Konsekvensanalys

Syftet med konsekvensanalysen är skapa en bild av kostnader och nyttor som kan förväntas vid genomförandet av åtgärdsprogrammet. Dessa relateras till ett så kallat noll- eller referensalternativ som innebär att utvecklingen av pågående åtgärder och verksamheter fortsätter i ungefär samma takt som i dagsläget.

Konsekvensanalysens värde som beslutsunderlag ökar ju fler kostnader och nyttor som kan monetariseras, det vill säga tillskrivas ett ekonomiskt värde. I de flesta fall är det svårt att objektivt skatta det ekonomiska värdet av ett förbättrat miljötillstånd eftersom det är både kostsamt och tidsödande att genomföra egna värderingsstudier. I vissa fall kan resultat från tidigare genomförda värderingsstudier återanvändas, och metoden kallas value transfer. Beijerinstitutet har på sin webbplats sammanställt en kostnadsfri databas över genomförda värderingsstudier som kan användas för detta ändamål (Beijerinstitutets databas ValuebaseSWE).

I konsekvensanalysen av åtgärdsprogrammet har vattenmyndigheten avstått från att genom value transfer knyta ekonomiskt värde till åtgärdsprogrammets förväntade nyttor. Till detta finns flera orsaker. Först och främst är det svårt att finna värderingsstudier som ”passar in” på den mångfald av miljörelaterade nyttor som kan förväntas av åtgärdsprogrammet. En värdering av nyttorna skulle därmed resultera i mycket oprecisa utsagor med ett begränsat värde för kostnadsnyttoanalysen. Dessutom är kvaliteten hos enskilda värderingsstudier svårbedömd. Även om det är möjligt att göra utvärderingar bedöms de i nuläget vara alltför tids- och resurskrävande.

I konsekvensanalysen skattas endast kostnaderna för föreslagna åtgärder och administration. Skattningarna kompletteras med en kvalitativ beskrivning av de nyttor som förväntas uppstå som ett resultat av åtgärdsprogrammet. Den valda metoden bedöms ge en god bild av den totala kostnaden för genomförandet av åtgärdsprogrammet inom olika problemområden, samt den relativa betydelsen av förväntade nyttor. Konsekvensanalysen ger däremot inget entydigt svar på frågan om åtgärdsprogrammet är samhällsekonomiskt lönsamt. För att besvara den frågan måste kostnaden för åtgärdsprogrammet mätas med en annan typ av måttstock – en måttstock som förutsätter en klar definition av begreppet orimliga kostnader. Måttstocken diskuteras bland annat i Naturvårdsverkets remissversion av Vägledning om undantag enligt vattenförvaltningsförordningen.

Konsekvenser utan åtgärdsprogram (nollalternativet)

Utgångspunkten för analyserna har varit att så långt möjligt använda etablerade utvärderingar, som till exempel Miljömålsrådets utvärderingar av hur de nationella miljökvalitetsmålen kommer att nås till 2020. Till stöd för beskrivningen av nollalternativet har vattenmyndigheten även använt Jordbruksverkets rapport Jordbrukets miljöeffekter 2020 och en långtidsprognos (-2015) för utvecklingen av produktionsvärdet inom olika relevanta sektorer som tagits fram av SCB på uppdrag av vattenmyndigheterna. Hänsyn har inte tagits till eventuella utsläppsreduktioner som förväntas följa av andra planerade åtgärdsprogram den kommande perioden, exempelvis BSAP (Baltic Sea Action Plan). Orsaken är svårigheten att förutsäga utfallet av detta eller liknande program, både med avseende på effekten av åtgärderna och när i tiden effekten kommer gå att utläsa i miljötillståndet.

Med stöd i prognoserna från Miljömålsrådet, Jordbruksverket och SCB och genom befintlig data över belastning och utsläppsmängde, görs för varje miljöproblem skattningar av utvecklingen för nollalternativen genom analys av relevanta branscher och sektorer.

Målformulering

För att uppnå miljökvalitetsnormerna föreslås ett antal åtgärder inom olika miljöproblem. För varje miljöproblem ges en beskrivning av de åtgärder som befunnits vara möjliga, hur kostnadseffektiva de är, vilka som valts ut för att ingå i åtgärdsprogrammet och vilka bevekelse-grunder som använts.

Dessutom görs en kort beskrivning av de konsekvenser som kan förväntas av åtgärdsprogrammet. Den skattade potentialen som respektive åtgärd har när det gäller att bidra till att uppfylla miljökvalitetsnormerna beskrivs i möjligaste mån kvantitativt, annars kvalitativt. För samtliga åtgärder presenteras kostnader och i tillämpliga fall görs en rangordning av åtgärderna med utgångspunkt från genomsnittskostnader, det vill säga kostnad per uppnådd miljöeffekt eller minskad utsläppsmängd. Slutligen redovisas en sammanfattande tabell över det urval av åtgärder som gjorts med utgångspunkt från kostnader och effekter.