betingen för minskade utsläpp av näringsämnen. Under antagande om att föreslagna krav kan ställas inom ramen av befintlig eller kompletterad lagstiftning, och att reningen kan ske till samma kostnader som i avloppsreningsverken, blir den totala kostnaden 11,4-34,1 miljoner kronor per år.

Inom området miljögifter uppskattas att ca 30 procent av saneringen av förorenade områden behöver finansieras fullständigt med hjälp av kommunala och statliga medel, att 40 procent finansieras till del med kommunala och statliga medel, samt att 30 procent av saneringen bekostas av ansvariga aktörer. Samma fördelning kan antas gälla för behovet av ytterligare provtagning (screening). Av den del av kostnaderna som finansieras med hjälp av offentliga medel står kommunerna för 10 procent.

Den årliga saneringskostnaden som faller på privatfinansierade efterbehandlingsåtgärder kan då skattas till 72,3-114 miljoner kronor per år, och kostnaden för screening skattas till 3,5-8 miljoner kronor per år.

Kostnader för energisektorn

För åtgärder mot vandringshinder och kontinuitetsproblem, samt regleringar och krav på minimitappningar, kan en del av åtgärdskostnaderna överföras till huvudmännen för vattenkraftverk och dammar. Hur stor andel av den skattade kostnaden (8,2-19,2 miljoner kronor per år), det kan röra sig om är ännu osäkert.

Energisektorns kostnader för omprövning av bl.a. vattenverksamheter uppskattas kostnaden till ca 4,3 Mkr/år.

I anknytning till åtgärder mot fysiska förändringar skulle enligt Kammarkollegiet en framtida årlig kostnad (till följd av produktionsbortfall) möjligen kunna uppskattas. En sådan skattad kostnad bedöms dock inte som relevant med tanke på den långa tid som det tar att realisera önskvärda åtgärder, ovisshet om enskilda kraftverks livslängd och den hypotetiska grunden för beräkningarna (Naturvårdsverket, 2009, Bedömda behov av åtgärder och medel för restaurering av sjöar och vattendrag).

Kostnader för hushållen

Kostnaden för minskning av näringsämnesläckaget från bristfälliga enskilda avlopp i vattendistriktet har skattats till 186-278 miljoner kronor per år. I denna kostnad inkluderas 65 procent av de uppskattade tillsynskostnaderna samt kostnaderna för att förbättra skyddsnivån i enskilda avlopp.

Under förutsättningen att den skattade utsläppsminskningen av fosfor från avloppsreningsverken är genomförbar genom de åtgärderna som föreslås i verken, kan kostnaden för reningen skattas till mellan 20,2-60,6 miljoner kronor per år. Denna kostnad kommer att läggas på vatten- och avloppsavgiften och räknas därmed till hushållen.

Den årliga kostnaden för upprättande av vattenskyddsområden i vattendistriktet skattas till 25-113,4 miljoner kronor per år. Det är oklart hur denna kostnad fördelas mellan kommuner och hushåll.

Kostnader för kommunerna

Kommunernas kostnader för tillsyn av enskilda avlopp uppskattas till 74 miljoner kronor per år under förutsättning att tillsynen har en ungefärlig kostnadstäckning på 65 procent (det vill säga att hushållen bär större delen av tillsynskostnaden genom avgifter).

Den årliga kostnaden för att utveckla vatten- och avloppsvattenplaner uppskattas till ca 6,8 miljoner kronor totalt, vilket fördelat på 6 år blir ca 1,1 miljoner kronor per år.

Inom området miljögifter kan den årliga kostnaden för den del av marksaneringen som faller på kommunerna skattas till 16,9-27 miljoner kronor per år, kostnaden för screening skattas till 0,8-1,4 miljoner kronor per år.

Den årliga kostnaden för upprättande av vattenskyddsområden i vattendistriktet skattas till 25-113,4 miljoner kronor per år. Det är oklart hur denna kostnad fördelas mellan kommuner och hushåll.

Av de totala direkta administrationskostnaderna som uppskattats till ca 10,5 miljoner kronor per år i vattendistriktet faller ca 4,2 miljoner kronor per år på kommunerna (se bilaga 2 för närmare beskrivning).

Kostnader för staten

Inom området försurning finansierar staten merparten av åtgärderna inom kalkningsverksamheten. Statens kostnad blir därmed ca 15-17 miljoner kronor per år i vattendistriktet.

Nuvarande ersättningsnivåer för åtgärderna inom jordbruket innebär att statens utgifter ökar med ca 115,8 miljoner kronor per år.

Inom området fysiska förändringar återfinns ett antal åtgärder som är kopplade till morfologi (biologisk återställning), utrivning av dammar och till fortsatt utredning av lämpliga åtgärder. För merparten av dessa åtgärder saknas en annan finansiär än staten, och kostnaden för åtgärderna inom dessa områden har skattats till ca 8,5-49 miljoner kronor per år. För åtgärder mot vandringshinder och kontinuitetsproblem, samt regleringar och krav på minimitappningar, kan en del av åtgärdskostnaderna kunna överföras till huvudmännen för vattenkraftverk och dammar. Hur stor andel av den skattade kostnaden (8,2-19,2 miljoner kronor per år), det kan röra sig om är ännu osäkert.

Inom området miljögifter kan den årliga kostnaden för den del av marksaneringen som faller på staten skattas till 152-240 miljoner kronor per år. Kostnaden för screening skattas till 7,2-16,8 miljoner kronor per år.

Statens kostnader för omprövning av vattenverksamheter (som kan behövas för att åtgärda problem inom främst övergödning och fysiska förändringar) uppskattas till ca 6,9 miljoner kronor per år.

Av de totala direkta administrationskostnaderna som uppskattats till ca 10,5 miljoner kronor per år i vattendistriktet faller ca 6,3 miljoner kronor per år på staten.

Sammanfattning av fördelningseffekter

I tabellen ges en skattning över hur vattenmyndigheten bedömt att kostnaderna för åtgärdsprogrammet kan komma att fördela sig mellan olika samhällssektorer. Samtliga kostnader kan i nuläget inte fördelas och totalsummorna uppgår därför ungefär men inte exakt till totalsummorna i sammanställningen ovan.

Tabell 50. Fördelning av kostnader för åtgärdsprogrammet mellan olika samhällssektorer.

*Vattenmyndigheten har inte kunnat göra några uppskattningar av kostnader för skogsbruket ännu.

**I statens kostnader inkluderas EU:s ökade kostnader för miljöstöd.