2. Beskrivning av vattendistriktet 

Bottenvikens vattendistrikt utgör den nordligaste delen av Sverige och omfattar hela Norrbottens län samt större delen av Västerbottens län. Distriktet omfattar 30 huvudavrinningsområden och i söder går gränsen mot Bottenhavets vattendistrikt i och med den södra gränsen för Umeälvens och Öreälvens avrinningsområden (karta 2.1). I vattendistriktet finns de fyra stora nationalälvarna Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven vilka är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Torneälvens avrinningsområde sträcker sig över både Sverige och Finland samt en liten del av Norge varför denna utpekats som ett internationellt vattendistrikt som länderna ska samarbeta kring. Distriktet karakteriseras av många sjöar, landhöjningskust, bräckt havsvatten, stor och tung basindustri samt gles befolkning. Totalt finns ca 42 000 sjöar och kusten omfattar närmare 7 000 öar. Här finns ca 500 000 invånare, i huvudsak bosatta i kustområdet och älvdalarna. I Bottenvikens vattendistrikt är tillgången på rent och välsmakande grundvatten generellt sett god. Vattnets kvalitet och kvantitet är främst beroende på berggrundens och jordarternas egenskaper och stora grundvattentillgångar finns framför allt i rullstensåsar och andra isälvsavlagringar längs distriktets älvdalar.

BV_Grundvattenforekomster.png
Karta 2.2: Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser i Bottenvikens vattendistrikt.
Karta 2.3: Ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser.
Karta 2.3: Ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser.

Konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster

Vattenmyndigheten kan förklara en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad. Utgångspunkten för att en vattenförekomst ska kunna förklaras som kraftigt modifierad är att den har fått en väsentligt ändrad fysisk karaktär till följd av mänsklig verksamhet av stor samhällsnytta. Förändringen ska vara permanent och inte tillfällig. Förändringarna ska också ha medfört att vattnets ekologi har påverkats negativt och att den ekologiska statusen är sämre än god. En ytvattenförekomst kan förklaras som konstgjord om den har skapats genom mänsklig verksamhet.

För att en verksamhet ska kunna leda till att en vattenförekomst blir förklarad som konstgjord eller kraftigt modifierad, ska den vara av ett visst, särskilt angivet slag och ha ett stort samhällsekonomiskt intresse. Det krävs också att nyttan av detta, av tekniska eller kostnadsskäl, inte kan uppnås på något annat sätt som är bättre för miljön.

För kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten tillämpas inte samma kvalitetskrav om ekologisk status som för ”naturliga” vattenförekomster. Istället är kravet att uppnå god ekologisk potential. Det innebär att vattnet i dessa vattenförekomster ska uppnå så god ekologisk kvalitet som möjligt utan att det har för stor negativ inverkan på den verksamhet som ligger till grund för förklarandet (se mer i avsnittet Status 2009).

Urval av konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster

Enligt vattenförvaltningsförordningen kan en vattenförekomst förklaras som konstgjord eller kraftigt modifierad om de åtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status skulle få betydande negativ inverkan antingen på miljön i stort, eller på någon verksamhet av följande slag:
-sjöfart inklusive hamnanläggningar,
-rekreationsintressen,
-verksamheter för vilka vatten lagras (till exempel kraftproduktion, bevattning och dricksvattenförsörjning),
-verksamhet för skydd mot översvämningar, markavvattning eller vattenreglering, samt andra lika viktiga, hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter.

I vattenförvaltningsförordningen och de vägledningsdokument  som vattenmyndigheterna har tillämpat vid bedömningen av konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster, föreskrivs det ett visst förfarande för att komma fram till vilka vattenförekomster som kan förklaras som kraftigt modifierade.

I korthet går förfarandet ut på att först identifiera de vattenförekomster som överhuvudtaget kan komma i fråga som kraftigt modifierade, utifrån den fysiska påverkan som finns från de aktuella verksamheterna. Dessa vattenförekomster anges som preliminärt kraftigt modifierade (pKMV). Därefter sker det en slutlig bedömning av varje pKMV, där det bedöms vilka konsekvenser det skulle få för den aktuella verksamheten eller miljön i stort att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status. Denna konsekvensbedömning leder fram till det slutliga ställningstagandet om en vattenförekomst klassificeras som kraftigt modifierad eller inte. Det innebär alltså att inte alla vattenförekomster som anges som pKMV slutligen kommer att pekas ut som kraftigt modifierade.
 
Förfarandet kan i praktiken sammanfattas i följande stegvisa arbetsgång:

Preliminär identifiering av kraftigt modifierade vattenförekomster
1. Bedöm den ekologiska statusen för vattenförekomsten. Verifiera bedömningen genom ytterligare undersökningar vid behov. Om den ekologiska statusen är god eller bättre klassificeras vattenförekomsten som naturlig. Om statusen är sämre än god går man vidare till steg 2.

