Försurning

Nollalternativ för försurning

Ett rimligt scenario för ett nollalternativ som rör miljöproblemet försurning är den prognos som Miljömålsrådet gör för det nationella miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Prognosen sträcker sig till 2020.

Ur Miljömålen - i halvtid, de Facto 2009. Miljömålsrådets årliga uppföljning av Sveriges miljömål:

Svavel- och kväveutsläpp från land i Europa har minskat kraftigt, men inte tillräckligt. Trots redan beslutade åtgärder beräknas ekosystemets kritiska belastning för sjöar överskridas i över en tiondel av landets sjöar år 2020. Stora källor är person- och lastbilar, men även sjöfart. Redan i dag är sjöfartens utsläpp av kväveoxider nästan lika stora som övriga totala utsläpp av kväveoxider till luft. På åtgärdssidan ligger fokus på att minska utsläppen av kväveoxider från internationell sjöfart, som beräknas öka med cirka 40 procent mellan år 2000 och 2020.

Trots att de totala kväveoxidutsläppen har minskat bidrar de fortfarande väsentligt till det försurande nedfallet (nedfallet av kväve över Sverige minskade med 23 procent mellan perioderna 1989−1991 och 2005−2007). Det försurande nedfallet måste minska ytterligare för att nå en nivå som mark och vatten tål. Skogens bidrag till försurningen ökar på grund av ett mer intensivt skogsbruk. Den försurande effekten från skogen får en allt större betydelse för om miljökvalitetsmålet kommer att kunna nås. Trots omfattande utsläppsminskningar kommer miljökvalitetsmålet inte att nås till år 2020.

Vattendistriktets perspektiv fram till 2015

Även om nedfallet av försurande ämnen minskat de senaste åren fortsätter problemet att vara betydande i Södra Östersjöns vattendistrikt. Om ingen kompensation i form av kalkning eller askåterföring sker finns det en risk för att ökningen av nedfallet och ett intensivare skogsbruk medför en negativ effekt på försurningen.

Problemet med försurningen kvarstår i oförändrad omfattning. Åtgärderna i form av befintliga kalkningsplaner bedöms vara tillräckliga för att undvika en försämring av försurningen under perioden fram till 2015.

Konsekvensanalyserade åtgärder och känslighetsanalys

För att skatta kostnaden för den kompletterande kalkningen har kostnads- och mängduppgifter från kalkningen under 2008 i vattendistriktets huvudavrinningsområden använts. Schablonen bygger på medelkostnaden per ton kalk ± en standardavvikelse.

Som alternativ eller komplement till ytvattenkalkning kan markkalkning vara ett alternativ i de områden där det är svårt att uppnå god status med traditionell kalkning. Markkalkningen är en engångsinsats, men det kan ta 10 – 20 år innan effekten är mätbar. Successivt kan markkalkningen ersätta delar av ytvattenkalkningen.

Skogsmarkskalkning har föreslagits som åtgärd i ett åtgärdsområde i vattendistriktet. Ingen uppskattning av doseringsbehovet har gjorts men den totala kostnaden för en engångsinsats på ca 2400 ha skogsmark uppskattas till ca 14,4 miljoner kr.

 

Tabell 32. Åtgärder som föreslås ingå i vattendistriktets åtgärdsprogram mot försurning.

Åtgärd

Effekt 

Kostnad

Kalkning inom befintligt kalkningsprogram

Hög 

 850 - 1350 (1100) kr/ton/år

Komplettering av det befintliga kalkningsprogrammet

Hög

 850 - 1350 (1100) kr/ton/år

Markkalkning

Hög 

 280 - 430 (350) kr/ha/år*

*Engångskostnad för kalkning fördelad med 30 års avskrivningstid och 4 procent diskonteringsränta.

Kostnader och nyttor ifråga om försurning

Tabell 33. Kostnad och nyttor för åtgärder mot försurning i Södra Östersjöns vattendistrikt. Kostnaderna anges i tusentals kronor per år och icke-monetariserade nyttor bedöms efter ett system med plus- och minustecken (tre minustecken för en betydande negativ sidoeffekt till tre plus för en betydande positiv sidoeffekt).

Direkta kostnader (tkr/år)

 

 

Pågående kalkning

 

 15 800

Kompletterande utredningar

 

 15

Kompletterande kalkning (ytvatten)

 

 310

Kompletterande kalkning (skogsmark)

 

 830

Totalt 

 

 16 955

Administrativa kostnader (tkr/år)

Kalkningsverksamhet    

Spridningskontroll och huvudmännens administration 

3 - 5 % av direkta kostnaden, dvs 500 - 800 tkr/år, redan inräknad i totalsumman ovan 

Direkta nyttor (effekter)

Pågående kalkning

Bibehålla habitat 

+++ 

Kompletterande kalkning (mark)

Återför baskatjoner till jordlager med låg vittring 

+++ 

Indirekta kostnader och nyttor (icke-monetariserade sidoeffekter)

 


 


 Kalkningsverksamhet


 


 

Avgiftar vattnet från aluminium

 ++

Påverkan på oligotrofa sjöar

 -

Förändringar av planktonsamhället

 -

Förändringar av mykorizzasamhället

 -

Gynnar hotade arter 

 ++

Styrmedel: befintliga och nya ifråga om försurning

Kalkningsverksamheten regleras av förordningen om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag och av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om kalkning av sjöar och vattendrag. Befintliga styrmedel när det gäller utsläpp av försurande ämnen återfinns i och med krav på förhandsprövning samt reglering och krav på egenkontroll via främst miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Enligt 2 kap. 8 § miljöbalken gäller principen om att förorenaren betalar. Åtgärderna som föreslås innebär en justering av prioriteringen av kalkningsverksamheten så att det säkerställs att de miljökvalitetsnormer som har föreskrivits för vattendistriktets vattenförekomster uppfylls.