Fysiska förändringar

Nollalternativ för fysiska förändringar

Ett rimligt scenario för ett nollalternativ som rör miljöproblemet fysisk påverkan är de prognoser som Miljömålsrådet gör inom olika delmål inom de nationella miljökvalitetsmålen: Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans, Levande kust och skärgård samt Myllrande våtmarker. Prognosen sträcker sig till 2020.
 
Ur Miljömålen - i halvtid, de Facto 2009. Miljömålsrådets årliga uppföljning av Sveriges miljömål:

Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Målet bedöms med tvekan som möjligt att kunna nå.

Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Dessutom har många enskilda brunnar visat sig ha en naturligt dålig vattenkvalitet, främst orsakad av för höga halter av arsenik, uran, fluorid eller radon. Målet är mycket svårt eller inte möjligt att nå inom tidsramen även om ytterligare åtgärder sätts in.

Senast år 2010 ska minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden, och därutöver ytterligare fjorton till år 2010, vara skyddade som naturreservat och tillsammans utgöra ett representativt nätverk av marina naturtyper. Delmålet bedöms vara möjligt att nå.

I odlingslandskapet ska minst 12 000 hektar våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010. Under perioden 2000−2008 har 6 960 hektar våtmarker anlagts eller restaurerats i odlingslandskapet. Med oförändrad takt kommer endast 8 500 hektar att ha anlagts eller återställts till 2010. Målet kan nås om takten ökar.

Vattendistriktets perspektiv fram till 2015

När det gäller skogsbilsvägar bedöms underhållet öka i södra Sverige. Ett hot som finns kvar är att diken rensas för att upprätthålla produktionen inom jord- och skogsbruket. Kraven på dikesrensning riskerar dessutom att öka med ett förändrat klimat och ändrade nederbördsmönster. Det ökade behovet av förnybar energi och elcertifikaten som sedan 2006 även omfattar småskalig vattenkraft, kan leda till ökad utbyggnad i vattendragen. Takten för nyanläggning och restaurering av våtmarker måste öka.

Takten med att inrätta skyddsområden i geologiska formationer för kommunala och andra större grundvattentäkter (liksom för grundvattenförekomster) som kan vara av betydelse för framtida vattenförsörjning måste öka. För att skyddet ska fungera skulle grundvattenförekomsterna behöva uppmärksammas i samhällsplaneringen och vid prövning av nya miljöfarliga verksamheter.

I kustvattnet har man muddrat viktiga bottnar för båtlivets skull och byggt vägbankar med avsaknad av eller med feldimensionerade trummor och härigenom påverkat grundbottnar. Dessa bottnar är av mycket stor betydelse som lek- och uppväxtmiljöer för ett stort antal arter och bedöms kräva en stor insats.

Konsekvensanalyserade åtgärder och känslighetsanalys för fysiska förändringar

I fallet med åtgärder mot fysiska förändringar är det svårt att i varje enskilt fall bedöma vilka åtgärder som är kostnadseffektiva. I många fall är kunskapsunderlaget för dåligt till och med för att avgöra vilka åtgärder som skulle krävas för ett förbättrat miljötillstånd. Därför blir åtgärden i många fall fortsatt utredning. I Tabell 44 redovisas de typer av åtgärder som bedömts som nödvändiga i vattendistriktet. I föregående kapitel under rubriken Åtgärdsbehov för att nå miljökvalitetsnormerna för fysiska förändringar redovisas åtgärdsbehov i antal insatser av respektive åtgärdstyp. Dessa uppskattningar härstammar från länsstyrelserna i Södra Östersjöns vattendistrikt och har använts för att beräkna möjliga totalkostnader för åtgärder mot fysiska förändringar. Utredningsbehovet har skattats utifrån antal vattenförekomster som uppvisar problem inom fysiska förändringar. Vilken typ av utredning som kan behövas har bedömts beroende på eventuell pKMV-klassning (preliminärt Kraftigt Modifierat Vatten) och huruvida det finns åtgärdsförslag formulerade.

Kostnadsintervallen för åtgärder mot fysiska förändringar är grundade på totalkostnader för tidigare genomförda och planerade projekt med inriktning mot i huvudsak biologisk återställning i Södra Östersjöns vattendistrikt. Årliga kostnader har beräknats med en diskonteringsränta på 4 procent och en avskrivningstid på 30 år, utom för utredning  och övriga åtgärder där en avskrivningstid på 5 år har antagits. 