2. Bedöm vattenförekomstens miljöproblem det vill säga analysera de mänskliga orsakerna till att vattenförekomstens status är sämre än god. Bedöm om vattenförekomsten är utsatt för morfologiska förändringar eller flödes- och nivåförändringar. Om svaret är ”Ja” går man vidare till steg 3. Om svaret är ”Nej” klassificeras vattenförekomsten som naturlig.

3. Bedöm om de hydromorfologiska förändringarna i vattenförekomsten är så stora att de utgör en väsentlig fysisk karaktärsförändring. Detta bedöms enligt efter olika kriterier . Om något av kriterierna uppfylls klassificeras vattenförekomsten som ”preliminärt kraftigt modifierad” (pKMV), och man går vidare till steg 4. I annat fall klassificeras vattenförekomsten som naturlig.

Konsekvensbedömning av fysiska förbättringsåtgärder
4. Bedöm vilka fysiska förbättringsåtgärder som är nödvändiga för att uppnå god ekologisk status i vattenförekomsten. Beräkna kostnaderna för åtgärderna.

5. Bedöm om de fysiska förbättringsåtgärder som behövs för att uppnå god ekologisk status får betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten pekas ut som pKMV. Om svaret är ”Ja” går man vidare till steg 6. Om svaret är ”Nej” klassificeras vattenförekomsten som naturlig.

Slutlig bedömning av kraftigt modifierade vattenförekomster
6. Bedöm om den samhällsnytta som uppstår på grund av att vattenförekomsten är kraftigt modifierad av tekniska skäl eller med rimliga kostnader inte kan uppnås på något annat sätt som är bättre för miljön. Om ovanstående inte är aktuellt kan vattenförekomsten slutgiltigt pekas ut som en kraftigt modifierad vattenförekomst.
 

Urval av kraftigt modifierade vattenförekomster i denna förvaltningscykel

I den första förvaltningscykeln har vattenmyndigheterna använt ett särskilt, förenklat förfarande vid konsekvensbedömningen av de fysiska förbättringsåtgärder som skulle behövas för att uppnå god ekologisk status i respektive pKMV (steg 4-6 i den stegvisa arbetsgången). Det beror framförallt på att det i dagsläget saknas ett fullgott underlag för att bedöma dessa åtgärdsbehov för alla sådana vattenförekomster, och därmed också vilken inverkan nödvändiga åtgärder skulle få på de aktuella verksamheterna. Det krävs ett ingående utrednings- och analysarbete för att komma fram till vilka åtgärder som kan behövas för att uppnå en så god ekologisk vattenkvalitet som möjligt i dessa vattenförekomster, utan att det får en väsentlig negativ påverkan på verksamheterna eller på miljön i stort.

Av den anledningen har vattenmyndigheterna under den första förvaltningscykeln valt att tillämpa en princip som utgår från att endast de vattenförekomster pekas ut som kraftigt modifierade där det med säkerhet kan bedömas att fysiska förbättringsåtgärder skulle få en betydande negativ inverkan antingen på miljön eller på de aktuella verksamheterna och deras samhällsnytta.

Vid bedömningen av vilka pKMV som i nuläget bör pekas ut som kraftigt modifierade, har samtliga vattenmyndigheter därför tillämpat följande utgångspunkter:
 
-De pKMV som ingår i reglersystemet för vattenkraftverk som har en installerad effekt på 10 MW eller mer fastställs som kraftigt modifierade vatten. Här bedöms de fysiska förbättringsåtgärder som krävs för att uppnå god ekologisk status få en betydande negativ inverkan på elförsörjning och möjligheter att producera reglerkraft samt miljön i stort.

-De pKMV som innehåller en hamn som bedömts vara av nationell betydelse fastställs som kraftigt modifierade vatten. Här bedöms de fysiska förbättringsåtgärder som krävs för att uppnå god ekologisk status få en betydande negativ inverkan på hamnverksamhet och sjöfart samt miljön i stort.

De pKMV som inte uppfyller ovanstående kriterier behöver utredas noggrannare med avseende på vilka fysiska förbättringsåtgärder som skulle krävas för att uppnå god ekologisk status och graden av negativ påverkan på verksamheten och miljön i stort. Dessa utredningar genomförs i nästa förvaltningscykel, och kommer sannolikt att leda till att även andra vattenförekomster kan pekas ut som kraftigt modifierade.

  
Särskilt om de verksamhetstyper som ligger till grund för förklarande av kraftigt modifierade vattenförekomster i den första förvaltningscykeln

Vattenkraft
Vattenkraft är en verksamhet som bedöms ha stor samhällsnytta. Nyttan ligger i att den tillför förnybar elenergi och reglerkraft som kan balansera till exempel oreglerbar förnybar energi. Reglerbar kraft kan användas under perioder då konsumtionen överstiger produktionen. Vattenkraften kan snabbt tillföra stora mängder energi då konsumtionen ökar kraftigt eller då andra produktionskällor faller ifrån. Denna typ av reglering medför att vattendragens hydrologi och morfologi kan påverkas i större utsträckning, vilket i sin tur leder till följdverkningar på ekosystem och arter.

