Tillståndet i vattnet

Vattenmyndigheterna inleder varje ny förvaltningscykel med en kartläggning för att se hur våra vatten mår. Det behövs för att identifiera de vatten som inte klarar EU:s kvalitetskrav. Sedan följer en analys av orsakerna till försämrad kvalitet, vilka åtgärder som behövs för att förbättra vattnet och om redan utförda åtgärder gett önskad effekt.

Vattnet delas in i vattenförekomster

I princip allt vatten i Sverige, förutom det öppna havet, är indelat i mindre enheter som kallas vattenförekomster. Detta görs för att kunna beskriva tillståndet i vattnet och bedöma vilka mål, miljökvalitetsnormer, som ska gälla.

Vattenförekomstindelning

Vattnet bedöms i flera steg

Inför varje ny förvaltningscykel ses indelningen av vattenförekomsterna över och ändras om det behövs. Sedan följer själva kartläggningen och analysen av vattnet i respektive vattenförekomst i flera steg: påverkansanalys, statusklassificering, riskbedömning och ekonomisk analys.

Påverkansanalys

Analysen visar vilka källor till negativ påverkan som finns kring vattenförekomsten och hur dessa kan förväntas försämra vattenkvaliteten genom övergödning, försurning, spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen eller fysiska förändringar.

Miljöproblem och påverkanskällor

Det finns ett antal miljöproblem med koppling till vatten i Sverige. Till varje miljöproblem i den här listan över de största finns det angivet några exempel på påverkanskällor:

• övergödning ­– läckage från jordbruksmark, avloppsvatten och dagvatten
• förändrade habitat genom fysiska förändringar – vattenkraftverk, sjöregleringar, bebyggelse och båttrafik
• miljögifter – historiskt förorenad industrimark, båtbottenfärger och spridning av växtskyddsmedel
• försurning – nedfall från atmosfären, skogsbruk
• främmande arter – fiskevård, vattenbruk och sjöfart
• otillräckligt dricksvattenskydd – olyckor och utsläpp av drivmedel eller kemiska produkter längs vägar, järnvägar och farleder
• förändrade grundvattennivåer – täktverksamhet, gruvverksamhet, utdikning av våtmarker
• klorid i grundvatten – för stora vattenuttag som leder till saltvatteninträngning
• nitrat i grundvatten – intensiv jordbruksverksamhet på sårbara grundvattenmagasin
• brunifiering (allt brunare vatten) – ökad mängd humus, minskad mängd svavel i atmosfären.

Statusklassificering

Bedömningen av hur ett vatten mår gör vattenmyndigheterna enligt speciella regler, så kallade föreskrifter. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) står för föreskrifter över hur det ska göras när det gäller ytvatten medan Sveriges geologiska undersökning (SGU) sköter grundvatten. Statusklassificeringen, av både grundvatten och ytvatten, ligger till grund för bestämmandet av miljökvalitetsnormen för varje vattenförekomst.

Grundvatten

För grundvatten sätter vattenmyndigheterna dels en kemisk status, dels en kvantitativ status. Statusen kan antingen vara god eller otillfredsställande. För den kemiska statusen ska halterna av en mängd ämnen klara Livsmedelverkets och Socialstyrelsens gränsvärden för dricksvatten. Vattenmyndigheterna tittar också på om något ämne verkar öka för att tidigt kunna sätta in åtgärder för att bromsa. Eftersom grundvatten ofta har en lång omsättningstid, innan nytt vatten ersatt det gamla, kan det dröja länge innan en åtgärd får effekt.

Den kvantitativa statusen handlar om hur mycket grundvatten som används i förhållande till nybildning. Det syns enklast genom att mäta grundvattennivån. För god status krävs att uttaget inte är större än nybildningen eller åtminstone så pass litet att föroreningar inte kan tränga in i grundvattenmagasinet. Ytvattnets och markens ekologi får inte heller ta skada.

Ytvatten

För ytvatten finns också två typer av status: kemisk och ekologisk status. Den kemiska statusen kan antingen sättas till god eller uppnår ej god och det finns gränsvärden för totalt 45 ämnen som är fastställda i EU:s vattendirektiv.

Två av ämnena, kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE, används som flamskyddsmedel), överstiger gränsvärdena i alla Sveriges vattenförekomster på grund av nedfall från atmosfären. Det innebär att ingen vattenförekomst når god kemisk status. För att problem med andra ämnen inte ska överskuggas av dessa två brukar vattenmyndigheterna av pedagogiska skäl räkna bort kvicksilver och PBDE i kemisk status.

Klassificeringen av ekologisk status i ytvatten görs genom bedömning av tre grupper av kvalitetsfaktorer: biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska. Varje grupp bedöms i en femgradig skala: hög status, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.

Kvalitetsfaktorer bestämmer status

Biologiska kvalitetsfaktorer ger ett mått på hur bra livet i vattnet mår. Finns de arter av växter och djur som borde finnas där och tillräckligt många? Fisk, bottenfauna (djur som lever på botten) och växtplankton är några parametrar som används i statusklassificeringen. Ett syfte med vattenförvaltning är hållbara ekosystem. De biologiska kvalitetsfaktorerna väger därför tyngst vid statusklassificeringen, det vill säga om växt- och djurlivet i ett vatten är bra är utgångspunkten att övriga kvalitetsfaktorer också är bra.

Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer är till exempel ett vattens pH, ljusförhållanden och syrgasförhållanden. Hydromorfologiska faktorer talar om vilka fysiska förutsättningar vattenförekomsten har för att växter och djur ska kunna leva där. Vandringshinder, bottenstruktur och strömmar är några exempel.

Ekonomisk analys

Till kartläggning och analys hör även en ekonomisk analys för att visa på vattnets värde i samhällsekonomin. Vattenmyndigheterna gör en uppskattning om vilka vattenanvändarna är i ett område (till exempel jordbruk eller industri), hur mycket de förbrukar och hur mycket utsläpp de står för. Hur många arbetstillfällen som skapas och hur mycket pengar varje sektor omsätter ingår också.

Steg två i den ekonomiska analysen är att förutse hur vattenanvändningen kommer att förändras under kommande cykel. Prognoser för både olika branschers utveckling och ökande eller minskade befolkning ingår här. I genomsnitt använder varje person i Sverige omkring 60 kubikmeter vatten per år. Samhällen med stor inflyttning får därför räkna med ökat tryck på vattenresurserna.

Vattenmyndigheterna analyserar också kostnaderna för åtgärdsprogrammen. Kostnaderna ska inte bli större än nyttan som åtgärdsprogrammen ger.

Distriktens åtgärdsprogram

Riskbedömning

I samband med kartläggning, analys och statusklassificering gör vattenmyndigheterna också en bedömning av risken att en vattenförekomst inte kommer att nå miljökvalitetsnormen. Riskbedömningen görs på alla statusklassificeringar där nuvarande tillstånd, påverkansbild och trolig utveckling av påverkan vägs in. Riskbedömningen görs för en begränsad tidsperiod eftersom tillståndet i vattnet förändras. För de vattenförekomster som riskerar att inte nå god status/potential behöver åtgärder sättas in, ofta övervakning och utredning för att ta reda på hela påverkansbilden.