Tabell 44. Uppskattad effekt och kostnad för olika åtgärder mot fysiska förändringar i Södra Östersjöns vattendistrikt.  

Kostnader och nyttor ifråga om fysiska förändringar

Tabell 45. Kostnad och nyttor för åtgärder mot fysiska förändringar i Södra Östersjöns vattendistrikt. Kostnaderna anges i tusentals kronor per år. Icke-monetariserade nyttor bedöms efter ett system med plus- och minustecken (tre minustecken för en betydande negativ sidoeffekt till tre plus för en betydande positiv sidoeffekt).

*Vid beräkning av den årliga kostnaden för de fysiska åtgärderna (åtgärdskategori kontinuitet, morfologi och hydrologi) har 30 års tidsperiod och en diskonteringsränta på 4 procent tillämpats. För att beräkna en årlig kostnad för åtgärdskategorin utredning och övrigt har 5 års tidsperiod och 4 procent diskonteringsränta tillämpats. Den årliga kostnaden som anges i tabellen gäller därför endast under de första fem åren räknat från det år då arbetet med utredningar och fysiska åtgärder inleds. Efter fem år kvarstår endast den årliga kostnaden för de fysiska åtgärderna som beräknats med 30 års tidsperiod.

**De administrativa kostnaderna i vattendistriktet utgör en andel av uppskattade totalkostnader i landet för åtgärdsprogrammet. Kostnaderna delas i många fall med andra miljöproblem men hänförs huvudsakligen till det miljöproblem där kostnaden redovisas.

***Enligt Kammarkollegiet kan en teoretiskt beräknad vattenkraftsförlust till följd av återställning av, från vattenkraft, skadade biotoper uppgå till 0,45 TWh årligen när alla åtgärder har genomförts (denna siffra gäller Sverige totalt sett och är inte specifikt uppskattad utifrån åtgärdsbehov identifierade av vattenmyndigheten). Enligt Kammarkollegiet kan intäktsbortfallet beräknas till 35 öre/kWh. En framtida årlig kostnad kan uppskattas utifrån detta med bedöms inte som relevant med tanke på den långa tid som det tar att realisera önskvärda åtgärder, ovisshet om enskilda kraftverks livslängd och den hypotetiska grunden för beräkningarna (Naturvårdsverkets rapport Bedömda behov av åtgärder och medel för restaurering av sjöar och vattendrag).

Styrmedel: befintliga och nya ifråga om fysiska förändringar

Inom miljöproblemområdet fysiska förändringar är omprövning av vattendomar en möjlig åtgärd för att förbättra miljötillståndet och exempelvis få till stånd en viss minimitappning i ett reglerat vattendrag eller minskad regleringsamplitud i en sjö.

Många av de vattendrag, där denna typ av åtgärd kan bli aktuell, kommer sannolikt att bli utpekade som kraftigt modifierade vatten (KMV). Ett vatten kan bli utpekat som kraftigt modifierat om mänskliga förändringar av flödet eller dess utformning har lett till en försämrad ekologisk status, och om återställande åtgärder bedöms medföra ett betydande intrång i en samhällsnyttig verksamhet. För dessa vattendrag ställs lägre krav än god ekologisk status, man talar här istället om att uppnå god ekologisk potential. Den ekologiska potentialen definieras av det miljötillstånd som är möjligt att uppnå genom åtgärder som kan vidtas utan allvarliga intrång på den pågående verksamheten. Enligt den praxis som tillämpas vid prövningar och omprövningar i dag innebär detta att en verksamhetsutövare ska kunna acceptera åtgärder som medför ett ekonomiskt bortfall på 5 procent. Enligt miljöbalken kan åtgärder motsvarande ett ekonomiskt bortfall på upp till 20 procent tas i anspråk för miljöförbättrande åtgärder. Staten blir då ersättningsskyldig för det bortfall som överstiger 5 procent.

När det gäller åtgärder mot fysiska förändringar kommer stora insatser att krävas för omprövningar av vattendomar och att definiera gränsen för den ekologiska potentialen i olika vattenförekomster.