Eftersom variationen i kraftverkskonstruktion ofta är stor är det svårt att generalisera den småskaliga vattenkraften. Vattenmyndigheten har utifrån Energimyndighetens rekommendation gjort bedömningen att bevarande av reglerkraften är mer angelägen än en generell tillgång på förnybar elenergi, även om båda samhällsnyttorna är viktiga. Den största volymen reglerkraft finns att hämta i den storskaliga vattenkraften med installerad effekt över 10 MW. I vattenförekomster i anslutning till sådana verksamheter, bedöms det därför generellt innebära en väsentlig negativ påverkan på specificerad verksamhet och miljön i stort att vidta åtgärder som medför en signifikant inverkan på förmågan att tillföra reglerkraft. I denna förvaltningscykel har Vattenmyndigheten därför prioriterat bedömningen av kraftigt modifierade vattenförekomster till sådana med storskaliga vattenkraftverksamheter.

De vattenförekomster som innehåller småskaliga vattenkraftverk kommer att behöva utredas närmare avseende fysisk påverkan, påverkan på ekologisk status samt övriga kriterium. Vattenmyndigheten har som utgångspunkt att alla vattenförekomster med ett eller flera kraftverk bör bedömas för att konstatera om de utgör kraftigt modifierade vattenförekomster eller inte. I dag saknas tillräcklig information om hur man reglerar vattenkraftverken samt dess konkreta miljöpåverkan i de enskilda fallen. I vissa fall kommer vattenförekomster att uppnå god ekologisk status trots att det förekommer småskalig vattenkraft, medan det i andra fall kan bli aktuellt med ett KMV-förklarande. I ytterligare andra fall kan det visa sig att det är möjligt att vidta tillräckliga förbättringsåtgärder för att uppnå god ekologisk status, utan att det får en betydande negativ inverkan på den aktuella vattenkraftanläggningen. I samverkan med vattenmyndigheterna i de nordiska länderna kommer ett arbete att genomföras för att hitta gemensamma riktlinjer för bedömningar av kraftigt modifierade vattenförekomster med avseende på vattenkraft.

Hamnverksamhet och annan infrastruktur
Även inom vattenförekomster för sjöar, övergångsvatten och kustvatten kan det förekomma kraftigt modifierade vattenförekomster, om de är påverkade av till exempel sjöfart och hamnar. I denna förvaltningscykel är det vissa hamnar av nationell betydelse som har bedömts ligga till grund för utpekanden av kraftigt modifierade vattenförekomster. Ofta innebär dessa verksamheter en fysisk påverkan i form av förändring av strandmiljön på grund av infrastruktur, muddring i hamnbassäng och farleder, ökad turbulens och grumling från bottensediment.

I dessa fall är oftast de åtgärder som behövs för att motverka verksamhetens negativa inverkan på den ekologiska statusen att ta bort själva förutsättningarna för verksamheten, det vill säga muddrade farleder, kajer, bryggor och strandskoningar m.m. Transport med båt innebär oftast ett mer energieffektivt transportsätt än vägtransporter, med mindre utsläpp växthusgaser per transporterad tonkilometer. Även detta har betydelse för bedömningen av om de åtgärder som skulle behövas för att uppnå god ekologisk status i dessa vattenförekomster får en betydande negativ påverkan på verksamhet med stor samhällsnytta och på miljön i stort.

Även för hamnverksamhet behöver närmare riktlinjer för utpekande av kraftigt modifierade vatten utvecklas under nästa förvaltningscykel. Vissa andra typer av expansiva och hårt exploaterade kustområden kan också utgöra möjliga kraftigt modifierade vatten men resonemanget kring dessa är ännu outvecklat och måste utvecklas med riktlinjer under kommande förvaltningscykel.

Kraftigt modifierade och konstgjorda vattenförekomster inom Bottenvikens vattendistrikt
Vattenmyndigheten har bedömt att 167 vattenförekomster i Bottenvikens vattendistrikt kan förklaras som kraftigt modifierade vattenförekomster, varav 81 sjöar, 85 vattendrag och 1 kustvattenförekomst. Två vattenförekomster (kanaler) har förklarats som konstgjorda vatten. I bilaga 1-4 till Vattenmyndighetens föreskrifter om miljökvalitetsnormer för Bottenvikens vattendistrikt anges det vilka vattenförekomster i distriktet som har pekats ut som konstgjorda och kraftigt modifierade. En sammanställning av alla vattenförekomster som pekats ut som konstgjorda eller kraftigt modifierade finns i förvaltningsplanens bilaga 1.

Dessutom har Vattenmyndigheten bedömt att åtminstone 8 sjöar, 53 vattendrag och 5 kustvattenförekomster behöver utredas vidare med avseende på hydromorfologisk påverkan, väsentlig fysisk förändring och ekologisk status under nästa planeringscykel. Beroende på utfallet av dessa utredningar kan även en del av dessa förekomster komma att förklaras som kraftigt modifierade.
Ekoregioner och typer av ytvattenförekomster samt beskrivning av referensförhållanden för typer av ytvattenförekomster.